Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 9 okt. 1937 - Ingenjören såsom sakkunnig i rättstvister, av Gösta Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
förfäkta en mening, om vilken han inte är redligen
övertygad; den bjuder honom att säga sanningen så,
som han ser den. Även om han inte blir uppfordrad
att gå vittnesed, måste hans inställning vara sådan,
att han är beredd att ge tillkänna allt vad han "vet i
denna sak känt och sant vara", så att han "intet
förtiger, tillägger eller förändrar". Ingenjörens görande
och låtande såsom sakkunnig i rättstvister bör
regleras enligt det kategoriska imperativ, som från
anglo-sachsiskt håll redan för ett kvarts sekel sedan
formulerades så: "Avge inte något utlåtande, som du inte
är beredd att försvara inför vilken ingenjörsförsamling
som helst!"
Detta hindrar inte, att den sakkunnige på många
sätt kan tillvarataga sin klients intressen och vara
honom till ovärderlig nytta vid målets handläggning.
Det har redan framhållits, att tekniska frågor av
större omfattning oftast kunna med gott samvete
besvaras olika inom snävare eller vidare gränser, och
det ankommer på den sakkunnige att med
vederbörlig hänsyn för synpunkter, som tala till förmån för
motparten, uppmärksamma och framlägga alla de
faktorer av teknisk art, som skäligen kunna åberopas
till förmån för hans uppdragsgivares sak. I sin hjälp
åt klienten och dennes jurist under förberedelserna
för målet måste han naturligtvis vara partisk
såtillvida, att han då bör påvisa allt, som kan vara av
vikt för klienten, men det är hans plikt att därvid
inte råda denne till något, som kan vara ägnat att
inge domstolen föreställningar, vilka inte stå i
samklang med de uttalanden, han själv är villig att göra
inför rätten. Står han från början till slut på rent
saklig grund, vinner han i längden inte bara respekt
av sin klient, till sist gagnar han därmed också bäst
klientens sak i målet.
Av den sakkunnige måste man också kräva, att
han i sina utlåtanden uttrycker sig enkelt och koncist
och på ett för domaren fullt förståeligt sätt •— med
vederbörlig hänsyn för ordens rätta valör — och med
strängt åtskiljande av fakta och personliga åsikter.
Anförda fakta böra inte lämna rum för tvivel eller
missuppfattning; och mycket står att vinna genom
klar och begriplig motivering av uttalade åsikter.
Ofta kan värdefull tid sparas genom att alla på saken
inverkande faktorer redan från början så fullständigt
som möjligt utredas och framläggas. Alldeles
missriktad är emellertid den sakkunniges ambition, om
han under målets gång dogmatiskt vidhåller en
uttalad mening, endast därför att den en gång
blivit uttalad, och vägrar att vidgå påvisade
felaktigheter.
Självfallet står det illa i överensstämmelse med
yrkets etik att i tekniska sakkunnigutlåtanden
inrymma personliga angrepp eller insinuationer. Ett
hänsynsfullt och gentlemannaniässigt språk i
förhållande till motparten och dennes biträden har i
realiteten säkerligen aldrig försvagat den sak, för vilken
man pläderat.
När ingenjören utlåter sig inför rätten, bör han till
sist vara på sin vakt mot sig själv även i så måtto,
att han inte förhäver sig och söker uttala sig om hur
domen bör falla. Det ligger visserligen i sakens
natur, att han har större kännedom om och förståelse
för den rent tekniska sidan av målet än domaren,
ehuru vårt lands domare ofta nog lia ett synnerligen
gott tekniskt förstånd. Men ingenjörens uppgift är
inte att klarlägga den juridiska sidan; den delen hör
juristerna till.
Den tekniska sakkunskapens anseende inom
rättsväsendet skall säkerligen stiga, om till tekniska
biträden vid domstolarna endast kallas sådana
ingenjörer, som äro inte bara skickliga och erfarna i sitt
yrke utan också i vidaste mening ansvarsmedvetna.
Karaktärsegenskaperna äro härvidlag inte mindre
viktiga än sakkunskapen. Höjes den etiska
standarden på detta område, blir det också lättare att för
dylika uppdrag förvärva de värdefullaste experterna.
I detta syfte har stundom föreslagits, att endast av
domstolen på förhand godkända eller av tekniska
sammanslutningar särskilt auktoriserade sakkunniga
skulle få anlitas vid domstolarna. Med hänsyn till de
tekniska frågornas mångskiftande art synes dock en
dylik anordning knappast vara att rekommendera,
möjligen med undantag för värderingsmän inom vissa
begränsade områden.
Alldeles vid sidan av den förbättring av
förhållandena, som bör vara möjlig i ovan berörda hänseende
av etisk natur, synes en rationalisering ifråga om
tekniska rättstvisters handläggning i många fall böra
kunna åstadkommas under ingenjörernas medverkan.
I ett eller annat fall skulle möjligen en förenkling
av proceduren kunna vinnas därigenom, att
grundläggande fakta för målets avgörande först
tillrättalades av domstolens tekniska sakkunniga och att
därefter parternas sakkunniga finge uttala sin
uppfattning om deras innebörd och betydelse.
Å andra sidan skulle säkerligen mycket goda
resultat i utjämnande riktning kunna uppnås redan före
målens handläggning vid domstol, om de skilda
parternas sakkunniga, sedan de var för sig satt sig in i
tvistefrågan, finge med sina klienters goda minne på
förhand konferera med varandra i en förtroendefull
anda och därvid under sakligt och yrkesmässigt
meningsutbyte söka enas om alla sådana tekniska fakta
och därpå grundade tekniska slutsatser, om vilka det
överhuvudtaget vore möjligt att uppnå enighet.
Särskilt i de många fall, då inga personliga
motsatsförhållanden förefinnas mellan parterna, och då dessa
besjälas av en lojal önskan att komma till en skälig
uppgörelse, skulle genom ett sådant förfarande utan
tvivel många onödigt extremt motsatta ståndpunkter
vid rätten kunna förebyggas — inte minst ifråga om
värderingar av skilda slag — och ovidkommande
element i utredningarna kunna avskiljas. Den nu vanliga,
omfattande och tidsödande skriftväxlingen mellan
parterna borde på detta sätt kunna avsevärt
reduceras och målen överhuvudtaget förlöpa mera
friktionsfritt.
För åtskilliga år sedan relaterades ett fall rörande
värdering i samband med en vattenkraftanläggning i
Förenta staterna, där varje part hade tillkallat flera
jurister och flera experter, ocli där på förslag av en
av juristerna dessa tillsammans med domaren satte
upp en lista på frågor, vilka hänskötos till experterna
gemensamt. Efter tre dagar enade sig expertenia om
svaren på 10 av de 13 frågorna — till allmän
belåtenhet för såväl parter som domare, vilka förklarade, att
flera veckors arbete för domstolen hade inbesparats.
I ett annat fall, där det gällde en stämning för
skadegörelse samt utfärdande av föreskrifter angående
avledande av vatten från en fallsträcka, anmodades par-
404
11 sepT. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
