Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Ti dskrift
den opupiniserade ledningen och 0,30 db/km för den
pupiniserade. Karakteristiken hos den opupiniserade
ledningen är under samma förhållanden ungefär 275
ohm—40° och för den pupiniserade ledningen 527
ohm—8°. Gränsfrekvensen för den pupiniserade
ledningen är 3 600 p/s.
Den plog som användes för kabelns nedgrävning
har ett vertikalt plogblad, som i sin bakre kant har
ett rör varigenom en eller två trådar matas in i
jorden. Plogbladets nedsänkningsdjup kan regleras för
att passa olika markförhållanden. Man har funnit
att i medelhård jord med ganska mycket stenar en
traktor på 40 à 50 hk räcker för att dra plogen.
När kabeln skall dras tvärs över terrängen, utan
att följa vägnätet, är det inte alltid lämpligt att
använda traktor, och där kan man dra plogen med lina
och spel. Nedläggningshastigheten beror till stor del
på terrängförhållandena; under gynnsamma
omständigheter kan plogen mycket väl köras med en
hastighet av 4—6 km/h.
Vid förläggningen av nedgrävd kabel måste man,
liksom ifråga om andra telefonledningar, ta hänsyn
till störningsljud och överhörning, överhörning kan
förekomma då mer än ett par nedgräves på en
gång, men erfarenheten har visat att den kan
nedbringas till låga värden om tråden korsas med några
meters avstånd, antingen vid förläggningen eller
genom att ha tråden korsad redan på rullarna. Vid
tillverkningen måste man se till att balans erhålles
mellan de båda ledarnas kapacitet till jord, vilket
är av stor betydelse för att undvika störningsljud i
kretsarna på grund av inverkan från närbelägna
kraftledningar.
Den nya kabeln har framkommit tämligen nyligen,
och det finns därför inte mycket erfarenhet från den
praktiska användningen. Man vet sålunda inte vilket
inflytande mekanisk åverkan av olika slag, t. e.
genom stenar vid sättningar i marken, genom vatten,
korrosion, gnagande insekter etc., kan ha. Å andra
sidan undviker man genom förläggningen i jord en
hel del av de olägenheter som luftledningar medföra,
t. e. deras känslighet för vind, is, trädgrenar etc.,
vilket medför brutna isolatorer, nedfallna stolpar,
trådbrott, jordslutningar etc. Redan nu kan dock
sägas att den i många fall kommer att visa sig vara en
både säker och ekonomisk förläggningsmetod. sah.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 4 december 1936 kl. 19,30 pä
föreningens lokal. Sedan sammanträdet öppnats av
ordföranden, direktör Hemming Johansson, utsågos tekn.
dr J. Wennerberg och civilingenjör S. Kruse att jämte
ordföranden justera dagens protokoll.
Professor Knut Lundmark höll därefter föredrag över
ämnet "Bestämningarna av de största avstånden inom
världsalltet. Metodik och resultat angående utforskningen
av vintergatornas vintergata". Efter en historisk
överblick över antikens, medeltidens och nyare tidens
uppfattning av världens byggnad lämnade
föredragshållaren en redogörelse för principen för uppmätning av
avstånd till fixstjärnorna. Den äldsta metoden är
parallaxbestämning, som redan 1838 tillämpades för
bestämning av avståndet till en fixstjärna. Under de
100 år, som gått, har man sedan lyckats uppmäta
avstånd till omkring 2 000 stjärnor.
De direkta avståndsuppmätningarna ha i våra
dagar utvidgats på ett överraskande sätt genom
utformandet av vad man kan benämna den fotometriska
metoden. Denna innebär, att man uppmäter eller
20
uppskattar den absoluta ljusmängden genom
undersökning av någon för denna karakteristisk egenskap.
Sedan den absoluta ljusmängden sålunda bestämts och
den skenbara ljusmängden blivit tillfredsställande
uppmätt, följer avståndet omedelbart. Variationer pä
den fotometriska metoden har man i de s. k. kosmiska
blänkfyrarna. Särskilt viktiga bland dessa äro de
pulserande och de exploderande stjärnorna. De förra
utvidga och sammandraga sig med stor
regelbundenhet, vilket ger sig tillkänna i en periodisk växling i
ljusstyrkan. Längden av periodväxlingen ger ett bra
mätt på stjärnans ljusmängd. Explosionsstjärnorna
äro vanliga stjärnor, vilka helt plötsligt gå upp till
en ljusstyrka, som synes vara just den för stjärnor
högsta möjliga, varefter de återgå något
långsammare till sin ursprungliga ljusstyrka. Ljusökningen,
som sker ytterst snabbt, beror på en explosionsartad
uppsvallning av stjärnkroppen. Den högsta absoluta
ljusstyrkan kan beräknas, och iakttagelser av dessa
stjärnor ge alltså noggranna avståndsbestämningar.
När det gäller rymdfördelningen av de milliontals
stjärnorna i vårt stjärnsystem, måste man gå till rent
statistiska metoder.
Professor Lundmark övergick så till att i någon
detalj skildra, hur avståndet bestämts till två av de
närbelägnaste vintergatorna, det stora magalhaeska
molnet och Andromedanebulosan. Så sent som 1907
sökte professor Bohlin direkt uppmäta den senares
avstånd och fann att detta skulle vara 19 ljusår, en
bestämning som senare visat sig alldeles illusorisk.
Föredragshållaren fastställde med fotometriska
metoder år 1919 avståndet till 700 000 ljusår, och det
riktiga värdet anses numera vara nära det dubbla. Den
ifrågavarande bestämningen var den första indirekta
bestämning av en utanför vår egen belägen vintergatas
distans, som innebar någonting mer än en ren gissning.
Föredragshållaren lämnade därefter en bild av hur
astronomerna nu tänka sig det metagalaktiska
systemet eller vintergatornas vintergata. Detta synes vara
ett i rymden avgränsat, slutet system av ellipsoidisk
form med storaxeln nära vinkelrätt mot vår
vintergatas plan. Antalet vintergator i detta system
uppgår åtminstone till 30 millioner. Dess största
utsträckning mot norra vintergatspolen kan anslås till
350 à 400 millioner ljusår, och utsträckningen
vinkelrätt mot den galaktiska Sydpolen till cirka 200
millioner ljusår samt i vintergatans riktningar till bortåt
100 millioner ljusår. Systemet utvidgar sig med en
hastighet, som växer tämligen linjärt med avståndet.
De avlägsnaste vintergator, för vilka man hittills
uppmätt hastigheten, vandra ut från oss med en
hastighet av 40 000 km per sekund.
Professor Lundmarks med stor elegans framförda
och av utomordentligt vackra bilder belysta föredrag,
väckte synbarligen åhörarnas stora intresse. Då
ordföranden framförde föreningens tack till
föredragshållaren, blev denne också hjärtligt hyllad med
kraftiga applåder. Sedan dr R. Liljeblad framfört några
frågor till professor Lundmark, som denne besvarade,
avslutades sammanträdet, och av de 110 medlemmar,
som åhört föredraget, kvarstannade 55 till julsupén.
Efter denna samlades man åter i föredragssalen,
där professor Lundmark ånyo avtackades av
ordföranden och själv hyllade elektroingenjörsföreningen med
några hjärtliga ord. Till underhållningen bidrog
föredragshållaren vidare genom att förevisa ett antal
skämtbilder över människors uppfattning av
världsalltet och astronomer i synnerhet. Till gästernas
trevnad bidrog även tandläkare B. Mogren med sång till
luta samt tvenne filmer, vilka efter åtskillig möda
kunde köras på Aga-Baltics ljudfilmsprojektor.
Filmerna voro "jultomtens verkstad" och "Muntra
musikanter". H. Sy.
2 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
