Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1937. Specialnummer: Tekniken i hem och hushåll - Elektrisk belysning i hem och hushåll, av Ivar Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
Fig. 1. Skillnaden mellan teknisk belysning och
den mera "kvinnliga" hembelysningen illustreras
träffande om än något krasst av ovanstående bild.
Mellan de två gruvarbetarna utspinner sig följande
samtal: A: Vad har du för en lampa? B: Fick den
av min fru i födelsedagspresent.
som är förutsättning för ljuspunkternas anbringande
på önskat ställe, kan konstateras, att själva
materielen, kontakt- och kopplingsanordningar, ledningar
etc. tack vare införandet av ett effektivt
kontrollsystem undergått en avsevärd förbättring, varigenom
säkerheten ökats och olycksfallsfrekvensen minskats.
Ser man däremot på installationernas planering och
omfattning, äro de vunna resultaten ganska minimala.
Den standard, som alltjämt tillämpas för bostadshus,
är densamma nu som vid elektrifieringens början. En
ljuspunkt mitt i taket och en väggkontakt vid
fönstret är fortfarande regel. Att detta är otillräckligt
för att möjliggöra anbringande av de olika
ljuspunkter, som äro nödvändiga för uppnående av önskvärda
variationsmöjligheter i belysning samt för
anslutning-av andra elektriska apparater, som numera tillhöra
hemmets normala utrustning, såsom radio,
dammsugare, strykjärn etc. ligger i öppen dag. Här ha vi
en av de mest betydelsefulla tekniska bristerna i den
nuvarande utrustningen. Frånvaron av tillräckliga
anslutningsmöjligheter utövar ett hämmande
inflytande på utvecklingen (jfr fig. 3). Sådana nyheter som
s. k. "tvilling"- och "trilling"-kontakter, vilka ha 2
resp. 3 anslutningsmöjligheter, äro förtjänta av större
beaktande.
Ej heller finns det någon anledning till att man
alltid måste fasthålla vid en symmetrisk
ljuspunktsplacering i takets mitt; en orientering efter
de platser, där de viktigaste möbelgrupperna
sannolikt placeras, är att föredraga. Varför måste f. ö.
huvudljuskällan alltid placeras i taket; i många fall
äro väggarna minst lika väl lämpade för detta
ändamål, då man får taket fritt och bättre rumsverkan.
Det vore önskvärt, att fastighetsägare och
husbyggare i högre grad än hittills ville beakta, att en väl
planerad, rikligt tilltagen elektrisk installation, som
tillgodoser tänkbara behov, är en bekvämlighet av
större värde än många andra mer eller mindre
konstlade s. k. "moderniteter".
Rumsytornas inverkan såväl på elljuset som
dagsljuset har gjorts till föremål för en serie intressanta
undersökningar. Dessa visa med stor tydlighet
önskvärdheten icke blott av ljusa tak utan i ännu
högre grad av ljusa väggar i rummen. Då ju taken
och väggarna ingå som en viktig detalj i
belysningsanläggningen, i det en stor del av det från
ljuskällorna utsända ljuset reflekteras från dessa, är det
klart, att belysningens verkningsgrad förbättras, ju
större dessa ytors reflexionsförmåga är. Sålunda ger
en jämförelse mellan två fall, det ena med tak och
väggar reflekterande 70 % ljus, det andra med taket
reflekterande 30 % och väggarna 20 %, det
resultatet, att belysningens verkningsgrad är dubbelt så hög
i första fallet som i det senare. Detta är liktydigt
med att medelbelysningsstyrkan i rummet i förra
fallet blir dubbelt så stor som i senare, med
bibehållen belysningseffekt, vilket tillräckligt illustrerar
denna detaljs stora ekonomiska betydelse. Även
kvalitativt förbättras belysningen genom ljusa
väggar, i det skuggbildningen blir mjukare (jfr fig. 4),
varjämte kontrasten mellan ljuskälla och bakgrund
mildras, ljuset blir mera bländfritt.
De elektriska glödlamporna ha under de något mer
än 50 år de existerat genomgått en hel del
betydelsefulla utvecklingsprocesser, vilka framför allt
resulterat i förbättrad ljusekonomi. Sålunda utgjorde
ljusutbytet för de första koltrådslamporna 2 à 3 lumen/W.
För våra dagars glödlampor ligger det mellan 10 och
20 lm/W, vilket är liktydigt med att man numera får
5 à 10 gånger så mycket ljus för samma elektriska
effekt som under koltrådslampans skede. Lampans
bättre ekonomi, låga anskaffningskostnad och
lämpliga taxor ha numera gjort elljuset så billigt i
jämförelse med andra belysningsmedel, att ekonomiska
skäl knappast längre lägga hinder i vägen för
utvecklingen.
De för hembelysningen avsedda lamporna äro i stor
utsträckning standardiserade (fig. 5). De flesta
fabrikanter ha infört en gradering, baserad på den
avgivna ljuseffekten i dekalumen (Dim, 1 Dim —10
int. lumen), varjämte samtidigt erforderlig elektrisk
effekt i watt påstämplas lampan. Då man ju köper
en lampa för att erhålla ljus, är detta
beteckningssätt mera logiskt än den tidigare beteckningen, som
endast angav watt-talet. Ljuskonsumenten får nu av
lampans stämpeldata klart besked om dess
egenskaper såväl optiskt som elektriskt samtidigt som han
genom beräkning av ljusutbytet får en värdemätare på
lampans tekniska och ekonomiska kvalitet.
Deka-lumenbetecknade lampor för normal belysning äro
standardiserade i storlekarna 15, 25, 40, 65, 100, 125
och 150 Dim, av vilka storlekarna 25 och 40 Dim
böra användas i bordstakar och för platsbelysningar,
Fig. 2. Så här gick det till, när det elektriska ljuset först
infördes i hemmen. Även om liknande lampor numera icke
saluföras, så kan dock alltjämt fotogenlampans förebild
tydligt spåras i hembelysningen.
472
30 okt. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
