Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig:. 3. Auto-Union med extremt karosseri sedd framifrån.
En synnerligen betydande förmån ha de tyska
fabrikanterna haft vid utförandet av dessa
konstruktioner i de utomordentliga tävlingsbanor som stå till
förfogande samt det utomordentliga stöd som från
regeringens sida lämnats både fabrikanterna och
motorismen som sådan.
INSÄNT
"Bilen och vägen."
Fig. 4. Mercedes-Benz sedd bakifrån.
Kopplingen är utförd som enkel lamellkoppling av
torr typ. Växellådan har 4 hastigheter och
drivningen sker på bakhjulen.
Mercedes-Benz-motorn har 8 cylindrar, stående i
rad efter varandra. Varje cylinder är försedd med
två inlopps- och två avloppsventiler. Driften av
ventilerna erhålles från två kamaxlar, anordnade på
motorns översida. Kompressorn är placerad framför
cylinderblocket. Motorn är uppbyggd av lättrnetall och
försedd med stålcylindrar. Effekten uppgår även för
denna vagn till drygt 500 hk.
Beroende på för vilka tävlingsbanor som vagnarna
äro avsedda förses desamma antingen med extremt
strömlinjeformade karosserier eller med karosserier
utan inbyggda hjul.
Toppfarten för dessa vagnar ligger betydligt över
350 km/tim. och när banorna tillåta utnyttjandet av
de höga toppfarterna äro vagnarna försedda med ett
extremt strömlinjeformat karosseri. Exempel härpå
framgår av fig. 1 och 3. För mindre höga toppfarter
användas strömlinjeformade karosserier, varvid hjulen
dock ej blivit inbyggda.
Dessa vagnar hava givit oerhört värdefulla
erfarenheter för konstruktion av standardvagnarna. De ha
också visat, att nya vägar hava kunnat beträdas med
ett utmärkt resultat. Man torde även kunna hysa den
förmodan, att en hel del av de detaljer som blivit
provade på dessa vagnar komma att återfinnas på de
personvagnskonstruktioner som man med spänning
väntar på från Tyskland.
Trots de höga hastigheter som dessa vagnar
medföra, har det visat sig att säkerheten är betydande.
I ali synnerhet är dessa vagnars väghållningsförmåga
förbluffande god. När fr. o. m. nästa år den nya
racerformeln träder ikraft kommer denna att begränsa
cylindervolymen och bruket av kompressor. Den nya
regeln kommer dock ej att såsom tidigare bli
gällande i 4 utan endast i 3 år. Säkerligen kommer
även denna att kunna sporra utvecklingen framåt.
Jag har med stort intresse tagit del av ing.
Gustafssons värdefulla artikel "Bilen och vägen", införd i
Teknisk Tidskrift den 18 september. Jag vill
instämma med ing. Gustafsson om önskvärdheten att vi här
hemma taga del av de erfarenheter som gjorts
utomlands till nytta för biltrafiken och för att minska
olycksfallsfrekvensen. Vi ha givetvis stora svårigheter
att kämpa med när det gäller planeringen och
utvecklingen av vårt vägväsende beroende på vårt lands
glesa befolkning och som följd därav långt vägnät med
liten belastning, men jag tror dock att vi med de mede!
som stå till buds kunna åstadkomma en del
förbättringar.
Jag har i sommar med bil rest över den amerikanska
kontinenten från San Francisco till New York och
därvid tillryggalagt över 10 000 km på ett stort antal
såväl huvud- som bivägar — kortaste vägen San
Francisco till New York är 4 900 km — och jag har under
hela färden aldrig kört fel eller ens behövt stanna för
att läsa vägskyltar. Detta torde visa hur
utomordentligt väl vägmärkena äro placerade i U. S. A.
Vid min återkomst hem efter fyra års
utomlands-vistelse gjorde jag bl. a. följande iakttagelser:
Placeringen av vägvisare och skyltar är
genomgående för hög, vilket ej kan påpekas nog kraftigt. — Ett
stort antal av de nuvarande vägvisarna äro goda
märken för de som redan känna vägen, men i övrigt
olämpliga till såväl placering som innehåll. Det har
ofta förekommit, att jag nödgats stanna för att
rådfråga kartan, enär jag ej känt till de små platser
som ibland finnas angivna på vägvisarna. Svårigheten
är givetvis betydligt större för utlänningar, vilket
säkert är av stort men ur turistsynpunkt. Jag måste
i detta sammanhang även vidröra olämpligheten att
i samhällen använda vägvisare till apotek och affärer
av exakt samma utförande till såväl form som färg
som vanliga vägvisare —.
I allmänhet frånvaro av lämpliga för- och
varningssignaler.
Huvudvägs förkörsrätt beaktas ej. — Detta kanske
beror på att benämningen huvudväg ännu ej är
genomförd.
Otillräcklig användning av "kattögon" på signalerna.
Olämplig och ibland synnerligen farlig parkering av
bilar på landsbygdens vägar.
Omedelbart före krönet på en backe samt även i
kurvor med dålig sikt förekommer ofta att mötande
bil kör mitt på körbanan. Även förbikörningar
förekomma på sådana ur trafiksynpunkt farliga ställen.
Jag antar, att ett av önskemålen här hemma är att
få vägnumrering, åtminstone på huvudvägarna, vilket
skulle vara till oerhörd lättnad för bilisten.
Vid infarten till en huvudväg är det i U. S. A.
mestadels skyldighet att stanna, vilket angives medelst
en väl synlig signal enbart försedd med "stop", vilken
anordning jag anser är ändamålsenlig. Det borde
åtminstone vara skyldighet att lägga in "tvåans" växel.
Att försignalerna vid obevakade järnvägsövergångar
måste förbättras för att få ned olycksfallsfrekvensen,
torde väl varje bilist vara enig om. K. G. L.
48
20 nov. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
