Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kl. 20,15 avreste de till ett 70-tal uppgående
åhörarna med förhyrda bussar till telegrafverkets
museum, Karlaplan 2, där de välvilligt togos om
hand av byrådirektör Malmgren och hans medhjälpare.
I tvenne grupper demonstrerades museets 4 våningar
och de intresserade besökarna fingo sakkunniga
beskrivningar och svar på alla de frågor, som
framställdes. Vid 10-tiden var besöket slut, och
medlemmarna lämnade museet imponerade av det arbete, som
utförts för att ordna de omfattande samlingarna.
Till klubbaftonen på föreningens lokal återvände
endast ett 10-tal medlemmar, av vilka en del
samlades till en enkel supé.
Efter supén framförde sekreteraren föreningens
tack till civilingenjör Lundgren för hans medverkan
i aftonens program samt till byrådirektör Malmgren
och kontrollör Svanberg, som icke spart någon möda
för att göra besöket i telegrafverkets museum till ett
angenämt minne för föreningsmedlemmarna.
H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
fredagen den 19 febr. kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande överingenjör Yngve Holm.
Att justera dagens protokoll utsågos civilingenjör
H. Wallér och tekn. dr F. Dahlgren.
I avdelningen inträdde efter anmälan
civilingenjörerna Carl F. Fredén, Olle Tingvall och Folke
Wahlgren samt invaldes direktör Björn Randall Edström,
civilingenjörerna Erik Upmark och Torbjörn Erikson
samt ingenjör Sture Lauhren.
Tekn. dr F. Dahlgren lämnade därefter en
orientering om det planerade Nordiska
elektrotekniker-mötet i Köpenhamn instundande sommar. Mötet, som
kommer att äga rum den 25—27 augusti, blir det
femte i ordningen. Förhandlingarna komma att föras
på dels en kraftteknisk och dels en teleteknisk sektion,
varjämte även gemensamma föredrag och
studieexkursioner komma att anordnas.
Inom den krafttekniska sektionen kommer att
anordnas en diskussion rörande samköming mellan större
kraftnät, särskilt med hänsyn till stabilitet och
driftsäkerhet, med bidrag frän samtliga nordiska länder.
Dessutom kommer inom denna sektion den
gallerstyrda strömriktarens utveckling under de senare åren
att upptagas till behandling.
Inom den teletekniska sektionen komma
automatisering av telefonnäten, synkrondrift av radiostationer,
fjärrskrift m. m. att upptagas till behandling. Utfärd
planeras till Skamlebaeks och Kalundborgs
radiostationer. För kongressdeltagarnas damer anordnas
särskilt program.
överingenjör Holm frambar därefter de närvarandes
tack till dr Dahlgren för de lämnade meddelandena.
Årsberättelsen, vilken funnits införd i Teknisk
tidskrifts februarinummer av Elektroteknik,
förklarades av föreningen, på ordförandens förfrågan, ej
behöva uppläsas, utan godkändes enhälligt.
Ordföranden uppläste därefter revisionsberättelsen
och hemställde till föreningen dels om godkännande
av densamma, dels om ansvarsfrihet för styrelsen för
det tilländalupna redovisningsåret vilket allt bifölls.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, direktör Björn R. Edström i Svenska
aluminiumbolaget, vilken behandlade ämnet "Högspända
kraftledningars historiska utveckling och den roll
aluminium, spelat härvidlag".
Inledningsvis berörde talaren den raska
utveckling, som ägt rum inom elektrotekniken alltsedan de
första generatorerna konstruerades och därmed kraft-
överföringsproblemet blev aktuellt. Föredragshållaren
framhöll, att Sverige för närvarande genomgår en
mycket snabb utveckling på den elektriska
kraftindustriens område, som tagit sig uttryck i en
stark stegring av kraftbehovet och därigenom
framtvingat överföring av Norrlandskraft till södra
Sverige. Talaren ansåg det därför vara av särskilt
intresse för landets ingenjörer att i koncentrerad form
få del av de problem, som blivit aktuella i vissa andra
länder i samband med realiserandet av större
kraftöverföringsprojekt vid högre överföringsspänning.
Direktör Edström visade med talrika
skioptikonbilder, hurusom aluminium använts för
högspänningsledningar redan från början och att ju större de
överförda energimängderna blivit och ju högre
driftspänningarna, desto betydelsefullare har även
aluminiumets insats blivit. Av Nordamerikas 35 st. 220
kV-kraftledningar äro 28 st. utförda med
stål-alu-miniumlina och 7 st. med kopparlina. Det relativt
nybyggda engelska "Grid"-systemet är även utfört med
aluminiumlinor.
Efter föredraget visades en film från ett
amerikanskt kraftledningsbygge. Vad som särskilt
frapperade var det stora antalet linjearbetare på varje
arbetsplats, vilket betingas av stolpkonstruktionerna,
som äro helt olika de i vårt land förekommande.
Ordföranden frambar till dir. Edström
avdelningens tack för det intressanta föredraget, varefter ordet
förklarades fritt och en diskussion vidtog.
Direktör N. Forssblad uttryckte sin tillfredsställelse
över att aluminiumlinfabrikanterna numera
rekommendera lägre uppspänning å linorna än förut så att
faran för vibrationer minskas. De av
föredragshållaren omnämnda "armour rods" torde kunna förhindra
trådbrott men ej vibrationernas uppkomst. Dir.
Forssblad ansåg för sin del, att de här i landet
använda lägre stolptyperna äro för vårt vidkommande
ekonomiskt fördelaktigare än användandet av de stora
amerikanska typerna, även om dessa möjliggöra
större spännvidder, vilket senare ej här anses
önskvärt.
Ingenjör S. Norberg uttryckte sin förvåning över
den specifika vikt av 0,9 å islasten, som
föredragshållaren meddelat att de amerikanska linjerna
beräknas för. I svenska normerna är isens specifika
vikt antagen = 0,5.
Professor Velander meddelade, att en mängd
mätningar utförts här i Sverige å specifika vikten av
is-last och att därvid värden erhållits från 0,5 ned
till 0,1.
Direktör Edström uttryckte sin förmodan att
amerikanarnas val av 0,0 antingen berodde på att
specifika vikten med säkerhet ej kunde bliva större eller
också bottnade i en önskan att även i detta fall vara
"biggest in the world".
överingenjör Laurell efterlyste hur stålkärnan i
linan förhåller sig med tiden i fråga om rostbildning
samt om man vid utdragning av linorna ej behöver
vara särskilt aktsam om dem.
Ingenjör Sverre Sandberg, Aluminiumkompaniet,
genmälde härtill, att stålkärnans galvanisering måste
uppfylla särskilt stränga fordringar för säkerställande
av att korrosion ej skulle uppträda, samt att
linfabrikanterna hade särskilt uppmärksammat detta.
Någon speciell varsamhet vid linornas utdragning
behövdes ej.
Efter ytterligare diskussion, i vilken förutom
föredragshållaren deltogo överingenjör Eli m. fi.,
förklarades diskussionen avslutad och det av ett 80-tal
medlemmar besökta sammanträdet avslöts kl. 21,55.
Medlemmarna samlades därefter till gemensam supé
varefter kvällen förlöpte under sedvanliga former.
hn.
52
6 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
