- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

seringsomformare, drivna från hjälpgeneratorer för
ernående av önskade regleringsegenskaper hos
matarna. Systemet blir nästan för komplicerat om två
eller flera stycken elektriskt skilda 3-fassystem skola
finnas inom stationen, men däremot kan det
ifråga-om ej magnetiseringsomformare bör finnas i
varje större station som gemensam reserv för
samtliga matarmaskiner.

För generatorfälten, såväl å 3-fasgeneratorn som
matarmaskinen, insättas brytare med
urladdnings-motstånd. Dessa brytare förenas lämpligen
mekaniskt med varandra, så att generatorskyddet
samtidigt utlöser båda brytarna.

Kopplingsschemat.

Valet av kopplingsschema för stationen blir oftast
resultatet av en kompromiss mellan å ena sidan
kravet på kopplingsmöjligheter, å andra sidan
anläggningskostnaden. Schemat bör givetvis ej
tillkrånglas enbart för att erbjuda alla möjliga alternativ i
fråga om kopplingar, det bör göras så enkelt som
möjligt och sådant att stationen kan utnyttjas på det
tekniskt och därmed ekonomiskt bästa sättet.
Kostnaden för den maskinella och elektriska delen av ett
vattenkraftverk är i regel endast en bråkdel av
totalkostnaden, och då denna skall generera de för
anläggningens amortering erforderliga kilowattimmarna
är det synnerligen viktigt att denna del planeras
på ett rationellt sätt. För att detta skall kunna
genomföras erfordras dock att lämpliga lokaler för
inomhusinstallationerna utföras och att man ej i stor
utsträckning blir hänvisad till inom
byggnadskroppen av andra omständigheter överblivna utrymmen.

Om endast fjärröverföring av kraften skall ske,
söker man koncentrera de erforderliga
kopplingsmöjligheterna till högspänningssidan och i möjligaste
mån inskränka på ställverksanordningarna å
generatorsidan. Generator med tillhörande
upptransforma-tor kunna då i stort sett betraktas som en enhet.

Fig.

5. Skensystem för 2 500 amp.
normalström med expansionsskarvar.

Fig. 6. Manöverpulpet av plåt.

De anslutningar soin erfordras å generatorsidan
inskränka sig i så fall till lokaltransformatorer och ev.
bygdelinjer för närdistribution. Skall kraften
användas huvudsakligen vid generatorspänningen, bliva
givetvis ställverksanordningarna härför relativt
omfattande.

Huruvida enkla eller dubbla samlingsskensystem
skola installeras beror helt på om driften behöver
uppdelas på olika system, ex. på grund av krav på
olika spänningsreglering för olika förbrukare.
Givetvis spela kostnaderna för anordningarna en stor roll.

Transformatorer, ställverksapparater m. m.

En fråga av vikt är om man skall hava
transformatorerna vid ett vattenkraftverk självkylda eller
forcerat kylda.

Den självkylda transformatorn är större och dyrare,
men kan under vintertid överbelastas ca 30 % och
har mindre förluster. Den saknar alla
hjälpappara-ter. Den delvis eller helt forcerat kylda
transformatorn är mindre och därför billigare,
överbelastningsförmågan är vanligen max. 15—20 %. Förlusterna
äro större och dess funktionerande är beroende av de
fläktar eller kylare med tillhörande pumpar som ingå
i dess utrustning.

Sedd ur ren driftsäkerhetssynpunkt torde den helt
självkylda transformatorn, trots alla sina kylfickor,
vara att föredraga och denna åsikt synes mer och mer
bliva allmänt erkänd.

Strömbrytarna inom stationen äro ett kapitel för
sig. Under de senaste åren har efter tillkomsten av
kortslutningslaboratorierna verkliga framsteg gjorts
inom strömbrytartillverkningen, såväl i fråga om
vanliga oljeströmsbrytare som oljefattiga sådana eller
brytare med vatten eller luft som släckningsmedel.

Vilken typ man går in för är en smaksak, förutsatt
att man tillser, att den valda brytartypen kan
säkert kopplas in mot full kortslutning och även
bryta den största förekommande
kortslutningseffekten och att lämpligt uppställningssätt väljes. I detta
avseende hava de nya strömbrytarnormerna från
I. E. C. en mission att fylla.

Om brytarna däremot äro för små, är det givetvis
trevligare om en oljefri strömbrytare förstöres än en
normal oljeströmbrytare.

Ström- och spänningstransformatorer för
inomhus-uppställning böra helst vara fria från såväl
massafyllning som olja. Porslinsisolerade eller sandfyllda
sådana finnas, men äro ännu väl dyra.

5 juni 1937

99

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free