Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Beträffande
turbinverkningsgraden så påverkas
den föga då man kommit
över en viss storlek.
BLASIUS har påvisat att för
glatta rör förlusten kan
skrivas
k L c2
f~VWt’ö’ 2g’
där Reynoldsska talet
varav
Fig. 6. Sektion av Krångede turbin.
Vid Vargön var regleringsproblemet,
utomordentligt svårt på grund av den låga fallhöjden och de
våldsamt stora dimensionerna, medförande stort Tv
samtidigt som genom ej ektoruppställningen
begynnelsetrycket under turbinen var relativt lågt. Man
insatte där ventiler för insläppning av luft i sugrören
vid lastfrånslag. Dessa visade sig emellertid vara
av ringa värde. Vid de första proven inträffade ett
allvarligt olyckstillbud, som doek avlöpte utan
katastrof. Vid ett större frånslag lyftes de roterande
delarna ca 40 mm i höjden. Motsvarande företeelse lär
tidigare hava iakttagits å någon mindre
kaplanturbin, där man ansett att turbinhjulet "skruvat upp
sig på vattnet". Närmare undersökningar vid
Vargön klargjorde emellertid att ett verkligt s. k.
"vatten-slag" förekommit. Faran har eliminerats genom
förändringar å regulatorn, så att denna kan stänga
ledskenorna snabbt endast ned till ett visst pådrag,
motsvarande en vattenmängd, som ej ger fortsatt
acceleration åt aggregatet. Från denna punkt stänger
regulatorn mycket långsamt.
Ekonomisk turbinstorlek.
I mitt inlägg år 1930 uttalade jag ett visst tvivel
om den ekonomiska riktigheten av byggandet av
mycket stora aggregat. Jag har sedermera i Teknisk
tidskrift närmare utvecklat mina synpunkter och även
blivit vederbörligen bemött från en del opponenters
sida. Eftersom vid likformiga turbiner effekten
stiger med kvadraten på skalan, medan volymen ocli
från någon viss storleksordning i det närmaste även
vikten stiger med kuben på skalan, så bör principiellt
även kostnaden pr hk -stiga med ökad
aggregatstorlek. Detta gäller icke blott turbinen utan i väsentlig
grad även byggnaden. Ävenså ökar
regleringssvårigheten, enär längden av vattenvägarna äro
proportionella mot skalan. Häremot har anförts den lägre
verkningsgraden hos mindre turbiner, ökade
kostnader för ställverk etc. samt ökad kostnad för
skötseln.
., A _
D1’25 2 g’
Vid någon skrovlighet
stiger exponenten för c
uppemot värdet 2, medan
värdet 1,25 såsom exponent
för D knappast ändras.
Av detta uttryck härledes
M00DY’s formel
1-V~ V D’
vilken sålunda bör vara ganska allmängiltig, där
förlusterna väsentligen äro friktioner. Formeln visar
att verkningsgraden 93 % hos ett 8 m hjul svarar
mot ca 92 % vid ett 5 m hjul och ca 91 % vid ett
3 m hjul. Vinsten över en viss turbinstorlek blir
sålunda relativt liten. Ställverks- och i viss grad
även skötselkostnaden kan tänkas nedbringad genom
kopplade aggregat. Att gränsen existerar erkännes
nog av opponenterna, som emellertid synas vilja
förlägga den över nu utförda värden, medan jag är
av den meningen att den är både uppnådd och
antagligen även överskriden.
Den märkligaste anläggningen med francisturbiner
från sista tiden är nog Krångede, och jag är i tillfälle
visa dels sektion av turbinen (fig. 6), dels en
verkningsgradskurva (fig. 7). Resultatet är mycket vackert.
Beträffande francisturbinens teori vill jag
framhålla, att man ej med differentialekvationer i
rymden kommit värst långt, utan mest räknat fel och
dragit falska slutsatser. Ett exempel härpå var den
uppsats av professor Ahlfors, som för något år sedan
publicerades i tidskriften. Mera givande har då
varit att tillämpa rätt elementära räknesätt med beak-
Fig. 7. Verkningsgradskurva för Krångedeturbin.
94
5 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
