Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör, JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Aktuella frågor beträffande reläskydd, av F. Dahlgren. — Karakteristikor hos svetsgeneratorer,
av L. Dreyfus. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Aktuella frågor beträffande reläskydd.
Av F. DAHLGREN.1
Idet följande skall lämnas en kortfattad översikt
över vissa aktuella frågor inom
kraftanläggningarnas reläskyddsteknik. Avsikten är sålunda ej att giva
någon sammanhängande framställning av de senaste
årens utveckling på detta område utan blott att till
kritisk granskning framställa vissa spörsmål, som
framkommit som en följd av denna utveckling.
Skydd för nät och linjer.
För att sålunda börja med kortslutningsskyddet för
nät och linjer, så måste framhållas, att det rena
oriktade överströmskyddet fortfarande kommer till
användning i ett stort antal fall, speciellt inom
mindre och medelstora anläggningar. Inom de större
anläggningarna förlorar detta skydd efter hand sin
betydelse, i det att vid hopkoppling av stora nät
kortslutningsströmmarna äro så starkt variabla vid
olika belastningsförhållanden, att dessa strömmar i
sig själva utgöra en relativt osäker grundval för
selektivt skydd. I många fall förekomma vid låg
belastning och därav följande liten generatoreffekt
så låga kortslutningsströmmar, att de väsentligt
understiga anläggningsdelens fullastström.
Överströmskyddet kan utföras med
konstanttid-eller inverttidkarakteristik. Tendensen kan nog sägas
gå i riktning mot den förra typen, vilken i allmänhet
medger en skarpare inställning hos tidsgraderingen
och därmed kortare arbetstider.
Inverttidkarakteri-stiken innebär dock speciellt inom industriella
anläggningar etc. vissa fördelar genom sina möjligheter att
i viss mån även möjliggöra ett överbelastningsskydd.
En välkänd nackdel hos det rena överströmsskyddet
är den mot generatorstationen växande
tidsinställningen, vilken vid kortslutningar i närheten av denna
punkt föranleder relativt lång utlösningstid vid
häftig kortslutningseffekt. Denna nackdel kan
undvikas med användande av en parallellkopplad
snabbutlösning vid stor överström, exempelvis
åstadkommen medelst en extra s. k. momentkontakt på ett
inverttidrelä.
Under de senare åren har ett flertal speciella
konstruktioner av snabbverkande överströmreläer
framkommit, närmast i samband med de ytterst snabba
utlösningar, som erfordras vid jordfel i nät med
direkt jordad nollpunkt.
i Föredrag’ vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 16 okt. 1936.
Det riktade strömskyddet brukar indelas i dels
egentligt riktat överströmskydd, dels bakströmskydd,
vilket sistnämnda arbetar redan vid en strömstyrka,
som understiger den normala belastningsströmmen.
Dessa båda typer av riktskydd ha i viss mån fört
fram till olika konstruktioner, i det att
bakström-skyddet måste arbeta med direkt kontaktgivning hos
det rörliga effektsystemet, medan det riktade
överströmskyddet kan utföras med indirekt
kontaktgivning och därmed erhållit ökade resurser ifråga om
såväl utslagskänslighet som kombinationsmöjligheter.
Vid riktreläer med indirekt kontaktgivning måste
dock det primära organet alltid förbindas med något
slag av tidsfördröjning för att möjliggöra
riktsyste-mets definitiva utslag, innan det på
utlösningskontakten arbetande hjälpreläet erhåller ström. Bland
de praktiska tillämpningarna av riktat
överströmskydd må särskilt nämnas den kombination av dylika
skydd, som arbetar med s. k. motriktad
tids-gradering.
Det primära organet utgöres vid egentligt riktat
överströmskydd givetvis av ett strömrelä. Det
indirekt kontaktgivande riktreläet kan emellertid även
kombineras med andra typer av primärorgan,
exempelvis underspännings- eller frekvensreläer.
Vid underspänningsreläer bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt frågan om spänningskretsarnas
koppling, i ändamål att vid alla typer av
kortslutningar vinna säkerhet för att minst en av de i
relä-satsen uppmätta spänningarna skall motsvara en
sammanbruten linjespänning. De vanligaste
kombinationerna äro, att tre underspänningsreläer med
parallellkopplade kontakter anslutas på sådant sätt,
att deras spolar kopplas i stjärna, om en
transformator med blandad koppling förefinnes mellan mätpunkt
och linjer, medan triangelkoppling användes, om
dylik transformator ej är för handen.
Det riktade frekvensskyddet erbjuder intressanta
tillämpningar i sådana fall, då en större anläggning
med eget maskineri mottager effekt över en
inkommande linje, till vilken äro anslutna såväl
generator-stationer som stora belastningar. Om nämligen
generatoreffekten hos denna linje bortfaller, så uppträder
en häftig utmatning av effekt till de nämnda
belastningsobjekten. Det riktade frekvensskyddet kan då
åstadkomma urkoppling i det fall, att det egna
maskineriet ej är tillräckligt för att med bibehållet
periodtal övertaga denna energileverans. Ett aktuellt
2 jan. 1937. häfte 1
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
