Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
höger mörk FeO, utskild ur fast lösning i FeS
(grundmassa). Fast FeO och FeS synas besitta ganska
avsevärd ömsesidig löslighet (vilket antytts genom
streckade löslighetslinjer i fig. 6).
I mjukt järn med låg Mn-halt, t. e. i Armco-järn,
förekomma dylika inneslutningar: fig. 8 (0,02 % C,
0,09 % Mn, spår av Si, 0,028 % S, O-halten omkring
0,05 %). Den mörka (i verkligheten grå) finfördelade
fasen utgöres av FeO och den ljusa (gulbruna) fasen
av FeS. Materialet är genom valsning utsträckt.
4. Systemet Fe—Mn—S. I samtliga ovan
beskrivna fal! har sulfiden utbildats som FeS i ett
FeS-rikt, sprött, lättsmält eutektat, eller ofta — genom
särgående av eutektatet — som sammanhängande
FeS-lameller eller -hinnor i järnets korngränser.
Genom tillsats av Mn överföres FeS enligt reaktionen
FeS -f- Mn MnS + Fe till den mera svårsmälta och
segare MnS, eller rättare (Mn, Fe)S, då MnS alltid
håller en större eller mindre mängd FeS i fast
lösning. På grund av sin lägre löslighet i det smälta
järnet, i jämförelse med FeS, utskiljes denna sulfid
vid ett tidigare stadium i stelnandet. Härigenom
undvikes uppkomsten av FeS-lamellerna i järnets
korngränser, och i stället erhålles S i form av
svårsmälta, mer eller mindre rundade korn i en mera
spridd fördelning. Det här grundläggande
diagrammet för systemet Fe—Mn—S, så som det, för första
gången, kvalitativt angivits av Benedicks och
författaren, visas i fig. 9 (Benedicks och Löfquist, 1. c. fig.
17), samt i fig. 10 i rymdframställning med vertikal
temperaturaxel (fig. 9 återfinnes i bottenplanet). De
delsystem som ingå i det ternära systemet, nämligen
Fe—FeS, Fe—Mn, Mn—MnS och FeS—MnS äro
ganska väl kända.1 Delsystemet MnS—FeS kännetecknas
av full blandbarhet i smält tillstånd mellan MnS,
smältpunkt 1 620°C, och FeS, 1193°C, och en eutektisk
stel-ningspunkt (C) vid 1 181°C, hållande 7 % MnS. Fast
1 Se t. e. Benedicks och Löfquist, 1. c. s. 33.
kurva bilda vid stelnandet eutektat av Fe och
(Mn, Fe)S.
a. I en Fe-smälta med t. e. 0,15 % S ocli 1,52 % Mn,
som må representeras av någon punkt ß i fig. 9.
bildas vid stelnandet först Fe-kristaller och smältan
anrikas härvid på S och Mn längs någon linje ß—ß’.
Då ß’ nås börjar ett samtidigt utskiljande av Fe och
(Mn, Fe)S, vilket fortsätter större eller mindre sträcka
utefter den med temperaturen fallande kurvdelen
EF, tills slutligen allt stelnat. Den för denna
smälta erhållna strukturen återges i fig. 11 (efter
Urban och Chipman): de stora helljusa områdena
äro Fe-korn bildade längs ß—ß’ ocli de prickiga
områdena äro eutektat av (Mn, Fe)S (mörka, små korn)
och Fe. Detta visar att så mycket som minst 0,15 %
S kan vara i lösning i det smälta järnet även om
tI
sättningen e smältans sista rest stelnar i
Fe-kristal-lernas korngränser. Detta spröda lättsmälta FeS—
—FeO(—Fe)-eutektat torde vara den närmaste
orsaken till järns "rödskörhet".
I fig. 7 (efter Wohrman) återges några
exempel på (syntetiskt erhållna) oxid-sulfid-droppar som
blivit kvar under stelnandet i järnet: upptill och
till vänster nedtill, mörk oxidfas, FeO, i grundmassa
av (ternärt) finkornigt . » ^^^ * **"
eutektat. och nod till jBm
MnS löser vid 1181°C åtminstone 50 % (enligt senare
uppgifter 75 %) av FeS (punkt B), ocli lösligheten
avtager starkt vid fallande temperatur. MnS, eller
rättare (Mn, Fe)S, utskiljes enligt diagrammet som
först bildade kristaller (eller ev. droppar) ur alla
smältor vilkas sammansättning faller inom
koncentrationsområdet ABCDEFG. Vid sammansättningar
fallande mellan kurvföljden I)EF och Fe-hörnet,
bildas i första hand Fe-kristaller och först senare
(Mn, Fe)S. Kurvan DEF (endast kvalitativ!) är
gränslinjen mellan dessa båda
kristallisationsområ-den, och smältor med sammansättningar just på denna
Fig. 7. Oxidsulfidslagg i
järn, 2 500 X % X, efter
Wohrman.
Fig. 8. Oxidsulfidslagg
i valsat Armcojärn,
1 200 X.
■(o
-Mn Mn
Fig. 9. Systemet Fe—Mn—S, efter Benedicks och Löfquist.
Fig. 10. Systemet Fe—Mn—S, rymdfigur.
40
8 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
