Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 18 dec. 1937 - Brandskydd i mekaniska verkstäder, av H. Selldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te ki\ i sk Ti ds kri ft
satts av ett enhetspulver, vilket vid blandning med
vatten åstadkommer det kemiska skummet. Sedan
ett antal år tillbaka användes s. k. skumgeneratorer
för framställning av kemiskt skum, så är t. e.
förhållandet vid Loudden. Skumgeneratorn består av
en vattenstrålejektor, ovan vilken är monterad en
stor ifyllningstratt. Ejektorn anslutes till en slang
från vattenledning eller motorspruta och när
vattenströmmen passerar ejektorn åstadkommer denna
insugning från tratten. I denna tratt ihälles
enhetspulvret, som sålunda drages in i vattenströmmen
och härmed börjar den kemiska reaktionen i och för
framställning av skummet. Emellertid äro
kostnaderna för framställning av kemiskt skum avsevärt
höga beroende på det dyra enhetspulvret, varför
detta eldsläckningssätt endast kunde komma till
användning i enstaka fall.
På grund härav började två danskar, ingenjörerna
Schröder och van Deurs — av vilka den förre är
officer vid Köpenhamns brandkår — undersöka
möjligheterna för framställning av ett billigare skum.
Härvid kommo de att tänka på den gamla metoden
att piska in luft i en vattenlösning innehållande ett
skumbildande ämne. Sedan några år tillbaka har
denna metod utvecklats därhän, att numera fullt
tillförlitliga skumpumpar finnas i marknaden, vilka för
de svenska brandkårernas behov tillverkas inom
landet. Principen för tillverkning av detta skum,
eller som det kallas mekaniskt skum, är i korthet att
en viss vattenmängd under tryck passerar en
skumpump. Härstädes tillföres dels en viss kvantitet
flytande skumvätska (tvållösning), dels luft från en
luftpump. Proportionen mellan de tre ingredienserna
är omkring 90 % luft, 9,8 % vatten och 0.2 %
skumvätska. Kostnaderna för framställning av mekaniskt
skum bliva härigenom som synes betydligt
reducerade. De flesta automobilmotorsprutorna vid
Stockholms brandkår äro utrustade med dels en 2 000
min.-liters centrifugalpump, dels en 2 000 min.-liters
skum-pump, vilka samtidigt kunna drivas genom bilens
motor. Till skillnad från det kemiska har det
mekaniska skummet även den fördelen, att frätande
egenskaper icke förekomma.
Ännu ett system till förhindrande av ödeläggande
eldsvådor skall i detta sammanhang omnämnas,
nämligen den automatiska brandalarmeringen, uppfunnen
av telegraf ingenjören vid Stockholms brandkår
Harald Ekman. Principen för den automatiska
brandalarmeringen är att av elden alstrad värme
påverkar värmekänsliga kontakter (termokontakter),
vid vilkas funktion en elektrisk signal — medelst
ringklockor eller sirener — ges inom ifrågavarande
anläggning, oftast även — förmedelst ett till
anläggningen kopplat brandskåp — till vederbörande
brandkår. I de lokaler, som skola skyddas mot
eldfara, placeras dylika kontakter i taket. Dessa bestå
av 2 par kontaktfjädrar, monterade på en sockel av
bakelit och skyddade mot yttre åverkan genom en
skyddskorg. Kontakterna äro parvis hoplödda med
en metallegering, som smälter vid cirka 70°C.
Överskrides denna temperatur smälter lödmetallen,
kontakten brytes mellan de båda fjädrarna och
ögonblicket därefter signaleras på en s. k. centralapparat
dels genom klocka, dels genom rött ljus, att eld
utbrutit samt platsen för densamma. Är anläggningen
genom brandskåp förbunden med brandkårens brand-
telegrafnät alarmeras brandkåren samtidigt, och
densamma kan härigenom med minsta möjliga
tidsförlust ingripa för eldens bekämpande. En mängd
dylika automatiska alarminrättningar finnas
installerade inom olika etablissement i Stockholm, och jag
vill här endast omnämna, att av 27 alarmeringar
från dylika anläggningar ioke mindre än 22
eldsvådetillbud släckts av egen personal innan
brandkåren framkommit till eldstället. I övriga 5 fall har
endast vid ett tillfälle slang behövt användas för
släckningens utförande. Brandförsäkringsbolagen
bevilja numera rabatt åt sådana försäkringstagare,
vars anläggningar äro utrustade med automatisk
brandalarm utförd enligt Svenska
brandtarifförening-ens föreskrifter, ävensom de tilläggsbestämmelser,
som utfärdats av Stockholms brandkår i och för
inkoppling till Stockholms brandtelegrafnät.
Vid eldsvådor inom mekaniska verkstäder utgör
förekomsten av olika slag av gasbehållare ofta en
stor risk för släckningsmanskapet. Gasaccumulator
har efter samråd med experter och brandbefäl
utarbetat en del anvisningar beträffande förvaring och
handhavande av gasbehållare, vissa
förhållnings-regler under eldsvåda m. m., och dessa anvisningar
torde måhända vara av ett visst intresse.
A. Förvaring.
Nedanstående anvisningar avse att inom de
gränser, som betingas av lokala möjligheter och arbetets
natur, minska riskerna för söndersprängning av
behållare vid eldsvådor:
På arbetsplatser, särskilt om denna är inomhus,
bör ej förvaras större antal gasbehållare än som är
nödvändigt för pågående arbete. Efter arbetstid
böra de ej ställas undanskymda utan snarare så, att
de äro lätt tillgängliga.
Där gasbehållare med brännbar gas användas eller
förvaras, bör sörjas för god ventilation omkring
själva gasbehållarna.
Gasbehållare med gas, avsedda för belysning eller
uppvärmning i boningshus, böra placeras utanför
byggnaden, event. på byggnadens yttervägg, men
böra, särskilt om byggnaden är av trä, insättas i väl
ventilerat skyddsskåp av icke antändbart material.
Där gasbehållare användas bör på lämplig plats
uppsättas anslag med uppmaning att vid
eldsvådetillbud genast föra gasbehållarna från det hotade
området till fullt riskfri plats.
Inom fabrik för framställning av komprimerad gas
bör ej förvaras större antal fyllda gasbehållare än
som erfordras för själva fabrikationen.
Anm. Sådan fabriksbyggnad bör helst uppföras i
endast en våning utan vind, med såväl ytter- som
innerväggar av icke antändbart material, med golv
av icke antändbart material eller av t. e. trä eller
asfalt, lagt direkt på golv av cement eller annat
brandhärdigt material, med tak av icke antändbart
material samt med minsta möjliga antändbara
inredning. Ofrånkomlig träinredning bör vara
be-struken med eldskyddande lösning eller på annat
sätt skyddad.
I redan befintliga dylika byggnader av annat
utförande böra väggar och tak inom fabrikationslokaler
förses med brandhärdig beklädnad och annan
träinredning i görligaste mån avlägsnas eller skyddas.
546
18 dec. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
