Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1937. Specialnummer: Tekniken i hem och hushåll - Inrednings- och möbleringsteknik, av G. A. Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tekniken har för mången kommit att framstå som
någonting själlöst, dött och torrt. Men så underligt
det än kan låta, så var det först teknikern, som gav
möblerna en så tjänstvillig och fint mänsklig
karaktär, att de faktiskt kommo att verka "själfulla"
jämfört med äldre tiders nästan uteslutande för den yttre
effekten komponerade möbler. Han gjorde för första
gången möbler som stodo i direkt relation till
människan själv och hennes behov. Honom tillkommer
äran av att ha gjort den för möbelkonsten
revolutionerande upptäckten, att en stol först och främst är
ämnad att sitta på, icke att väsentligen vara ett
dekorationsmedel eller en sak, som genom sin förmåga
att imponera skall öka sin ägares sociala medvetande
och prestige. Teknikern utgår förutsättningslöst från
människan själv, hennes fysiska byggnad och själva
sittandet, men inte från någon viss stilart, då han skall
konstruera sin stol. Han tänker på hur kroppen
fysiologiskt funktionerar, när han konstruerar en stol.
Böra armstöden slutta bakåt eller framåt? Gör ett
experiment och se själv! Låt armen från armbågen
hänga nedåt som den tvingades att göra på äldre
tiders karmstolar. Man känner genast hur blodet
strömmar ned i fingertopparna. Man håller ej
gärna kvar händerna i denna ställning utan lyfter
automatiskt efter en kort tid upp åtminstone den
ena för att få bort den domnande känslan. På grund
härav konstruerar teknikern armstöden bakåtsluttande
i stället för framåtsluttande. Han lutar ryggstödet en
smula bakåt i en linje som bäst motsvarar
ryggmuskulaturen i vila, han gör stolen så låg att
kroppen i mer eller mindre grad kommer att inta den
horisontallinje som erbjuder den största vilan. Hur
oändligt mycket viktigare är det ej att en säng
erbjuder den behövliga avspänningen och vilan än
att huvudkostnaden nedlägges på sänghimmel och
skulptur!
Om en möbel i tekniskt avseende är så konstruerad
att den passar människokroppen och tillverkats i
enlighet med materialets inneboende egenskaper, blir
den genialiskt enkel och får i motsats till stilmöblerna
vad man skulle kunna kalla en evig form, oberoende
av tidens växlingar. Man tillskriver ju en del av
antikens urnor och krukor en sådan klassisk och evig
form, men man kan likväl uppnå samma naturligt
enkla form på möblernas område.
Tekniken kan emellertid även i ett annat avseende
sägas ha varit upphovet till den nutida möbel- och
inredningskonsten. Det är nämligen de moderna
transportmedlen med deras bekväma sittmöjligheter, som
kommo oss att tänka på att vi även i hemmen kunde
få förmånen att sitta bra och bekvämt.
Transportmedlen hade dessbättre ingen tradition, ingen
förgången "stil" att anknyta till, inga konstnärliga
dogmer att följa. Det blev ingenjörens uppgift att
brottas med transportmedlens konstruktion, både ut- och
invändigt. Han reducerade volymen på bilar och
aeroplan och gav dem en sådan linje att de arbetade
med luftens lagar i stället för mot, och han ordnade
interiören så att minsta möjliga utrymme gav mesta
möjliga bekvämlighet. Och när man tack vare
ingenjören fick smaka på hur utomordentligt bra man
kunde sitta i bilarna, fick man den djärva idén att
försöka överflytta samma komfort till hemmen. Man
insåg att man ej längre behövde sitta kapprak på
de gamla ärvda stolarna, som knakade till protest, då
man gjorde ett frivolt försök att luta sig bakåt.
Därmed hade man äntligen befriats från "stilarnas"
tvångströja, vare sig det var renässans, rokoko eller
Karl Johan.
Men sedan man väl fått fram de goda, enkla och
välkonstruerade möblerna, gällde det deras placering
i hemmet. Kan man säga att tekniken även här
gjort en insats? Ja, helt säkert. De begränsade
utrymmena i de moderna bostäderna ha tvingat oss att
ekonomisera med utrymmet och göra miljön sådan
att möbler och bohag bäst utnyttjas. Och här spelar
placeringen av möblerna en stor roll. Förr var det
obligatoriskt att sätta matsalsbordet, denna väldiga
träanhopning, mitt på golvet under en kolossal
takkrona. Men ett sådant slöseri ined utrymme kan man
mången gång ej tillåta sig nu för tiden. Nu har man
sällan i de mindre hemmen en särskild matsal, utan
rummet måste även användas till annat. Därför
sätter man kanske bordet med kortsidan mot en vägg.
Man förlorar därvid en sittplats, men vinner ett par
kvadratmeter golvyta.
Likaså ansågs det förr som en given sak att ha ett
skrymmande bord framför soffan i vardagsrummet
och ett par fåtöljer, så att det nästan blev ett
omöjligt företag att lotsa sig fram till soffan. Men hård,
smal och rakryggad som denna ofta nog var, så
kunde det knappast kallas en förlust. Denna
stereotypa möbelgrupp var alltså ej anordnad för
människans bästa, utan för att den skulle se fin,
respektabel och imponerande ut. Nu har man helst inget
bord alis framför soffan, utan sätter det vid sidan,
de båda tvillingfåtöljerna ha försvunnit och man
skaffar sig ej fler stolar än som passar det antal
människor som dagligen skall använda dem.
Man har funnit att trivsamheten har mindre med
det "fina", det pompösa och imponerande att göra,
utan mer med ändamålsenligheten, enkelheten,
renheten, och färgerna. Den genom den moderna
tekniken jäktade människan vill ha lugn och
harmoni omkring sig, då hon kommer hem från dagens
arbete. Hon har sinnet redan så fyllt av en mängd
tröttande intryck, att hon helst vill slippa se en
massa trassliga och oroliga möbelformer omkring sig
i sitt hem. Hon vill låta kroppen slappna av i en
"mänsklig" stol och låta sina ögon vila på enkla,
lugna och färgrena föremål omkring sig.
Om det alltså är det tekniska tänkandet, som
lyckats konstruera möbler, som fylla den moderna
människans krav, så har det också åstadkommit en
revolution i vår konstuppfattning och givit oss nya
skönhetsvärden. Teknikern har uppfostrat oss att
förstå skönheten i det genialt enkla,
välkonstruerade och riktiga. Vi lia fått upp ögonen för att ett
föremål får större skönhetsvärde ju mer det är
skapat i harmoni med naturens lagar. Han har tränat
vårt öga, så att vi ganska snabbt och säkert uppfatta
om en sak är "riktig". En tekniker ser ju
ögonblickligen om konstruktionen hos ett föremål är god.
En brokonstruktör märker genast om brons
smäckerhet vilar på de rätta principerna, om cement och järn
använts på ett rätt sätt. En oteknisk bro, prydd
med aldrig så många lejon och kapitaler, kan aldrig
bli skön för en verklig tekniker.
Denna teknikerns på hög teknisk kunskap
baserade känslighet för det "riktiga" hos ett föremål har
meddelat sig även till menige man. Genomsnittsmän-
480
30 okt. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
