Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
manhangets skull ges här en resumé av hans
framställning. Den del av det av en kommuterande
ankarhärva alstrade läckflödet, som endast är
sammanlänkat med härvans ändförbindningar, kan, om
inverkan av magnetiska pressflänsar och bandage
försummas, men med hänsyn tagen till ankarplåtens
och polernas inverkan, beräknas med hjälp av det i
fig. 1 visade ekvivalenta schemat. Här representerar
U V W härvans på ena sidan om ankaret liggande
härvända med totallängden ly, TI V W dess
"spegelbild", varigenom hänsyn till inverkan från järnet i
poler och ankare tages. Beräknas det flöde som
av denna ledaranorduing vid strömmen i alstras inom
triangeln U V W, vilket flöde representerar
härvändans läckflöde, fås enligt det anförda stället per
härvända om nl ledare:
3.
’P,y = 0,2 (i -Tit]i
kgly
-l <7
7i(a) + f/, («)
y
a 15° | 22,5" 30° 37,5° 45°
! fi (a) 3,61 | 3 30 3.01 2,80 2.66
! ti (a) 7,86 1 5,44 4.32 3,72 3,42
Det ekvivalenta schemat för de icke
rande härvändarna.
kommute-
Vid strömvändningen är dock, som ovan påpekats,
ej endast de kommuterande härvornas eget läckflöde
i härvändarna av betydelse; även de icke
kommuterande härvorna verka inducerande på de kortslutna
härvorna, därigenom att dessa senare rotera i de icke
kommuterande härvornas fält, vilket liksom
ankarreaktionen kan anses vara stillastående relativt
borstar och poler. Under kommuteringspolerna är
jtU
där (j = härvsektionens "medelgeometriska avstånd
från sig själv"; vid rektangulär sektion med
sidorna b1 och ht är g 0,2235 (bJ + Aj).
(Närmare härom se t. e. Orlich: Kapazität
und Induktivitet);
a = vinkeln mellan V U och U W.
Funktionerna f1 (a) och †„ («) fås ur följande tabell:1
aj
Fig. ]. Ekvivalent schema för
beräkning- av det ledaren V V W
omslutande flödet.
d)
Fig. 2. Ekvivalent schema för
beräkning av det genom slingan
V V W framgående flödet.
Värdena undergå en mindre korrektion, om man tager
hänsyn till inverkan från de kommuterande härvorna
i närliggande poldelningar, men denna korrektion är
så pass liten, att deri kan försummas. Vidare är i
g
regel — så pass litet, att den sista termen i
före-’v
gående ekvation också kan försummas. Man får då
följande uttryck på den mot ø svarande
induktansen
ly = 0,2 • k,2 ly [»log — A («)] • 10~8 henry =
= ly-n?-lv- lO^henry (1)
I genomsnitt är Xy av storleksordningen 0,a—0,35.
Mellan närliggande härvsidor i samma plan
förefinnes även en ömsesidig induktion My. som kan
beräknas på i princip samma sätt Och som blir något mindre
än Ly.
Vila härvändarna mer eller mindre direkt på
pressflänsar av magnetiskt material, såsom gjutjärn, så
inträder en reduktion av läcklinjernas magnetiska
motstånd, som medför en ökning av induktansen Ly
resp. My av upp till 20—25 %. Är dessutom
bandageringen av härvändarna till skydd mot
centrifugalkraften utförd av tråd av magnetiskt material, så
uppstår ytterligare en ökning av Ly och My av samma
storleksordning. Ett värde på ),y i ekv. 1 upp tili
0,4—0.5 är i sådana fall tänkbart.
1 Värdena i tabellen äro omräknade från de av Dreyfus
uppgivna, beroende på. en avvikande definition av vinkeln a.
denna verkan kompenserad, men utanför
kommuteringspolerna och framför allt i de fria
lindningsdelarna finnes ej någon sådan kompenserande verkan.
För att bedöma den fältstyrka och den induktion,
som de icke kommuterande härvorna alstra i
kommuteringszonen i de fria lindningsdelarna kan man
använda sig av ett med fig. 1 i princip
överensstämmande schema (fig. 2). Vid beräkning av hela det
flöde som omslutes av en härvas fria lindningsdel,
alltså ej enbart det som sluter sig runt omkring
änd-förbindningen, får schemat det i fig. 2 visade
utseendet. Det skiljer sig från fig. 1 endast därigenom, att
ett par horisontella ledare tillkommit, som göra såväl
härvändan UVW som dess spegelbild till slutna
strömkretsar.1 Här gäller det emellertid
beräkning-av den fältstyrka som i kommuteringszonen alstras av
alla ankarhärvorna, och då får man superponera de
ekvivalenta schemata enligt fig. 2 för alla
härvändarna, närmast naturligtvis i den poldelning, i vars
mitt kommuteringszonen i fråga befinner sig. Det
resulterande schemat får därvid det i fig. 3 a
visade utseendet. Här är den kommuteringszon som
skall studeras märkt A—B—C samt spegelbilden
A’—B’—C’. Med inom små cirklar inneslutna kors
(riktning nedåt) och punkter (riktning uppåt) är det
av de icke kommuterande härvorna alstrade fältets
riktning antydd. Strömriktningen för varje halv
poldelning av den fria lindningsdelen på ömse sidor
om kommuteringszonen är angiven med pilar,
varjämte de närmast liggande halva poldelningarna äro
märkta med bokstäverna D—M (resp. B’—Af i
spegelbilden). Övre planet är markerat med heldragna
linjer, undre planet med streckade.
Kommuterings-zonerna äro antydda med dubbla linjer, mittlinjerna
i de mellanliggande poldelningarna med enkla linjer.
Med de vakla strömriktningarna är den resulterande
fältstyrkan i zonen A—B riktad nedåt, i zonen B—C
uppåt. Dessa båda zoner äro av symmetriskäl lika,
1 Jämför förf:s Elektromaskinlära i, kap. 38 E. Att man
här räknar med hela flödet beror på, att det är praktiskt
taget konstant och stillastående rel. polerna, varför det ej
i dem inducerar nä-gra virvelströmmar, som reducera flödets
storlek.
3 april 1937
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
