- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ELEKTROTEKNIK

Redaktör. JULIUS KÖRNER

0T6IVEN AV SVENSKA TEUNOLÖGFOBCNINOtN ■

INNEHÅLL: Fältmässiga och tekniska synpunkter på militär signalmateriel, av Nils Leuhusen och Arvid öman.
— Järnvägselektrifieringen i Italien. — Föreningsmeddelanden.

Fältmässiga och tekniska synpunkter på militär

signalmateriel.

Elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 5 mars ägnades åt det i rubriken
angivna ämnet, som behandlades i tvenne
föredrag av ryttmästaren friherre N.
Leuhusen samt civilingenjören A. öman. I
det följande återgivas de båda föredragen,
av vilka det förstnämnda huvudsakligen
berörde de fältmässiga synpunkterna, det
senare de tekniska detaljerna.

Ryttmästaren friherre NILS LEUHUSEN:

Då Svenska elektroingenjörsföreningen för någon
tid sedan anhöll att få en för sin medlemekrets
lämpad orientering angående militär signalmateriel, var
det med glädje jag grep tillfället att inför ett
sakkunnigt auditorium utanför det militära yrket få
lämna en redogörelse över de fältmässiga
synpunkterna på denna materiel. Det har alltid synts mig
vara ett synnerligen angeläget önskemål att
tillvarataga alla tillfällen, som kunna bidraga till att
befrämja samförståndet och samarbetet mellan
teknikens män och försvarsväsendets representanter.
Med den snabbhet utvecklingen framskrider på alla
tekniska områden i våra dagar, och vilken utveckling
även i hög grad sätter sin prägel på det militära
verksamhetsområdet, är det otvivelaktigt ett
försvarsintresse av största betydelse, att detta
samförstånd på allt sätt stödjes och underlättas.

Det torde först vara nödvändigt att i korthet erinra
om, hur man militärt sett benämner och indelar
signalmaterielen.

Den för signaltjänsten erforderliga tekniska
materielen indelas i huvudgrupperna

trådmateriel omfattande trådtelefon och
trådtelegraf,

radiomateriel omfattande radiotelefon och
radiotelegraf samt

optisk signalmateriel omfattande blink- och
morse-materiel (signallampa, signallanterna, strålkastare,
signalskärm), semafor- och signalflaggor samt
särskild signalmateriel (blänkfyrar, lyspatroner, raketer,
signaldukar m. m.).

Jämförd med tråd och radio är den optiska
materielen av mindre betydelse och kommer icke att
upptagas till behandling i detta sammanhang.
För den militära signaltjänsten tagas i anspråk
dels permanenta tråd- och radioanläggningar före-

trädesvis tillhörande telegrafverket, som vid krig
vidtager vissa nybyggnads- och kompletteringsarbeten,

dels fältlinjer och fältstationer anordnade av
arméns och övriga försvarsgrenars egna signalförband
med i dessas utrustning ingående för ändamålet
särskilt konstruerad materiel.

Det kan förefalla oegentligt att inbegripa de
permanenta tråd- och radioanläggningarna i ett
föredrag-om militär signalmateriel, men dels äro dessa så
intimt anknutna till de av trupperna själva anordnade
förbindelserna, att det för sammanhangets skull är
nödvändigt att medtaga dem, och dels bliva delar
av de permanenta anläggningarna i krig ställda
under direkt militär ledning, varigenom de i vissa
avseenden kunna betraktas såsom militär
signalmateriel.

Signalförbanden vid armén tilldelas eller ingå
organisatoriskt i respektive staber och äro till storlek
och utrustning avpassade efter förbindelsebehovet
inom vederbörligt truppförband.

De högre staberna (armékår, arméfördelning,
kavalleribrigad) tilldelas sålunda signalkompanier,
uppsatta av de från den 1 juli i år självständiga och för
armén gemensamma signaltrupperna, vilka i fred äro
sammanförda till signalregementet, Personalstyrkan
vid fördelningssignalkompani utgöres av omkring 300
man och utrustningen transporteras på såväl bilar
som hästanspända kärror. Signalkompanierna vid
armékår och kavalleribrigad äro helt motoriserade.

Signalkompaniernas materiel utgöres av blanktråd
med lätta stolpar för användning i terräng, där
naturliga stöd saknas, dubbelledande fältkabel, växlar och
telefonapparater samt radiomateriel. Den senare
omfattar en tyngre biltransporterad stationstyp (1000
watt) för förbindelse på långa avstånd samt en lättare
kärrtransporterad typ (30 watt) med räckvidd upp
till 50 km. För kontroll- och spaningstjänst äro vissa
signalförband utrustade med ett antal mottagare och
pejlapparater.

De lägre staberna (regemente, bataljon, sk vadron.
division, batteri) ombesörja själva sin signaltjänst
med inom respektive truppslag uppsatta och
utbildade signaltroppar eller -avdelningar, vilka utgöra
en del av stabernas personal. Signalförbandens
personalstyrka varierar mellan 20 och 50 man och
transportsättet är i regel detsamma som för
motsvarande stab, dvs. till fots, till häst, på kärra, cykel

1 maj 1937. häfte 5

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free