Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1937. Specialnummer: Tekniken i hem och hushåll - Köket och dess tekniska utrustning - Det elektriska köket, av Gösta Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2 och 3. 3- och 4-plattspisar med bakugn och värmeskåp. Ugnarna äro försedda
med automatisk temperaturregulator. På 3-plattspisen sker inställningen med spak, på
4-plattspisen med vred. Signallampan i övre vänstra hörnet markerar, när den inställda
temperaturen uppnåtts.
Fig. 1. Spis med 2 plattor
och automatiskt
temperatuireg-lerad ugn, lämplig för
kok-vråar. Utrymmesbehovet är
endast 40 X 60 cm.
en alltjämt ökad omfattning börjat taga liand även
om hemmens behov av värme för matlagningen.
Denna utveckling har försiggått inom en tidsperiod
av mindre än 50 år. Dessförinnan var elden den enda
källan för ljus och värme. Från forntidens
torrveds-sticka och medeltidens stöpta ljus av talg eller vax
i en lykta, över vår barndoms fotogenlampor hava
vi kommit fram till den elektriska belysningen.
Värmealstringen för matlagningen har i stort sett
följt samma linjer. En gång stekte man oxar på
spett direkt över den öppna elden på en häll i
stugans mitt. Så kom en tid, då spiselhällen fick rycka
in i ett hörn av rummet och sedan stängde man in
elden i ett slutet rum, eldstaden i spisen, från vilken
även ugnen fick värme. Sista steget har varit att
flytta bort elden från köket till den elektriska
kraftstationen. Så har man ständigt siktat mot att stänga
in och isolera elden för att minska olägenheterna i
form av rök, sot, aska och brandfara.
Vid en återblick på utvecklingen fäster man sig
vid de svårigheter, som den elektriska matlagningen
har haft att övervinna och vilka varit orsaken till
att införandet av elektrisk matlagning i Sverige
liksom för övrigt även i andra länder skett i relativt
långsamt tempo.
Ett av hindren var tariffrågan. De elektriska
distributionsföretagen tillämpade tidigare allmänt
endast rena kWh-taxor vid försäljningen av elektrisk
energi för hemmens behov. Man hade sålunda en
högre avgift för belysningsuttagningen och en lägre
för uttagningen för övriga ändamål, den förra av
storleksordningen 30 à 60 öre per kWh, den senare
med ett kWh-pris av 1/2 à 2/;S av dessa priser. Även
detta lägre pris var för högt för att överhuvudtaget
kunna tänkas ifrågakomma för elektrisk matlagning
annat än i rena undantagsfall. Men man betraktade
på den tiden den elektriska matlagningen som en
utopi, och för de föreliggande behoven av elektrisk
energi inom hemmen var den nämnda lösningen av
tariffproblemet fullt tillfredsställande.
Man hyste dessutom vissa betänkligheter ifråga om
444
de lågspända distributionsnätens — på den tiden i
allmänhet utförda för likström — förmåga att
överföra för den elektriska kokningen erforderliga
effektbehov och man ansåg, att ett förstärkande av dessa
nät snarare skulle draga med sig högre än lägre
energipriser för elkokningen.
Undersöker man självkostnaderna vid ett elektriskt
distributionsföretag, finner man emellertid, att en
ökad energiomsättning betyder lägre självkostnad per
kWh. En tariff, som går ut på genomsnittsvärde,
alltså ett fixt pris per kWh, kan dock aldrig ansluta
sig till självkostnaden annat än för ett visst
belastningstillstånd och måste med nödvändighet hämma
utvecklingen. Tarifferna böra i stället utformas med
fortsättningspriser, baserade på självkostnaden för
varje avsättningsområde. Sådana tariffer tillämpas
nu vid de flesta elverk och dessa kunna härigenom i
allmänhet erbjuda sina abonnenter priser på 5 à 8 öre
per kWh för kokenergien, priser, som väl kunna be:
talas för elkokningen. Faktum kvarstår emellertid,
att de enkla kWh-tarifferna, som med seg
konservatism slentrianmässigt tillämpades årtionde efter
årtionde, varit ett betydande hinder för elkokningens
införande.
Ett annat hinder för elkokningens hastigare
frammarsch har varit, att de elektriska apparaterna från
början voro allt annat än tillfredsställande både
ifråga om kvalitet och pris.
Man klagade t. e. allmänt på att det gick långsamt
att koka elektriskt. På grund av flera skäl, såsom
klena överföringsnät och dito installationer,
svårigheter att erhålla materiel, som tålde de relativt svåra
påkänningar, som uppstodo vid ökning av
apparateffekterna, var man tidigare hänvisad till att välja
relativt små effekter. Numera förefinnas praktiskt
taget inga hinder för att välja hur höga effekter som
helst. Som ett exempel kan nämnas, att för en vanlig
kokplatta på 180 mm diameter man förr hade en
effekt på 600—800 W, under det att samma platta
nu vanligen utrustas med en effekt av 2 à 3 ggr dessa
värden.
30 okt. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
