Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
varur svaveldioxiden utdrives genom att upphetta
lösningen först med återvinningsvärme, till sist med
ånga. Anläggningens kapacitet är 50 ton flytande
svaveldioxid pr dygn resp. 15 000 ton pr år.
Slutprodukterna av det på detta sätt genomförda
programmet äro:
Råkoppar ...................... 12 000 ton pr år
Guld i råkoppar ................ 150 kg „ „
Silver i råkoppar ............... 1800 „ „ „
Svavel, som tillvaratagits i olika
former ....................... 60 000 ton „ „
Kisbränder med ett järninnehåll på 40 000 „ „ „
Magnesitförekomster i Mellaneuropa.
Av ingenjör JUL FRANK.
(Forts. fr. sid. 52.)
Den på detta sätt för-renade och lämpligt
intjocka-de pulpen tillsättes olja i en stor blandningstank.
Oljeförbrukningen uppgår till omkring 2 ?/00 relativt
den färdiga produkten. Från blandningstanken
rinner pulpen med naturligt fall till den egentliga
flota-tionsanläggningen, system Elektro-Osmose, med 8
celler, omrörningsanordning och trycklufttillförsel.
Avverkningsförmågan per dygn är omkring 60 tons
råmaterial, motsvarande cirka 55 tons renat
magne-sitslam. I motsats till flotation av sulfidmalmer
förbliver här det värdefulla materialet i pulpen, under
det talk- och kiselföroreningar stanna i skummet.
Förmedelst detta förfaringssätt kan magnesitens
halt av i syra olösliga beståndsdelar nedbringas till
under 3 %, dock är man i allmänhet nöjd med ett
material innehållande 4, högst 5 % föroreningar.
Utbytet vid flotationen uppgår till i medeltal 84 %
av materialet, motsvarande 92 % av dess
magnesit-halt. Anläggningens tryckluftbehov är omkring 100
m3 luft per ton renad magnesit med ett tryck av
omkring 2 at. Den egentliga flotationsapparatens
kraftbehov uppgår till omkring 16 hkr.
Efter filtrering i ett urfilter av Polysius’
konstruktion erhålles ett material med 12 till 15 % fuktighet,
vilket omedelbart kan användas i ugnen.
Enligt föreliggande uppgifter åstadkommes med
detta förfaringssätt en ökning i utbytet av den
utvunna magnesiten av 8 till 10 % utan ökning i
kostnaderna för brytning eller transport.
Den del av sintermagnesiten, som icke säljes
såsom sådan, vidareförarbetas till magnesittegel, för
vilket ändamål sintermagnesiten males i
Maxecon-kvarnar till lämplig kornstorlek under 2 mm,
varefter densamma, blandad med 5 till 7 % vatten, i
hydrauliska pressar med ett specifikt yttryck av 1 000
kg/cm2 pressas till tegel. Efter torkning i
torkkammare passera stenarna genom en tunnel- eller
Mend-heim-ugn. Tunnelugnarna eldas förmedelst en
Reh-mann-generator och uppvisa i eldzonen en
temperatur mellan 1 500 och 1 520°C. Varje tunnelugn
betjänas av 50 vagnar med en bärförmåga av 7 tons
vardera. Dagligen passera 8 till 11. vagnar, vadan
dygnsproduktionen uppgår till 60 à 80 tons tegel,
eller vid 300 arbetsdagar ca 21 000 tons årligen.
Stenarnas kemiska sammansättning motsvarar
sinter-magnesitens, eftersom främmande ämnen icke äro
tillsatta.
Den ovan skisserade fabrikationsgången är i
huvudsak lika hos alla övriga magnesitverk. Tyvärr
tillåter dock icke tidskriftens utrymme ett närmare
fördjupande, i tillverkningsprocesserna.
Till Österrikes största magnesitförekomster kunna
förutom Veitsch, Millstädter Alpe, Breitenau, Trieben
och Dienten räknas Saalfelden, Leogang, Fieberbrunn
och Mayrhofen. I storleksordning närmast komma
fyndigheterna på Semmering, vid Leoben samt Wald.
Dessutom finnas ett otal förekomster, där endast
några hundra kubikmeter kunna utvinnas. Många av
dessa förekomster hava ännu icke blivit bestämda
med avseende på storleken, enär utan försöksarbeten
misstag i ena eller andra riktningen lätt kunna göras.
Uppskattningar av lagrens storlek hava hittills
icke offentliggjorts, men enligt Petraschek uppgå de
positiva och sannolika reserverna hos de stora
förekomsterna till i runt tal 20 millioner tons, vilken
siffra genom försöksarbeten på de stora och genom
medräkning av de mindre eller föga kända säkerligen
kan bringas till det flerdubbla. Man kan tryggt
påstå, att Österrike kan producera vilken kvantitet
magnesit som helst —• blott marknad finnes för
densamma.
Enär de största förekomsterna redan tidigare
uttömmande behandlats i litteraturen, hava desamma
i ovanstående endast uppräknats till namnet och
ungefärliga belägenhet. Andra förekomster däremot
äro icke alis eller blott mycket summariskt refererade
i litteraturen. Bland dylika tilldraga sig följande
berättigad uppmärksamhet:
Wald i Steiermark uppvisar i O-V-riktning
strykande kalk-dolomit-magnesit-lerskiffermineral, där
magnesiten är järnfattig, vit, grovt spatartad och
mycket ren. Från de kalkrikare, dolomitiska
partierna kan den endast skiljas genom sin högre glans.
Järnhalten uppgår i genomsnitt till 1 à 2 % och
uppnår sällan 3 %, varför materialet utan tvivel även
lämpar sig för tillverkning av kaustiskt bränd
magnesit. Talken, som understundom uppträder rätt rikligt
och för det mesta är lerhaltig, samt klinoklor
(rumpfit) kunna lätt avlägsnas genom anrikning. Analyser
bekräfta materialets renhet, vilket till sin färg och
sammansättning påminner om förekomsterna vid
Oberndorf i Steiermark samt Radenthein i Kärnten.
Förekomsterna i Wald bearbetas av ägaren, Alpine
Montan-A.-G. i Wien, i dagbrytning. För närvarande
10 pallar.
En genomsnittsanalys visar Si02 ............ 0,34
FeO ............ 1,58
A1„03 ........... 1,98
CaO ............ 0,64
MgO ........................46,41
Glödningsförlust .. 49,30
Magnesitkroppen fortsätter mot S i ett starkt
10 april 1937
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
