Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 18 dec. 1937 - En pneumatisk håltolk, av s. - International Housing and Town Planning Congress, av s. - Litteratur - Anmälan: Wärmeverluste bei periodisch betriebenen elektrischen Öfen, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
luftläckningen mellan tolken och ringen avläses å en
mikromanometer, såsom framgår av fig. 1. Enligt
uppgift erhålles en synnerligen hög precision på detta
sätt och tolken utsättes icke för någon som helst
nötning tack vare att luften förhindrar direkt anliggning.
s.
Bestyreisen för "International Housing and Town
Planning Congress" vilken kongress kommer att äga
rum i Mexico City i augusti 1938 har översänt ett
cirkulärbrev till Svenska teknologföreningen med
anhållan om meddelande huruvida deltagande är att
påräkna från föreningens medlemmar vid kongressen
ifråga. Intresserade torde benäget sätta sig i
förbindelse med föreningens kansli. s.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Wärmeverluste bei periodisch betriebenen
elek-trischen ofen, av dr-ing. L. Beuken, Berlin 1936,
förlag Triltsch & Huther. Dissertationsavhandling.
Förf. är chef för forskningslaboratoriet vid
"Neder-landsch Instituut voor Electrowarmte en
Electro-chemie", en motsvarighet till Elektrovärmeinstitutet
i vårt land. Avhandlingen, som närmast avser en ny
och lättanvändbar metod för bestämning av
värmeförluster vid periodiskt arbetande elektriska ugnar, är
emellertid i sin uppläggning av den beskaffenhet, att
den förtjänar studeras av alla värmetekniskt
intresserade, enär den mätmetod som förf. utarbetat med
fördel torde kunna tillämpas icke blott vid beräkning
av elektriska ugnar utan även vid andra periodiskt
eldade eller på annat sätt uppvärmda apparater.
Inledningsvis framhåller förf., att ett problem i
samband med åstadkommandet av höga temperaturer
för industriella ändamål utgöres av strävan efter
minsta möjliga värmeförlust till följd av
uppmagasi-nering av värme i ugnsväggar och bränslegaser, resp.
genom strålning och ledning. Yid elektriska ugnar
bortfalla förluster genom bränslegaser. Vid konstant
temperatur (kontinuerlig drift) bortfalla även
upp-magasineringsförlusterna. Däremot komma just dessa
senare att vid periodiskt arbetande elektriska ugnar
bliva procentuellt mycket starkt framträdande.
Sålunda kan en verkningsgrad vid kontinuerligt
arbetande elektriska ugnar av 0,so—0,90 uppnås, varvid
värmeförlusterna genom ugnsväggarna äro av
storleksordningen 10—16 o/o, under det att vid periodiskt
arbetande ugnar för glasering av mursten uppmätts
värmeförluster på 50—55 %. 70 % av dessa utgjordes
av förluster på grund av värmemagasinering i
ugnsväggarna. Att frågan emellertid även äger betydelse
för gas- och oljeeldade ugnar framgår av den
litteratur som av förf. anföres.
Det problem som förf. studerat kan närmast sägas
utgöra frågan om den optimala dimensioneringen av
ugnsisoleringen. Närmare kännedom om
sammanhanget mellan isoleringens tjocklek och förlust genom
väggarna är i hög grad önskvärd då det nämligen
ofta inträffar, att totalförlusterna uppvisa ett
minimum vid en mindre isoleringstjocklek (sålunda
billigare konstruktion) än den normalt använda, I fråga
om förlusterna vid periodisk drift är det
tempera-turgradientens vågliknande vandring från
värmekällan utåt, som måste bliva föremål för bestämning,
för att ett begrepp om värmemagasineringens
storlek och därav betingade förluster skall kunna
erhållas.
En mängd förslag ha tidigare framlagts för
beräkning av värmeförluster i planparallella väggar i icke-
stationärt temperaturtillstånd. Härvid har man måst
söka lösningen i serieutvecklingar o dyl., som göra
beräkningarna svårhanterliga och dessutom i många
fall praktiskt oanvändbara, enär de hänföra sig till
teoretiska idealfall. Förf. har sökt lösningen på en
helt annan väg, nämligen genom efterbildandet av
värmeströmningen medels elektrisk strömning i en
modell, vilken reproducerar de storheter som skola
mätas. Analogien mellan värme- och elektrisk
strömning vid fortfarighetstillstånd har, såsom av förf.
framhålles, tidigare vid flera tillfällen behandlats i
litteraturen. Icke-kontinuerliga tillstånd erbjuda
emellertid betydligt större svårigheter enär därvid
även tiden och ugnsväggens specifika värme måste
medtagas såsom faktorer i beräkningarna. Rent
matematiskt är den icke-kontinuerliga värmeströmningen
identisk med en elektrisk strömning i en ledare med
fördelad kapacitet och fördelat motstånd. Stora
olikheter föreligga emellertid i praktiken därigenom att
förhållandet mellan uppmagasinerad och
strömmande värmemängd är av helt annan storleksordning än
förhållandet mellan kapacitiv och strömmande
elektricitetsmängd. Detta medför att vid värmeströmning
det intermittenta (icke-stationära) tillståndet
kvar-blir förhållandevis länge (vid elektrisk strömning
inträder ju fortfarighetstillstånd praktiskt taget
omedelbart) vilket gör det nödvändigt att införa
värmepotentialen (temperaturen) både som orts- och
tidsfunktion. Förf. visar emellertid huru man genom
lämplig förändring av en ledares kapacitet kan
åstadkomma sådana villkor att större likhet mellan
elektrisk och värmeströmning kan erhållas. På
grundval av dessa överläggningar har förf. konstruerat en
mätmodell i form av seriekopplade ohmska motstånd
med parallellkopplade kapaciteter. Varje enhet,
bestående av ett ohmskt motstånd och en kapacitet kan
härvid fås att representera en viss tjocklek hos den
isolerade ugnsväggen.
Förf. beskriver ett antal försök utförda med den
framkonstruerade modellen. Den vid
spänningsbatteri-sidan (motsvarande den heta sidan av ugnsväggen)
uppmätta strömstyrkan utgör ett mått på totala
magasinerings- och transportförlusterna, under det att
strömstyrkan på den andra sidan (motsvarande den
kallare väggytan) representerar enbart
transportförlusterna. De uppmätta spänningarna representera
temperaturerna. Förf. diskuterar ett antal
mätvärden erhållna vid modellförsök avsedda att återgiva
kända värmeöverföringsförhållanden och visar att
modellen i dessa fall synnerligen väl motsvarar
verkligheten. Jämförande mätningar ha därjämte utförts
på en elektrisk ugn under aktuella
arbetsförhållanden och på en mätmodell enligt förf:s konstruktion.
Ugnens sex väggar ägde olika dimensioner och olika
utförd isolering. På grundval av mätningar av
tillförd energimängd samt inner- och yttertemperatur vid
olika ställen på ugnsväggarna såsom funktioner av
tiden, sammansättes modeller av de olika
ugnsväggarna. På dessa modeller uppmättes sedan
strömstyrkan såsom tidsfuktion för var och en av ugnens
sex väggar. Jämför man de bägge erhållna kurvorna,
av vilka den ena sålunda representerar i verkligheten
uppmätt energitillförsel och den andra på modell
uppmätt energi, i avhängighet av tiden, för erhållande av
viss önskad temperatur (1 000° vid innerväggen)
finner man en förvånande god överensstämmelse
mellan verklighet och laboratorieprov.
Till slut diskuterar förf. de slutledningar
beträffande optimala dimensioneringen av ugnsisoleringar
för diskontinuerligt arbetande ugnar, som kunna
dragas med hjälp av hans mätmetod, ävensom de
användningsområden för vilka metoden särskilt lämpar
sig. Allmänt taget låter sig metoden använda för
25 dec. 1937
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
