Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1937 - Några riktlinjer för den finska träförädlingens utveckling, av Axel Solitander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vecklades t. e. tillverkningen av slipmassa och
trä-papp jämsides med pappersfabrikationen till icke
obetydlig del för avsättning i Ryssland. Men i varje
fall är det tydligt, att den åtskillnad, som förefanns
emellan sågindustrien och övriga
träförädlingsområ-den i Finland, verkat retarderande på industriens
utveckling i landet över huvud, dels därigenom att
antalet kombinerade företag, således sådana som
bedrevo fiera olika slag av träförädlingsindustri,
var relativt litet, dels åter — och detta är ett
förhållande som direkt sammanhänger med det nyss
nämnda — genom att-produktionen av såväl
sulfit-som sulfatcellulosa för export förblev relativt
obetydlig. I sistnämnda avseende blev Finland också
därför långt efter Sverige. Så sent som år 1905,
då den svenska utförseln av sulfit- och
sulfac-cellulosa nått 250 000 ton, exporterade Finland
endast en obetydlig kvantitet av omkring 10 000 ton
till västerländska marknader, och ännu
omedelbart före världskriget då Sveriges export hade nått
655 000 ton, steg Finlands utförsel av sulfit- och
sulfatcellulosa sammanlagt icke till mer än 75 000
ton per år. Det kan måhända vara av intresse att;
utan att röra vid alltför kända förhållanden, såsom
t. e. den finska träförädlingens
försäljningsorganisationer och deras verksamhet, dock i korthet nämna
hur denna tudelning av den finska träförädlingen
ändrades. Detta skedde nämligen direkt genom
världskrigets inverkan, genom att sågindustriens
avsättning nedgick till ett minimum medan pappers
industrien i sin export på Ryssland hade lysande om
än fiktiva konjunkturer. Med känning av
overkligheten i sistnämnda förhållande sökte denna
industri då placeringsobjekt och fann dem närmast i
såg-företagen. Så uppstodo flera av de stora
träföräd-lingsföretag med kombinerad drift som för
närvarande arbeta i Finland och därigenom skapades även
förutsättningarna för en total omläggning av landets
träförädlingsindustri.
Innan jag går in på resultaten av denna
reorganisation, skall jag som ett separat objekt behandla
sågindustrien. I det internationella avtal som uppgjorts
rörande en reglering av utbudet av sågade trävaror
deltaga i Finland 570 företag. Då den totala
exportkvot som tilldelats Finland i avtalet uppgår till en
million standards för i år och 900 000 för nästa år,
skulle på varje finnas del, ifall kvantiteten delas
jämnt, komma knappt 2 000 stds, vilket ungefär skulle
motsvara produktionskapaciteten på en vanlig
enra-mig såg och den inhemska konsumtionen, vilken
stiger till högst 200 000 stds om året, skulle icke
nämnvärt öka denna kvantitet. Redan detta ger vid
handen att antalet sågverk arbetande för export i
Finland är alltför stort, i synnerhet då man vet att
skogstillgångarna vid normal avverkning icke giva
möjlighet till en avsevärt större produktion än den
nuvarande. Desto mer skönjbar blir dispariteten i
detta avseende, då man vet att trettio företag, vilka
ha en årsproduktion som överstiger 10 000 stds, svara
för 60 % av den totala exportkvantiteten och 70
sågar med en produktion emellan 2 000 och 10 000
stds för 25 % av det hela. Femton procent kommer
således på de resterande 470 småsågarna, vilkas
exportkvantitet jämnt fördelad icke stort överstiger
300 stds per såg. Man kan icke gärna påstå att en
dylik fördelning av sågproduktionen skulle öka var-
ken dess effektivitet eller stabilitet. I tekniskt
hänseende stå storsågarna i klass för sig genom att de
i allmänhet äro anslutna till företag, vilka bedriva
övrig träförädlingsverksamhet och ha tillgång till väl
kvalificerad ledning och goda arbetskrafter.
Detsamma är fallet med flera av de medelstora
företagen, men den övervägande majoriteten av dessa,
liksom även ett antal storsågar och naturligtvis alla
de små företagen, arbeta enbart som producenter av
sågade trävaror och äro därför i hög grad beroende
av sågvarumarknadens kända labilitet. De små
bond-sågarna exportera i allmänhet icke sina varor direkt,
utan detta sker genom förmedling av exportaffärer,
vilka samla ihop produktionen från flera tiotal små
företag och försöka få den i sådant skick, att den i
större poster kan placeras på exportmarknaden, men
det är detta oaktat klart, att kvaliteten på dessa
varor icke kan motsvara högt ställda anspråk och
att desamma därför utgöra en belastning för
Finlands export av sågade trävaror i allmänhet, en
belastning som dessutom i hög grad varierar, beroende
av konjunkturerna, då småföretagen utan större
ansträngning var för sig kunna öka sina
exportmängder och deras ledning även i allmänhet saknar
tillräckliga ekonomiska kunskaper. De små och
medelstora företagen äro spridda över hela landet med
undantag av dess nordligaste delar. Huvudsakligast
förekomma småsågarna längs Österbottens kust nedåt
ända till sydvästra Finland samt även till ett mindre
antal i östra Finland och de medelstora fristående
sågarna i de inre, sydliga och mellersta delarna av
landet. Någon nämnvärd förändring i denna allmänt
sett rätt oförmånliga organisation av industrien har
icke under senare tider skett, och man kan ej heller
räkna med att de fristående sågarna skulle ha större
möjligheter att utbygga sin verksamhet till att
omfatta även andra träförädlingsprodukter av orsaker
som jag längre fram kommer att beröra.
I diametral motsättning till sågindustriens läge och
utveckling har den träförädlingsindustri som
sysselsätter sig med tillverkning av högre förädlade
produkter utbyggts. Densamma var, såsom av det
tidigare sagda torde framgå, rätt svag i fråga om
konkurrensförmåga, då Finland hade att orientera sig
västerut och skaffa avsättning för sina
träförädlingsprodukter å de stora världsmarknaderna. Jag skall
icke närmare ingå på de enskilda detaljerna i denna
omorientering utan konstaterar blott, att densamma
nu är slutförd i så måtto att Finland har en tekniskt
effektiv träförädlingsindustri som tillgodogör sig
landets hela avkastning av lämplig råvara och är
fullt konkurrenskraftig.
Det kan dock vara av intresse att beröra villkoren
för den procedur som lett till nyssnämnda resultat
och de metoder som kommit till användning.
Pappersfabrikationen i Finland har sin tyngdpunkt
i ett tiotal moderna tidningspappersmaskiner, vilka
sekunderade av en del mera föråldrade enheter, svara
för en export av 400 000 ton tidningspapper per år.
Drygt hälften av denna produktion härstammar från
Kymmene älvdal, utloppet för det mellersta av de
stora sjödistrikten, den vidsträckta Päijänne-stråten,
vilken sedan gammalt varit en av huvudstråtarna för
de finska skogarnas vandring mot havet. De övriga
tidningspappersbruken ligga spridda i södra Finland,
dock icke vid kusten. Beroende på de lokala för-
532
20 nov. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
