Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Ti ds kri ft
Fig. 1. Enhetsfordon för materieltransport.
Fig. 2. Artilleriets 10-linjers fältväxel.
eller motorfordon, varvid materielen medföres på
enahanda sätt. Påfrestningen på signalmaterielen
blir ofta redan genom transportsättet avsevärd ocli
medför stora krav på styrka och hållfasthet.
De lägre signalförbandens trådmateriel utgöres av
enkelledande kabel vid artilleriet och
granatkastar-formationer samt i övrigt av lackerad järntråd
(lack-tråd) av klen dimension, vilket är nödvändigt av
viktshänsyn, då den i stor utsträckning medföres i
infanteriets burna utrustning. För övrigt omfattar
utrustningen fälttelefonapparater av enhetstyp,
varjämte avses att vid artilleriet införa en 10-linjers
fältväxel, som vid försök visat sig lämplig även för
enkelledningar. Radiomaterielen utgöres av en
stationstyp (30 watt) för kavalleriets motoriserade
förband och för artilleriets eldledningsförbindelser med
flygplan. En liknande stationstyp (20 watt)
ävenledes med en räckvidd om 50 km men byggd i
smärre enheter, som medgiva klövjning på packhäst,
ingår i utrustningen vid kavalleriets ryttarförband.
De minsta stationerna äro av två olika typer (1 watt
och 5 watt), båda med en räckvidd av omkring 5 km,
försedda med ramantenn och arbetande på kortvåg.
Den förra, som är uppdelad i trenne bärbara enheter
om vardera ca 8 kg vikt, förekommer vid samtliga
truppslag. Den senare tillhör artilleriets utrustning
och är huvudsakligen avsedd för detta truppslags
eldledningsförbindelser. Stationen, som även är
konstruerad för telefoni, transporteras i regel på kärra
men är bärbar kortare sträckor.
Den snabba utveckling, som under senaste
decenniet ägt rum inom radiotekniken, har givetvis
medfört, att arméns nuvarande radioutrustning icke i dag
70
kan sägas vara av modernaste slag. Försök med ny
materiel hava därför pågått under de senaste åren.
varvid man i möjligaste mån söker tillgodogöra sig
teknikens landvinningar. En strävan gör sig därvid
gällande att nedbringa stationstypernas antal till
båtnad såväl för det militära utbildningsarbetet och
ersättningsfrågans lösande i fält som för
tillverkningens standardisering.
Den under konstruktion varande materielen, som
alltid i främsta rummet måste baseras på de
fältmässiga kraven i fråga om räckvidder,
transportsystem, hållfasthet m. m., torde bortsett från den
största typen på station komma att omfatta en
medeltung station med räckvidd om 50—80 km,
täckande behovet av förbindelser på längre avstånd
inom samtliga truppslag, samt en lätt station,
sannolikt arbetande på relativt korta vågor, och
huvudsakligen avsedd för sambandet mellan infanteriets lägre
förband på avstånd upp till 3 à 5 km. Samma station
torde med fördel kunna komma till användning för
förbindelser inom stridsvagns- och pansarbilförband.
Båda typerna böra medgiva såväl telegrafering som
telefonering.
Signalförbindelserna äro i krig försvarssystemets
nerver. För operationernas ledande är det ett
oavvisligt krav att dessa förbindelser fungera säkert ocli
snabbt från den högsta krigsledningen och ned i det
finfördelade nätet, som utmynnar i de i främsta
stridslinjen befintliga truppförbanden. På samma
sätt skola meddelanden i motsatt riktning utan
tidsförlust, i vad det ankommer på signalförbindelserna,
kunna överbringas för att hålla vederbörande
underrättad om läget m. m. vid underställda truppförband.
I och med de avsevärt ökade möjligheterna till rörlig
krigföring, som de moderna kommunikationsmedlen
medfört, ökas även behovet av smidiga och snabbt
verkande signalförbindelser. Relativt oberoende av
stationsplats och terräng tillgodoser visserligen radio
bättre än tråd kravet på rörlighet men får å andra
sidan icke överskattas, främst med hänsyn till den
alltid föreliggande avlyssnings- och störningsrisken.
För att bilda en mera påtaglig bakgrund till de
fältmässiga synpunkterna på militär signalmateriel
och söka åskådliggöra sammanhanget mellan
telegrafverkets permanenta nät och de av trupperna själva
anordnade förbindelserna hänvisas till de här
återgivna skisserna. Därav torde framgå, vilka avstånd
Fig. 3. Klövjad fältradiostation 20 watt.
1 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
