- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Bergsvetenskap /
101

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsvetenskap

efter rådande förhållanden och kunna därför med
svårighet modifieras.

Hastig svalning av götet ned till vanlig temperatur
torde förorsaka interkristallina eller interdendritiska
sprickor i götet, som möjligen ej fullständigt
hop-vällas vid smidningen, varigenom felaktigheter av
annan art än flakes kunna alstras i smidesstycket.

Kraftig nedsmidningsgrad är fördelaktig men man
kan ej alltid ändra denna faktor. Smidningen eller
valsningen bör icke avslutas vid för låg temperatur.
Rörande temperaturutjämning efter smidningen före
avsvalningen råda olika meningar.

Genom tillräckligt långsam avsvalning kunna
svalsprickor undvikas. De känsliga stålen tåla icke
luft-svalning, ej ens i grövre dimensioner. Avsvalningen
utföres allt efter omständigheterna i en värmegrop
eller i en ugn, utan eller med minskad värmetillförsel.
Enl. Ashdown bör smidningen avslutas vid 900—
870°, varefter stycket införes i en glödgningsugn.
Sedan temperaturen utjämnats helt, får avsvalningen
ske med ugnen ända till 260°. Man återvärmer
därefter till 870—900° för att regenerera strukturen och
låter den fortsatta avsvalningen ske i ugnen.1

Michiev rekommenderar följande metod: götet
tages varmt till en 1 150° varm ugn, smides,
temperaturen utjämnas i en ugn vid 650—750°,
avsvalningen sker i ugnen.

En svalningshastighet av 1° i min. mellan 800 och
200° (r= 10 tim. för detta intervall) torde vara
tillräckligt långsam i de flesta fall, men för mycket
grova pjäser av känsligt stål rekommenderas mycket
längre avsvalningstider (80—100 tim. för intervallet
900—100°). Det förordas att utsträcka den
långsamma svalningen åtminstone till 200°, helst till 100°.
Enl. Benneck, Schenck och Miiller kan en mycket
långsam svalning mellan 800 och 350° utan
olägenhet efterföljas av luftsvalning.

Den mycket långsamma avsvalningen är
besvärande, men man kan tänka sig att hejda avsvalningen
vid vissa temperaturer, som hållas under viss tid, en
metod som är lättare att realisera i ett stålverk.

Även om svalsprickorna ur teoriens synpunkt ännu
ej äro fria från mystik, synas de kunna undvikas i
praktiken med hjälp av väl kända metoder. Man kan
då fråga, varför de fortfarande förekomma så ofta.
Två huvudorsaker härtill kunna anföras. Medan
vissa stålmän sedan länge tillämpa principer, som
möjliggöra felets förebyggande har denna sak av
andra ägnats alltför liten uppmärksamhet. De
åtgärder, som erfordras härför öka givetvis stålets
framställningskostnad. Det bör dock framhållas, att
långsam svalning i en värmegrop i de flesta fall är
tillräcklig. Så länge några metoder att smälta stål,
som har ringa benägenhet för svalsprickor, icke äro
säkert kända, synes det vara i studiet av
avsval-ningsförfarandets förenkling som framsteg kunna
göras. Axel Hultgren.

NOTISER

Kopparindustrien i norra Rhodesia. En ingående
beskrivning av kopparindustrien i norra Rhodesia

i En liknande behandling med den skillnad, att
återvärm-ningen ej sker längre än till en temperatur strax under Aj
har uppgivits vara effektiv. (Bef. anm.)

publicerades nyligen i South African Mining and
En-gineering Journal, sid. 245—291, 1937, och följande
referat är hämtat från denna tidskrift.

Kopparfyndigheterna på den brittiska sidan av
Kongo-gränsen upptäcktes först av Grey-expeditionen
år 1895 och malmen vid Bwana M’kubwa och Roan
Antelope kunde först lokaliseras 1902. Den
lågprocentiga malm som fanns i dessa fyndigheter utgjorde
ingen lockelse vid denna tidpunkt och några
ytterligare undersökningar gjordes ej förrän 1922, dä
Bwana M’kubwa blev föremål för ingående
undersökningar, vilka dock ej gåvo något positivt resultat
Roan Antelope-malmen däremot visade sig vid
provborrningar bestå av en 20—30 fot mäktig bädd, veckad
i form av ett tråg med den lägsta delen gående ned
till 3 000 fots djup. Senare befanns Nkana-malmen
vara av samma form. De ofantliga reserver som dessa
malmer utgjorde samt det faktum att
flotationspro-cesserna för anrikning av malmer av denna typ vid
denna tidpunkt hade utvecklats så långt att de hade
fått praktisk betydelse, medförde ett stort intresse
för detta malmdistrikt och det dröjde sedan ej länge
förrän dessa malmer kommo i förgrunden inom hela
världens kopparhantering. De nu påvisade totala
malmtillgångarna utgöra 600 millioner ton med en
genomsnittshalt av 4 % Cu. Malmernas form och
kemiska sammansättning har möjliggjort att man idag
från det inre Afrika kan tillföra världsmarknaden
blisterkoppar till ett pris av £ 20 pr ton.

F. n. äro de tre aktiva gruvorna Roan Antelope.
Nkana och Mufulira. Den första, som sattes i drift
var Roan Antelope, där anrikningen igångsattes 1931
och kopparsmältningen i oktober samma år.
Framgången var storartad och över 55 000 ton råkoppar
framställdes för redovisningsåret 1 juli 1933—1
juli 1934. Vid slutet av år 1936 var
kopparproduktionen uppe i 67 000 ton om året. och reserverna i
gruvan uppgingo till 9 5 millioner ton, hållande i
genomsnitt 3,43 % Cu. Att smältverket byggdes så
tidigt vid detta fält var till den största nytta för
kopparindustrien i hela distriktet. Ty nu kunde även
malm från Mufulira smältas vid Roan Antelope ända
tills dess smältverket vid Mufulira var färdigt i början
av år 1937.

Anrikningsverket vid Nkana startades i december
1931 och smältverket i mars 1937. Produktionen vän
tas stiga till över 100 000 ton råkoppar pr år vid
slutet av 1937. Denna gruva, som har reserver på
över 125 millioner ton, hållande 3,5 % Cu, torde bli
den största producenten inom detta distrikt.

Den senast i drift satta gruvan är Mufulira, som
ligger mycket nära gränsen till Kongo. Malmkroppen
är känd utefter 7 000 fot i strykningsriktningen och
mäktigheten går på vissa ställen ända upp till 100 fot.
Reserverna ha uppskattats till 160 millioner ton,
hållande 4,1 % Cu. Malmen påträffades först i ett
borrhål år 1928 och sedan har fem schakt avsänkts i
gruvan, i vilken brytningen nu uppgår till 2 mill. ton
pr år. Smältverket är utbyggt till en produktion av
75 000 ton råkoppar pr år. Allt detta arbete utfördes
under den svåra depressionstiden och blev därför
billigt.

Roan Antelope-smältverket producerade frän 1 juli
1933—1 juli 1934 5 000 ton och från 1 juli 1935—
1 juli 1936 28 000 ton koppar av malm från Mufulira.
Under samma tid sänktes produktionskostnaderna för
råkopparn från Mufulira från £ 42 till £ 30 pr ton
och en ytterligare reduktion till £ 25 pr ton väntas
inom kort vara genomförd.

En annan gruva, som nu utbygges är Nchanga West
som har 46 millioner ton malm med en genomsnittlig
kopparhalt av 6,9 %, varav 6 millioner ton håller
17 % Cu. Arbetena här måste avbrytas 19 31 därför

10 april 1937

101

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937b/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free