- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

(närmast B). Av symmetriskäl blir därvid den av
F + G alstrade fältstyrkan i A lika stor som den av
D + E alstrade; vid B får fältstyrkan motsatt tecken.
Den av F + G härrörande fältstyrkan i
kommuterings-zonen A—B får sålunda en fördelning som kan
representeras av kurva 2 i fig. 5.1 Medelvärdet är dock
fortfarande detsamma som för kurva 1, även om
kurva 2 adderas. Genom denna superposition blir
den resulterande fältstyrkan invid B lika med noll,
som den också bör vara, eftersom
fältstyrkan där skall byta tecken, så att
den mellan B—C har motsatt tecken
mot mellan A—B.

Den inducerande verkan från de i
undre hälften av det ekvivalenta sche- „»

mat liggande spegelbilderna kan
bestämmas på i princip samma sätt.
Sålunda finner man inverkan på zonen
A—B av de i zonens förlängning
liggande ledargrupperna F’ och H’ fås
genom att i ekv. 2 och 3 införa — a i
stället för a och sedan genomföra
integrationen. Eftersom strömriktningen
i H’ och F’ är motsatt den i D och E,
får fältstyrkan motsatt tecken. Vi få alltså



+

/ + eos2 q + (! 4- 2 f) cos2 a
1 + /-fcos2 a + vtl + ff ~F (8 + 2?) eos2 (

(_1 — /) cos a + y7* + (1 — 2 TTcos2" a
— /cosa -1- v’(l

+ cos a "log
(2

ff— (1 + 2/) eos2 a
f) cos a + v/(l +7)2~ + (3 + 2/)cos2a

(1 + f) cos a + \72 • (1 + 27) eos2 a

(9)

Fig. 6.

Figur för bestämning av fältstyrkan
från ledargrupp D’.

För exempelvis a

Fig. 7. Figur för bestämning av
fältstyrkan från ledargrupp E’.

30° fås

<dH

\dxj

\ __ 0,05+(S I
pi sin a [;
l

— a + x cos a

x \Jx* + a2 — 2 xa cos a
a — x cos a

x \Jx2 + (l + af — 2 x (l + a) cos

eos aj



för f = 0,25 : H = — 0,io3
-„ / = 0,5 : = — 0,045

AS
sin a
AS

och

/ = 1,0

= — 0,008

\dx)

H<

0,05 AS
sin a

a — x cos a

sin a
AS
sin a

x \/x’> + a2 + 2 x a cos a
l + a + x cos a

+

x \Jx2 + (Z + af + 2 X [l + a) cos

j

(8)

varav efter integration mellan gränserna x = 0 och
x = 0.5 r = I eos a samt efter insättning av a —fi
fås

H,

(P’+ H’) ■■

0,05 AS Ic

–-2

sin a (

"log

1+f
f

"log

[r

COS’

a + V/2 + (1 — 2 /) eos2

För f — 0 blir enligt ekv. 9 H oändligt stor, beroende
på att undre gränsen satts x ■= 0. I verkligheten får
H samma värde som för ledargrupperna D och E i
punkt A, men med motsatt tecken, dvs. ekv. 5 kan
tillämpas där, om tecknet ändras. Att så skall vara
förhållandet framgår direkt av fig. 3. För t. e.

4S

bk„ = 0,1 t och a ~ 30° blir. då // = — 0,223 - . Den

sin a

av ledargrupperna H’ och F’ härrörande fältstyrkan
i zonen A—B får då det av kurva 3 i fig. 5 visade
utseendet. Dess medelvärde är

eos2 a + v’(l+ ff— (1+2/) eos2 a

^<£2 — 0,067

AS
sin a

i Beräknar man den av lindningrsgrupperna F + G alstrade
radiella fältstyrkan i zonen A—B på i princip samma sätt
som i övriga här behandlade fall, finner man att den i en
punkt P på avståndet a = fi från punkten A är



’F+G

-f cos a "log

0

- »•»« \ gl / ’/+8(1-,

— / 1-/+2 f cos2« + v(1 — f† + 41 eos’ a
-/) eos2 a +V72+ 4(1—/) eos2»

W/2 + 4 (1 — f) eos2 a + (2 - /) cos a) (y/(l— ff + 4 f eos2 o — (1 + /) cos a) 1 \

/(l-/)sin2a

för t = 0,1

H = 0,206

Med de valda integrationsgränserna blir H oändligt stor
för / = 0 och / — 1, men för dessa gränsvärden kan ekv. 5
tillämpas. Man övertygar sig lätt om, att H = 0 för f — 0,5
och är symmetrisk på ömse sidor härom. För t. e. a = 30° fås

AS
sin a

„ f = 0,25: = 0,103 „
„ / = 0,0 : = 0
„ f = 0,75: - — 0,103 „

„ / = 0,9 : = — 0,206 „
Dessa värden äro använda vid uppritning av kurva 2
i fig. 5.

Inverkan av ledargrupperna D’ och E’ kan
bestämmas med hjälp av fig. 6 och 7. Vid jämförelse med
fig. 5 ser man, att fältstyrkan i punkt P blir
nedåt-riktad, dvs. får motsatt tecken mot den
av ledargrupperna D och E alstrade.
För ett ledarelement i D’ med sin
utgångspunkt på avståndet x från A
ser man av fig. 6, att avståndet
mellan P ocli elementet = d — x sin a +
sin a (x + 2 a cos «),

+

(6)

+ a sin 2 a

cos ßi -

cos a» =

x cos a + a cos 2 a
\Jx2 + 2 ax cos a + a2
i — a cos 2 a — x cos a

2 \jx2 •

2 x (I — a) cos a -j /2 4 a2 — 2 al cos 2 a

Inför man

y — x + 2 a eos ö, alltså dy — dx,

64

3 A PR i r. 1037

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free