Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tid skrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör ! ERNST J. A. ROTHELIUS
UTOIVEN AV sv&NSWA TEKNOLOG FÖRE. IS INGE.N
INNEHÅLL: Modern svensk linbaneanläggning för transport av krommalm i Turkiet. — Flakes i smidesstycken
av stål. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Modern svensk linbaneanläggning för transport
av krommalm i Turkiet.
I Turkiet finnes, som bekant, flera kända
krom-malmsfyndigheter, vilka brytas av olika bolag. Ett
av de större är Ttirk Maadin Sirketi, för vars räkning
i år en anmärkningsvärd linbaneanläggning byggts.
Bolaget driver flera gruvor vid och i närheten av
Daghardi, där ett anrikningsverk är anlagt, vilket
varit i drift sedan flera år tillbaks. Daghardi-gruvan
är nog den, som lämnat största malmkvantiteten av
de turkiska krommalmsgruvorna. Ur denna har
nämligen uttagits en halv million ton malm. Gruvan är
belägen ca 16 timmars snälltågsresa sydväst om
Istanbul och 850 m ö. h. Korsfararnas gamla
Jerusalems-väg går fram i denna trakt, markerad av borgruiner
och av den 10 mil norr om gruvan liggande staden
Nicéa. Klimatet är torrt och varmt. Den på denna
breddgrad fruktade malarian förekommer sällan i
Daghardi, men däremot en del andra
klimatsjukdomar. Såväl den gamla Daghardi-gruvan som de
nyöppnade Koca-Yatak- och Bashalan-gruvorna ligga
på ca 8 km avstånd från järnvägslinjen. Olika
transportmedel för malmens transport från gruvorna
till järnvägen hava här försökts. En äldre linbana
enligt det engelska enlinesystemet finnes sålunda
på platsen. Terrängen är jämförelsevis jämn och
biltransport förekommer även. Den vid dylik
intensiv körning korta livstiden på bilarna (3—4 år)
samt de stora utgifterna för ringbyten, bensin,
personal och vägunderhåll gjorde dock bildriften
oekonomisk. Jämförande beräkningar visade också att
transportkostnaden per ton malm med linbana och
10 års amorteringstid endast blev hälften så stor
som vid biltransport. På basis av gjorda erfarenheter
bestämde man sig för en linbana enligt det svenska
systemet såsom det mest ekonomiska.
Den nya linbanan har till ändamål att transportera
styckemalm från den nyöppnade Koca-Yatak-gruvan
till anrikningsverket vid Daghardi. Banans längd är
5 600 m och går hela vägen genom barrskog med
träddimensioner, vilka vida överskrida de vi äro
vana vid här hemma. För att vara urskog är
trädbeståndet förvånansvärt välutvecklat med raka
stammar, som äro relativt kvistfria. Medeldiametern i
brösthöjd är oftast 0,75 m, men ännu grövre träd äro
ej ovanliga, fig. 1. Terrängen är, som i de flesta
gruvtrakter, kuperad, varför ett par stora spann om
700 och 500 m förekomma å linbanan.
Pålastningsstationen vid gruvan ligger, som
nämnts, 850 m ö. h. och avlastningsstationen 740
m. ö. h. Den senare är så belägen, att linjen korsar
gamla dagbrottet vid Daghardi-gruvan. Här
störtas malmen i en ficka, varifrån den matas ut till
Fig. X. Väldiga stammar avverkas i linbanelinjen.
11 dec. 1937. häfte 12
Fig. 2. Del av linjen.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
