- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
53

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ELEKTROTEKNIK

Redaktör, JULIUS KÖRNER

OTSIVtN AV IVENSKA TtKNOLCiGFaBENmOCcTT^

INNEHÅLL: Telegrafverkets museum, av E. Malmgren. — Inverkan av ankarflödet i härvändarna vid
lik-strömskommutering, av Emil Alm. — Notiser. — Litteratur.

Telegrafverkets museum,

Av E. MALMGREN.

Det svenska telegrafverket räknar sin tillvaro från
den 1 nov. 1853, då den första elektriska
telegraflinjen Stockholm—Uppsala öppnades för kommersiell
trafik. Dessförinnan fanns emellertid i landet ett
optiskt telegrafnät, påbörjat redan i slutet av
1700-talet och åter iståndsatt under Karl XIV Johans
regering efter att ha råkat i lägervall någon tid efter
kriget mot Ryssland 1808—09. Detta nät var
huvudsakligen koncentrerat till Stockholms, Göteborgs ocli
Karlskrona skärgårdar. En linje sträckte sig dock
efter Upplandskusten ända upp till Gävle, och man
hyste vittomfattande planer att utöka nätet med
linjer från Stockholm till Göteborg och till Karlskrona,
då den elektriska telegrafen gjorde sitt inträde och
kastade dessa planer över ända.

Redan från telegrafverkets begynnelse samlades hos
dess styrelse ett antal modeller av de för byggandet
av elektriska telegraflinjer och stationer använda
apparaterna i ändamål att nyttjas för undersökningar
o. dyl. På grund av telegrafteknikens relativt snabba
framsteg kom denna samling snart nog att få endast
historiskt intresse, och telegrafstyrelsen beslöt därför
1865, att de i dess "modellskåp" förvarade effekterna
skulle avföras ur inventarieförteckningen och ej
längre redovisas. Dåvarande intendenten vid
telegrafverket A. L. Fahnehjelm, även känd som en av
konstruktörerna till den första svenska elektriska
telegrafapparaten. fick i uppdrag att lia överinseende
över föremålen. Så småningom överfördes dessa till
telegrafverkets undervisningsanstalt och flyttades
samtidigt med denna från telegrafstationsbyggnaden
vid Skeppsbron 2, där de dittills förvarats, till lokaler
vid nuvarande Malmskillnadsgatan 23. Detta skedde
1908. Antalet föremål i samlingen utgjorde då ca
200. Från denna tidpunkt ökades samlingen raskt.
Tre år senare räknade man 400 nummer, och 1921
var man uppe i 1 800 föremål. Ökade utrymmen hade
samtidigt vunnits, och den "historiska
modellsamlingen" var i början av 1923 i så pass färdigordnat
skick, att en visning för pressen kunde äga rum.
Kort därefter måste emellertid stora delar av
densamma packas ned för att sändas till
Göteborgsutställningen, i vilken telegrafverket deltog med en
historisk exposition. Då de utlånade föremålen återkommo
till undervisningsanstalten, åtföljdes de av en stor
mängd apparater, som hopsamlats eller tillverkats
för denna utställning. Det blev därför nödvändigt

att göra en fullständig omgruppering av samlingarna,
så mycket mer som året därpå dessa utökades med
ej mindre än 400 nummer på en gång genom en gåva
från Stockholms allmänna telefon a.-b. De
disponerade utrymmena räckte ej till, men genom att förhyra
lokaler i grannhuset kunde man reda sig hjälpligt.
Den historiska modellsamlingen hade nu växt ut till
ett verkligt museum, som det krävde mycken tid och
arbete att ordna på ett tillfredsställande sätt. Någon
plats för de verkligt stora föremålen i samlingen
kunde dock ej beredas, utan dessa måste alltjämt
magasineras på annat håll. Något öppnande för
allmänheten hanns ej heller med i dessa lokaler, men
samlingarna voro dock i sådant skick, att de kunde
visas för intresserade och speciellt för de kurser, som
anordnades vid undervisningsanstalten.

Ett viktigt steg till museets slutliga färdigställande
togs 1932. Telegrafstyrelsen beslöt då, att den
byggnad vid Karlaplan 2, som inhyst rikstelefons
Östermalmsstation och som blev ledig genom denna
stations automatisering, skulle ställas till museets
förfogande. Efter nödvändig ombyggnad och
renovering stod byggnaden färdig för inflyttning vid
årsskiftet 1934—35. Under de två år, som sedan dess
förflutit, har arbetet med samlingarnas ordnande
fortgått, Detsamma kan nu anses i det närmaste
avslutat och museet färdigt att öppnas för allmänheten.

Museet förfogar i sin nya byggnad, vilken trots
adressen ej ligger vid Karlaplan utan vid
Styrmans-gatan, över 4 stora salar i lika många våningar, var
och en på ungefär 150 m2. Härtill kommer
källarvåning, som dock endast delvis kan tagas i anspråk
för utställningsändamål, då något utrymme även
måste finnas för förvaring ocli hopsättning av
nyförvärv till museet. Ofta nog anlända de insända
mu-seiföremålen i söndertaget och understundom även
ofullständigt skick, varför plats för en dylik
reparationsavdelning måste finnas. Antalet nummer i
samlingarna är nu uppe i 7 500. Alla dessa äro givetvis
ej utställda. Tråkigt nog har plats i de nya
lokalerna ej kunnat beredas museets samling av
radioföremål, vilken alltså t. v. måste magasineras.

Beträffande föremålens hopbringande må utöver
det ovan anförda endast nämnas, att till muséet
undan för undan från aktiv tjänst överförts i
telegrafverket använda apparattyper av olika slag. Härvid
lia även enskilda tjänstemän visat stort intresse.

3 april 1937. häfte 4

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937e/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free