Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ligen antingen stabila pendlingar omkring ett
synkront driftläge eller svävningar, i vilket sistnämnda
fall synkronismen åtminstone tillfälligt gått förlorad.
Det senare slaget av pendlingar kan i sin tur
antingen leda till att stationerna åter "gripa" varandra
eller att den synkrona sammanhållningen definitivt
förloras.
Fig. 1 visar för ett bestämt fall variationen hos den
impedans resp. reaktans, som påverkar ett i ett
pendlande nät inkopplat distansrelä. Kurvornas
amplituder och inbördes lägen ävensom skärningspunkten
mellan X-kurva och nollinje äro beroende av
mätpunktens läge i förhållande till generatorstationer och
kortslutningspunkt. Om maskinspänningarna äro
lika och de ohmska motstånden försummas, får
X-kurvan ett rektangulärt förlopp, vilket emellertid
avsevärt avviker från det under aktuella förhållanden
rådande. Ett studium av storheternas variation
under en pendling visar, att vid stabil pendling
impedansen två gånger under varje pendlingsperiod når
ett lågt värde, medan vid svävning ett bottenvärde
nås en gång per svävningsperiod. Reaktansen
varierar i båda fallen inom mycket vida gränser med
såväl positiva som negativa tecken.
Tydligt är, att risk för obefogad utlösning under
pågående pendling föreligger, så snart den uppmätta
storheten har låga värden under en tid, som är av
samma storleksordning som reläets utlösningstid. Av
kurvorna framgår, att denna risk i regel är större
vid reaktans- än vid impedansmätning. Att risk
över huvud taget föreligger, framgår redan av det
förhållandet, att pendlingsperioden i allmänhet
uppgår till 0,5—2 s, medan distansreläernas arbetstider
för låga mätvärden i regel uppgå till bråkdelar av
en sekund.
Oberoende av huruvida reaktans eller impedans
användes som mätstorhet kan man vidtaga vissa
speciella åtgärder för att undvika inflytandet av
pendlingar. Bland dylika åtgärder må nämnas:
1) Användande av utlösningstider, som överstiga
ca 2 s. Denna åtgärd är att rekommendera endast i
vissa specialfall.
2) Mekanisk anordning för låsning eller
fördröjning av utlösningen vid vissa hastiga förändringar
hos mätstorheten (Brown Boveri).
3) Elektrisk koppling för fördröjning av
utlösningen vid inom viss tid efter en
kortslutningstill-slagning inträffande förnyad tillslagning
(pendelspärr, Siemens).
Distansreläets tidkarakteristik kan väljas antingen
kontinuerlig eller trappstegsformad. I det förra fallet
möjliggöres en approximativ fellokalisering på
grundval av den erhållna utlösningstiden, medan den
trappstegsformade kurvan kan utnyttjas för mycket
kort utlösningstid vid fel inom viss del av
anläggningen, exempelvis för 70 à 80 % av den närmaste
linjesträckan. I vissa fall kombineras en kontinuerlig
karakteristik med snabbutlösning för viss linjesträcka
(ilkontakt, Siemens). Denna snabbutlösning har även
anordnats så, att för närbelägna fel snabb utlösning
på konstant tid erhålles efter utförd mätning av
reaktansen, medan vid fel på längre avstånd än som
motsvarar en viss gränsreaktans, kontinuerlig
tidskarakteristik erhålles med mätning av impedans. Bland
kända europeiska fabrikat av distansreläer med
kontinuerlig karakteristik må nämnas Brown Boveri,
Fig. £ Schema över olika typer av dubbelt jordfel.
Siemens, Jacobsen m. fi., medan exempelvis Asea
och A. E. G. arbeta med trappstegskurva.
Ett komplicerat spörsmål är det korrekta arbetet
hos ett distansrelä såväl vid trepolig kortslutning
som vid tvåpolig dylik och dubbel jordslutning
mellan olika par av faser. Med hänsyn till dessa
förhållanden har en mångfald fler-reläkopplingar
till-lämpats, vid vilka omkopplingskontakter i stort sett
undvikits, medan av andra fabrikanter två reläer
eller i många fall endast ett relä fått svara för hela
utlösningen, varvid i stället tillkommit en mer eller
mindre komplicerad uppsättning av
omkopplingsorgan. Även enreläkoppling utan
omkopplingskontakter har föreslagits, varvid reläarbetet baserats på
symmetriska komposanter med eller utan
kombination med likriktning.
Frågan om omkopplingsorganens anordning har
sin särskilda aktualitet, då hänsyn tages till korrekt
mätning även vid dubbelt jordfel.
Strömförhållandena vid olika typer av dubbelt jordfel framgå av
fig. 2. Utrymmet tillåter ej en diskussion av de
olika fall, som här kunna ifrågakomma. Det må blott
anföras, att omkopplingsorganen i regel manövreras
av nätfasernas summaström och avse inkoppling av
den mätande spänningskretsen mellan fas och jord
med eller utan samtidig omkoppling av strömkretsen
för hänsynstagande till skillnaden mellan
ledningsfasens och jordåterledningens impedans. I större
nät är det ofta lämpligt att anordna omkopplingen
för dubbelt jordfel på sådant sätt, att samtliga i nätet
inbyggda distansreläer automatiskt mäta till
felstället i en och samma fas och verkställa selektiv
urkoppling med hänsyn härtill men samtidigt lämna
det andra felstället utan avseende, varvid detta fel
omhändertages av det normala j ordf elsskyddet. I
samband med dubbelt jordfel må anföras, att de
senaste årens drifterfarenheter synas ha givit vid
handen, att dubbelt jordfel med stort avstånd mellan de
båda felställena är ett ganska ofta förekommande
fenomen, varvid i regel det överslag, som inträffar
sist, är beläget vid en reflexionspunkt inom nätet.
Ett exempel på enreläkoppling med omkoppling
för dubbelt jordfel visas i fig. 3.
Önskvärt är, att befintliga omkopplingsorgan äro
2 jan. 1937
ir>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
