- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Automobil- och motorteknik /
33

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

AUTOMOBIL- och MOTORTEKNIK

REDAKTÖR: NILS GUSTAFSSON

UTGIVEN AV SVENSKA T E K N O LO G FÖ RENINGEN

INNEHÅLL: Bilen och vägen. — Notiser. — Litteratur.

Bilen och vägen.

1 samband med att den nya förordningen betr.

vägmärken i vårt land nu börjat kunna mera
till-lämpas, i det att erforderligt antal vägmärken
levererats, kan en jämförelse mellan vägarnas anordning
för biltrafik här och i utlandet ha ett visst intresse.

Yi svenskar hava ofta mycket lätt för att falla i
beundran för allt utländskt, men när det gäller de
anordningar, som på våra vägar vidtagits med
hänsyn till trafiksäkerheten, torde ändamålet gärna få
helga medlen. Biltrafiken har utomlands kanske i
många fall nått en väsentligt större omfattning än i
vårt land. Det har även mångenstädes varit lättare
att skapa för biltrafik lämpliga vägar än hos oss.
Frågan om de olyckor, som äro förenade med
biltrafiken, är ju f. n. under utredning i vårt land av
flera organisationer. Det torde därför vara av ett
visst intresse att se den erfarenhet, som utomlands
är gjord.

I det följande kan jag endast mycket flyktigt
beröra en del intryck, som erhållits vid körning genom
nio europeiska länder. Framställningen gör ej heller
anspråk på att vara fullständig utan avser endast
några intryck man som förare av bil kan få.

Helt naturligt förefinnas utomlands ej enbart fullt
tillfredsställande vägar ur alla synpunkter. Tvärt
om synes där en intensiv utveckling vara för handen.
Ur trafiksynpunkt synas vi dock i vårt land kunna
hämta en hel del goda impulser från den utländska
erfarenheten till nytta ej blott för biltrafiken såsom
sådan utan även för att minska olycksfrekvensen.

Järnvägskorsningar i samma plan.

Vad först och främst järnvägskorsningar i plan
beträffar, pågår ju hos oss en strävan att så mycket
som möjligt undvika dessa. Därmed bortfaller i regel
också det riskmoment, som en järnvägskorsning
medför. Yid plankorsningar däremot hava vi dels
en försignal och dels en signal vid själva
järnvägskorsningen. Placeringen av våra försignaler lämnar
ofta mycket övrigt att önska i det att desamma äro
placerade för nära järnvägen. Man måste nämligen
när det gäller de moderna fordonen och de
förbättrade vägarna räkna med väsentligt högre hastigheter
än vad som förekom vid tiden då dessa signalers
avstånd från järnvägen bestämdes.

När det gäller korsning med en järnväg i plan hava
de tyska vägarna de mest iögonfallande signalerna.
För varje järnvägskorsning finnas tre signaler,
bestående av stolpar med plan framsida och en höjd
av ca 1,5 m. Stolparna äro placerade med ett inbör-

des avstånd av 80 m. Den första varningen kommer
därför 240 m före korsningen. Den första stolpen är
överst försedd med triangelmärket samt i detta
antingen ett lokomotiv eller grind, vilket är den
internationella beteckningen, utmärkande obevakad resp.
bevakad övergång. Varje stolpe är försedd med
streck, den första med tre, den andra med två och
den sista med ett. Dessa röda streck på vit botten
äro utförda som kattögon, så att de bliva lysande i
mörker, när de träffas av strålkastarljuset. Denna
anordning synes vara betydligt mycket mera effektiv
än den i Sverige använda, framför allt därför att
stolparna äro synliga utan att man måste titta upp
i höjden. De svenska signalerna stå nämligen
alltför högt. En bild av de tyska signalerna framgår av
fig. 1.

Problemet korsning mellan järnväg och landsväg i
samma plan har även i Schweiz fått en något
liknande lösning. Här användes nämligen före
järnvägskorsningen tre eller fyra stolpar med en höjd
av 1,5 à 2 m. Stolparnas nedre del är målad svart,
under det att övre delen är vit. Den övre delen
är försedd med tre, två resp. en svart rand. Av fig. 2
framgår en järnvägskorsning, där två av stolparna,
nämligen den med 2 och den med 1 rand synas.

Fig. 1. De tyska signalerna vid
korsning mellan landsväg och
järnväg i samma plan.

Vägnumreringen.

I flertalet av de besökta länderna har numera en
fullständig numrering av vägarna genomförts. Ur
trafiksynpunkt betyder denna numrering en oerhörd
lättnad samt även en känsla av säkerhet vid
passerandet av samhällen och vägkorsningar. I Schweiz
är vägnumreringen nu helt genomförd men så pass
nyligen, att densamma ej hunnit komma in på alla
kartor. De flesta andra länder, t. e. Tyskland,
Belgien, Frankrike och Italien, ha en fullständig
väg-numrering genomförd. I Frankrike äro vägarna
indelade i 3 klasser, nämligen: huvudvägarna (routes

18 SEPT. 1937. HÄFTE 5

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937am/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free