Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1937. Specialnummer: Tekniken i hem och hushåll - Köket och dess tekniska utrustning - Nutida vedspisar, av Holger A. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
grensspisen kan den sägas ha hämtat sin rymliga
asklåda.
Så vitt jag kunnat finna, försäljes I. Y. A.-spisen
numera av Kockums jernverk och av Skoglund &
Olson. Servaspisen, som kan betecknas som en
utvecklingsform av denna, tillverkas av Pumpseparator.
Typen kan karakteriseras såsom mycket ekonomisk
samt snygg och renlig. Priset på I. V. A.-spisen
ställer sig i emalj erat utförande enligt kataloger
omkring 300 kronor, under det att Servaspisens kostnad
synes röra sig omkring 400 kronor. På grund av en
del ogynnsamma erfarenheter vid spistypens första
framkomst bör här betonas, att den nu har en fullt
tillfredsställande hållbarhet. Den kräver något bättre
skorstensdrag än den vanliga moderniserade typen.
I detta sammanhang torde det vara skäl att även
något omnämna de övriga särtyperna. Skoglund &
Olsons Ahlgrenspis torde numera vara avsedd att
ersättas av firmans ABSO-typ, som i huvudsak synes
nära ansluta sig till den vanliga typen såväl i
avseende på utrustning som pris.
Thermiaspisen nr 120, som i storlek närmast
ansluter sig till de ovan behandlade, har en rymlig
eldstad, till vilken föres sekundärluft, som förvärmes
från stekugnens botten. Den är försedd med en stor
rektangulär kokplatta, inbyggd varmvattencistern
samt varmugn liksom I. V. A.-spisen. Priset för helt
emalj erat utförande synes ställa sig något över 300
kronor. Under det andra spistillverkare äro
synnerligen försiktiga att angiva siffror för verkningsgrad
eller vedbesparing, excellerar Thermiaverken i
dylika, som för den oinvigde i första ögonkastet kunna
tyckas vara väl motiverade, men som för den något
tränade värmeteknikern avslöja sig såsom antingen
icke vederhäftiga eller ock tillkomna vid
"jämförande" prov, där provbetingelserna ingalunda varit
jämförbara.
Ebbes bruk kallar sin Ebespis en "vedgasspis" och
framhåller åtskilliga fördelar. Tyvärr har jag icke
haft tillfälle att göra bekantskap med typen annat
Fig. 4. Ebespisen med 4 kokplattor, stekugn,
varmugn och inbyggd varmvattencistern. Manövrering
medelst ratt, omkastningsanordningar, termometrar
i stek- och varmugn, isolationslock på hetaste plattan.
30 okt. 1937
Fig. 5. Den moderniserade vedspisen av äldre
typ gör även den med sitt yttre ett gott intryck.
än genom firmans trycksaker, och dessa äro mycket
knapphändiga i avseende på konstruktionsdetaljer.
Det förefaller emellertid, som om spisen skulle vara
utrustad med effektiv dragreglering, som manövreras
genom att medels en ratt höja och sänka den hetaste
kokplattan. Dessutom finnas flera
omkastningsanordningar. Spisen påstås kunna hålla eld 10—12
timmar. Den hetaste kokplattan är försedd med en
Fig. 7. Eldgrytan kan
sägas vara en typisk
eldstadsform för den
moderniserade spisen.
Fig. 8. Eldstaden
trågfor-mad med
sekundärlufttillförsel. Asklådan fast vid luckan,
som är försedd med
skruvventil för dragreglering.
437
STEKUGN
ASKLADA
Fig. 6. En moderniserad vanlig vedspis har "eldgryta",
sekundärlufttillförsel och rymlig asklåda. Kokplattor kunna
användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
