Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör.- ERNST J. A. ROTHELIUS
UTGIVtN AV SVtNS.KA TEKNOLOGFOR E. N I NG E.N
INNEHÅLL: Sulfidinneslutningar i järn och stål ur jämviktssynpunkt, av Helge Löfquist,
Sulfidinneslutningar i järn och stål ur
jämviktssynpunkt.
Av HELGE LÖFQUIST.1
1 diskussionen av slagginneslutningar i järn eller
stål framhålles stundom, att slaggen synes ha
utskilts under stålets stelnande. Särskilt är detta
fallet då det är fråga om sulfidinneslutningar. Denna
uppfattning är nog i de flesta fall alldeles riktig.
Den skiljer sig från tidigare uppfattningar däruti, att
den räknar med en väl märkbar löslighet av slaggen i
det smälta stålet. I själva verket är det ej så länge
sedan, som det i allmänhet antogs, att sulfidslaggen
förekom ej löst, utan som utfällda droppar eller
korn av mangansulfid i hög dispersion i det smälta
stålet, vilka vid stelnandet på ett eller annat sätt
kvarblevo inom stålmassan. Sulfidslaggens löslighet
i smält stål är, som vi nu veta, ganska stor, men i
det fasta stålet mycket ringa. Detta innebär större
möjligheter att kunna följa slaggens utbildningssätt
genom systematiska studier av jämviktsförhållandena
— ett arbete som emellertid måste bli ganska
omfattande, på grund av det stora antalet i tekniska
produkter förekommande andra ämnen, vilka inverka på
svavlets förekomstsätt. I det följande skall ges en
kort överblick av den nuvarande kännedomen om
de viktigaste av dessa förhållanden.
1. Systemet Fe—FeS. Utgångselementen Fe och S
bilda den intermediära föreningen FeS (36,5 % S),
med något varierande S-halt i fast lösning (mineralet
magnetkis). Fe, smältpunkt 1 533°C, och FeS, smpkt
1193° C, äro i smält tillstånd fullt biandbara, fig. 1
(efter Benedicks och Löfquist,2 fig. 4) med en
eutektisk stelningspunkt vid 985° O, med
sammansättningen 84,6 % FeS och 15,4 % Fe, eller 30,9 % S
(punkt B). Lösligheten av S i fast Fe är ytterst
ringa, eller högst 0,03 % vid 1000°C och lägre vid
lägre temperaturer. Smält Fe med viss S-halt, t. e.
1 % S, kommer alltså enligt diagrammet att vid
stelnandet först avskilja fast Fe, med en ytterst ringa
halt av S i fast lösning, under det att smältan
anrikas på FeS utefter kurvan AB. Vid 985°C uppnås
den eutektiska sammansättningen, punkt B. Smältan
stelnar då fullständigt under samtidigt utskiljande av
fast Fe och fast FeS, varvid FeS, som överväger i
mängd, kommer att bilda ett mer eller mindre
sammanhängande, gulbrunt, sprött korngränsnät om-
1 Föredrag vid avd. för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 12 febr., här något förkortat.
2 Se litteraturförteckning vid uppsatsens slut.
kring Fe-kornen. Detta nedsätter givetvis
hållfastheten, och bidrager till uppkomsten av
’’rödskör-het".’
2. Systemet Fe—S—C. För tekniska produkter
har man att i första hand klargöra inverkan av kol
på sulfidens förekomstsätt. Trots den stora praktiska
betydelsen har kännedomen därom, tills för endast
några få år sedan, varit ytterst bristfällig. Det
grundläggande ternära systemet Fe—S—C, för första
gången angivet av professor Benedicks och
författaren, med ledning av vissa i litteraturen funna
uppgifter om enstaka smältförsök, visar för det smälta
tillståndet endast en begränsad blandbarhet, fig. 2
(efter Benedicks och Löfquist, fig. 9). Senare,
ingående experimentella undersökningar, utförda på flera
olika håll, ha givit med detta första diagram nästan
kvantitativt överensstämmande resultat (IIane.man.n
OCh schildkötteh, vogel OCh rltzau, tomo-
Sato, Wentrup).
Angående diagrammet, som visar det här aktuella
hörnet omkring järnpunkten (Fe) i den liksidiga
triangel, varmed systemet Fe—S—C kan framställas,
må följande anföras. S- och C-halterna i inom
systemet valda smältor anges med tillhjälp av skalorna
utefter sidorna. Smältor med en och samma
C-halt, t. e. 1 % C, kunna representeras av en linje
parallell med " % S"-axeln och gående genom punkten
Fig. 1. Systemet Fe—FeS, efter Benedicks och
Löfquist.
8 maj 1937. häfte 5
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
