Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör: ERNST J. A. ROTHELIUS
INNEHÅLL: Sintring i småpannor, av Hjalmar Eriksson.— Kostnader vid brytning i öppna rum samt
magasinsbrytning vid malmgruvor i U. S. A. — Föreningsmeddelanden.
Sintring i småpannor.
Av HJALMAR ERIKSSON.
På begäran av denna tidskrifts redaktör lämnas
härnedan några uppgifter om de sintringsverk av
s. k. Kantorpstyp, som för några år sedan blevo
byggda.
Kantorps sintringsverk anlades 1923 och torde ha
varit det första i Sverige avsett för exportsintring. De
dåvarande 15 st. svenska sintringsverken, byggda
under åren 1915—1921, voro anlagda vid järnverk och
alla av greenawalttyp och med träkolsstybb som
bränsle. De svenska masugnsmännen önska en väl
avsvavlad sinter med högsta möjliga oxidationsgrad, under
det att sinterns hållfasthet får komma i andra rummet.
För god avsvavling och hög oxidationsgrad fordras
som bekant låg sintringstemperatur och ett lätt
bränsle. Så har vid ett sintringsverk sågspån använts
i stor utsträckning och med mycket gott resultat
ifråga om avsvavling. I allmänhet blir dock sintern
under sådana förhållanden rätt lös och faller lätt
sönder vid omlastning.
I utlandets stora koksmasugnar spela såväl
avsvavling som oxidationsgrad mindre roll, och
åtminstone de tyska hyttmännen ha aldrig frågat efter
någondera delen. För att sintern skall tåla alla de
grip-skopehanteringar den blir utsatt för vid export, måste
den ha den största mekaniska hållfasthet som är
möjlig att erhålla. För att nå detta mål måste
sintrings-temperaturen vara hög och koncentrerat bränsle
såsom koksstybb användas. Vidare måste blandningen
av slig och stybb göras homogen och klumpar i sligen
rivas sönder under blandningen. Slutligen måste
tillses att grova korn i stybb eller slig aldrig få tillfälle
att "rasa", vare sig vid inläggningen i fickorna före
sintringen eller på vägen mellan biandaren och
pannan. Slutligen måste chargen i pannan vara lätt och
lucker och lika över hela pannan.
För att uppnå dessa betingelser ha de apparater
utförts som här beskrivas. Största kornstorleken hos
Kantorpssligen är 3 mm, och någon risk för ras av de
grövre kornen har ej kunnat iakttagas, utan sligen
kan inläggas i fickan utan några försiktighetsmått. I
koksstybben däremot rasa de grova kornen lätt. Vi
ha funnit en koksstybb med max. 10 mm kornstorlek
vara den lämpligaste. Då denna inlägges i fickan får
den rinna från transportbandet i en skål, från vilken
utgå olika långa, lutande rännor. Då denna
"karusell" roterar, lägges stybben ut över fickan,
tillräckligt plant för att ras ej skall kunna uppstå.
De förutnämnda dåtida greenawaltverken hade en
kapacitet av ca 15 000 ton sinter pr panna och år.
För att uppnå en större kapacitet med relativt mindre
anläggningskostnad gingo vi in för småpannor. I
förbigående kan nämnas, att anläggningskostnaden för
vårt sintringsverk med 16 st. småpannor av 1,5 m
diam., rymmande ca en ton vardera, blev ungefär
densamma som beräknades för ett greenawaltverk med
en dåtida sintringspanna. Förra året gjorde vi i vårt
verk 65 700 ton sinter, vilket ger en kapacitet av
drygt 4 000 ton sinter pr panna och år, vid
dygnsdrift, sex dygn pr vecka. Endast en fläkt användes,
med en angiven kapacitet av 430 m3 gas vid 180°
temp. och ett vakuum av 700 mm vattenpelare = 260
m3 reducerat till 0° temp. och atmosfärtryck. Ett par
av de utförda sintringsverken ha nyligen anskaffat
moderna greenawaltfläktar av större kapacitet och
högre vakuum och ha enligt uppgift därigenom
kunnat öka sin produktion upp till 50 %.
Avmätningen av slig och stybb i bestämda
proportioner göres med
roterbord av från
anrikningsverk känd
konstruktion.
Biandaren är
utförd enligt fig. 1.
Den består av en
rund plåtcylinder
delad i mitten och
med ena halvan
löstagbar. Då denna
halva lyftes undan,
är omröraren lätt
åtkomlig. Omröraren
drives av en
inbyggd i olja gående
S. K. F.-växel,
skyddad för damm. På
utsidan av
biandaren finnes en rörlig
stång ellei axel, som
i övre änden är
förbunden med en
vertikal plåt och i den
nedre med en lucka
under
utloppsöppningen. Då godset Fig. 1. Blandare, typ Kantorp.
13 FEBR. 1937. HÄFTE 2
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
