Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Mn-lialten är så hög som 1,52 %, eller vida mer än
vad som förekommer i vanligt järn eller stål.
b. I en smälta med högre S-halt t. e. 0,6 % S, men
ungefär samma Mn-halt, 1,6 % Mn, vilken
schematiskt må anses kunna motsvara punkten <5 i fig. 9,
bildas vid stelnandet i första hand kristaller (eller
ev. droppar) av (Mn, Fe)S varvid smältan anrikas i
avseende på Fe längs någon linje d—d’. Vid ö’
erhåller smältan den eutektiska sammansättningen då
(Mn, Fe)S och Fe utskiljas samtidigt, och från denna
punkt fortsätter detta, medan smältans
sammansättning följer kurvdelen EF längre eller kortare del, tills
alltsammans stelnat.
c. Vid relativt hög S-halt och låg Mn-halt, t. e.
0,71 % S och 1,1 % Mn, vilken sammansättning
schematiskt kan anses representeras av punkten « i fig.
9, utkristalliserar först Fe, och härunder anrikas
smältan på S och Mn, på sätt som må anges av linjen
a—a • Vid a börjar samtidigt utskiljande av fast
Fe och fast (Mn, Fe)S, medan smältan längs ED
anrikas huvudsakligen på S. Slutligen når smältans
sammansättning punkten D, då ternärt eutektat av
Fe, (Mn, Fe)S och FeS erhålles vid 980°C — en del
för korngränsernas sammanhang skadlig FeS har
alltså bildats.
Lösligheten av (Mn, Fe)S i smält Fe — vars
lägsta gränsvärde (då Fe-stelnandet börjar) den
eutektiska kurvan DEF i fig. 9 motsvarar — har närmare
bestämts vid senare, ingående undersökningar (Vogel
och Baur, Meyer och Schulte, Schenk och
Tiefen-thal, wentrup’, chelius OCh scholz, wentrup:
bra översikt!). I fig. 12 återges resultaten för 1 600°
av de ingående bestämningarna av Meyer och
Schulte (återgivet efter Wentrup). Den kilformigt
framskjutande gränslinjen för lösligheten av (Mn, Fe)s
i smält Fe (vid 1 600°) går mycket långt fram mot
Fe-hörnet: vid 1 % Mn är s-halten 2,1 %, vid 2 %
Mn är s-halten 1,1 %, vid 5 % Mn löses 0,48 % s
osv. Produkten Mn X s (i viktsprocent) är här
2,1—2,4 (och 3,5 vid 15 % Mn), dvs. den ökar med
Mil-halten, sammanhängande med det förhållandet att
slaggen består, ej av FeS utan av lösning av FeS och
MnS jämte varierande mängder metall: Fe och Mn
(se närmare Wentrup, p. 122).
De kvantitativa jämviktsförhållandena framgå
tydligare av fig. 13 (efter Wentrup, återgivande
bestämningarna av Meyer och Schultze), visande slaggens
halter av (S), (Fe) och (Mn), samt metallens halt av [SI
Fig’. 11. Fe—(Mn, Fe)S-eutektat (mörkprickigt),
omgivande primärt Fe (ljust), 100 X % X, efter
Urban oeh Chipman.
J
A
Fig-. 12. Systemet Fe—Mn—S, efter "Wentrup
oeh Meyer och Schulte.
som funktion av metallsmältans Mn-halt, vid 1 600°.
Härvid äro Fe och Mn-halterna angivna dels totalt
i slaggen: (Fe) och (Mn), ocli dels i FeS och MnS.
Slaggen löser vid låg Mn-halt en ganska avsevärd
metallmängd; slaggens Mn-halt stiger starkt med
metallsmältans Mn-halt, vilket även anges i fig. 12 av de
Fig. 13. Samband mellan metallsmältans Mn-halt
[Mn] och S-halt [S] samt slaggens
sammansättning, efter Wentrup, återgivande resultat av Meyer
och Schulte.
8 maj 1937
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
