Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
däst är ca 25 ton. Pelarna mellan magasinen uttagas
antingen genom vanlig maskinborrning eller genom
diamantborrning. Diamantborrningen har visat sig
vara både säkrare och billigare, i det att kostnaden
per ton bruten malm därvid blir 1,30 kr. mot 2,50 kr.
vid maskinborrning.
Mt. Hope (40), N. J., är en järnmalmsfyndighet, som
består av två stycken magnetitmalmstyper. Den ena
är hård, massiv och kornig, den andra är något
mindre hård, massiv och utvalsad. Sidostenen är en hård
granitgnejs. Malmen stupar i medeltal 60°—45°
och har en minimistupning av 45°, samt en
maximi-stupning av 90°. Den viktigaste malmkroppen har en
medelmäktighet på djupare nivåer av 5,8 meter.
Tappningsanordningarna äro försedda med
skutkammare. Borrning i magasinen har utförts efter två
olika metoder. T. o. m. 1926 användes vertikala håi
1,8 m långa. Sedan övergick man till horisontella hål
4,3 m långa. Effekten ökade då avsevärt i det att
i förra fallet erhölls 29,1 ton malm per borrarskift, i
senare fallet 83,7 ton. Vidare var
sjfrängämnesför-brukningen vid strossningen i förra fallet 0,273 kg/ton.
men i senare fallet 0,171 kg.
Guldfyndigheten Vipond (41), Ontario, består
av-mycket hård malm, vilken i allmänhet stupar 60°,
och har en maximal bredd av 18,3 m. Längden
varierar från 3,1—3,7 m upp till 122 m. Ofyndigt berg
kvarlämnas som band och där så erfordras även
brytvärd malm. Tappningsortens tak timras
(stämplingar) där malmbredden understiger 7,6 m, eljest
läggas tappgluggarna i fast malm. I förra fallet
placeras slasarna på 4,6 m avstånd, i senare fallet
placeras de sällan tätare än 7,6 m.
Slutligen skall beskrivas två fyndigheter, vilka
uppvisa jämförelsevis låga brytningskostnader och
där man använder sig av metoder avsevärt skiljande
sig från tidigare beskrivna.
Vid Beatson (42), Alaska, är malmkroppen i stort
sett linsformig, har en längd av 244 m och en
maximal mäktighet av 104 m. Hängväggen är i gruvans
södra del klart bestämd genom Beatsonförkastningen.
Fig. 2 a. "Magasin" tillrett för brytning. Beatson.
A. Tappgluggar.
B. Y-tapporter.
C. Skutkammare.
D. Skutkammarorter.
E. Tvärort på rostnivån.
F. Stigorter till "magasin".
G. Avskärande stigorter.
H.
I. Brytningsstigorter.
J. Tvärorter i pelare på brytningsnivån.
K. Fältorter till brytningsstigorter.
L. Liggväggsort på brytningsnivån.
M. Liggväggsort på rostnivån.
N. Liggväggsort på utfraktsnivån.
O. Utfraktstvärort på utfraktsnivån.
Fig. 2 b. Beatson. Längdsnitt av helt underskuret "magasin" med
fullbordad tillredning. Numren angiva ordningen för skjutningen. Borrhål
för vidgning av brytningsstigorterna synas också.
A. Tappgluggar.
B. Y-tapporter.
G. Skutkammare.
D. Skutkammarorter.
E. Tvärort på rostnivån.
F. Stigorter till "magasin".
G. Avskärande stigorter.
H. Avskärande stigorter.
I. Brytningsstigorter.
K. Fältorter till brytningsstigorter.
L. Liggväggsort på brytningsnivån.
M. Liggväggsort på rostnivån.
N. Liggväggsort på utfraktsnivån.
O. Utfraktstvärort på utfraktsnivån.
1 den del av malmkroppen, där skiffrar äro
minerali-serade, är malmen mjuk, under det att mineraliserad
gråvacka är hård och bryter i stora block.
Viktigaste mineralet är kopparkis. Dessutom förekomma
svavelkis, magnetkis och kvarts. Sedan år 1923 har
praktiskt taget ali malm brutits enligt den s. k.
La-touchemetoden, som nu skall beskrivas. Sedan
malmkroppens utsträckning på huvudnivån bestämts
indelades denna i omväxlande "block" och pelare, vilka
utlades vinkelrätt mot malmens allmänna strykning.
Blocken göras 21,3 m breda och varje pelare 9,1 m.
Blockens och pelarnas längder bestämmas av
malmens mäktighet. Det kortaste blocket är 21,3 m långt
och det längsta 88,4 m. För brytningen måste tre
nivåer tillredas, nämligen uppifrån räknat
brytningsnivån, vilken lämnar tillträde till brytningsplatserna,
rostnivån, från vilken blocket underskäres, samt
utfraktsnivån. Fig. 2 a visar ett tillrett block. Detta
avskäres strax ovanför skutkammarnivån.
Brytningen fortlöper efter ett system av parallella
stigorter mellan rostnivån och brytningsnivån på så sätt
som fig. 2 b och c visa, med början vid liggväggen.
På bestämda mellanrum strossas stigorterna ut tills
de få den form som fig. 2 d visar. I ett sådant rum
borras sedan i mycket hård malm 35—40 hål och i
mindre hård och söndersprucken malm 20—26 hål
solfjäderformigt (fig. 2 d). Varje hål skjutes ut tre
gånger till en gryta, varefter det blåses ut och
samtliga hålen laddas och skjutas i den ordning som fig.
2 d visar. — Pelarna uttagas på samma sätt som
blocken, men taket hålles här horisontellt under
brytningen. — I jämförelse med tidigare omnämnda
fyndigheter visar Beatson en rätt låg brytningskostnad
nämligen 3,41 kr./ton. — Till skillnad från tidigare
beskrivna fyndigheter uttages icke malmen i
"magasinen" genom takstrossning. Detsamma gäller för
Alaska—Juneau.
Vid guldfyndiglieten Alaska—Juneau (43), Alaska.
13 mars 1937
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
