Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Föreningen beslöt dessutom att genom Svenska
teknologföreningen hos Kungl, kommerskollegium
hemställa att kommerskollegium i den händelse det
önskade upptaga vidare underhandlingar i denna fråga
med intresserade parter i så fall även skulle vända
sig till Svenska elektroingenjörsföreningen, för vilket
ändamål föreningen uppdrog åt sin styrelse att utse
2 ombud.
Ordföranden frambar därefter till kommitténs
sammankallande ledamot, dr Herlitz, avdelningens tack
för det arbete kommitterade nedlagt vid granskningen
av de sakkunnigas förslag till nya
säkerhetsföreskrifter ävensom till dem som bidragit till kvällens
diskussion.
Det av ett 70-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22,47, varefter följde gemensam supé
och samkväm.
Såväl stenografiskt referat av diskussionen samt
senare av resp. talare insända skriftligt formulerade
yttranden återfinnas i bilaga till protokollet över
sammanträdet. Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
fredagen den 2 april 1937 kl. 19,30 precis.
Sammanträdet förklarades öppnat av föreningens
ordförande, direktör Hemming Johansson, som
därvid särskilt vände sig till de inbjudna
representanterna för Telegrafstyrelsens radiobyrå, a.-b.
Radiotjänst, Stockholms radioklubb och Radiotekniska
sällskapet.
Att jämte ordföranden justera protokollet utsagos
förste byrådirektör A. Holmgren och fil. dr Mauritz
Vos, varefter civilingenjör Olof Zetterström genom
anmälan inträdde i föreningen.
Sedan ordföranden redogjort för innehållet i en
skrivelse frän S. T. F. rörande tillsättandet av en
delegation att biträda A.-b. Radiotjänst vid
uppgörandet av program för tekniska föredrag, valdes på
styrelsens förslag SEIF:s representanter i denna
delegation föreningens för året fungerande sekreterare,
sålunda för 1937 tekn. dr H. Sterky och civilingenjör
G. Löfgren.
Mr. T. C. Macnamara från The British Broadcasting
Corp. fick därefter ordet för ett föredrag över ämnet:
"The London Television Service".
Ur den intressanta historiska redogörelsen för
televisionens utveckling i England må följande anföras.
År 1923 började engelsmannen Baird sina
experiment med television och kunde redan 192 6 med
framgång demonstrera en televisionsöverföring inför The
Royal Society. Sedan hans apparater ytterligare
förbättrats och kompletterats med samtidig överföring
även av ljud, påbörjades en experimentsändning från
Londons kortvägsstation år 1930. Ännu 1932 ansågo
emellertid experterna att televisionsbilderna hade
mycket litet underhållningsvärde.
I maj 1934 utsåg The Postmaster General en
kommitté under ordförandeskap av lörd Selsdon, vilken
redan 19 3 5 framlade sina rekommendationer
beträffande fortsatt arbete med televisionen. Denna
kommittés yttrande gick ut på att alternativa
utsändningar enligt Bairds system och Marconi-EMI:s system
skulle äga rum. Bägge bolagen fingo möjlighet att
leverera apparater till British Post Office och British
Broadcasting Corp., varvid B. B. C. erhöll ett bidrag
ifrån statskassan på 90 000 £ för försökens
genomförande.
Beträffande de tekniska anordningarna gjordes
uttömmande undersökningar av en rådgivande kommitté
med medlemmar från B. P. O., B. B. C. och
Department of Scientific and Industrial Research. Den
första fråga, som undersöktes, var hur stort
frekvensområde, som skulle användas för televisionsbilderna.
I Bairds system användes 240 linjer per bild och 25
bilder per sek., vilket motsvarar ett frekvensområde
av 1,5 MHz. Marconl-EMI använder 405 linjer per
bild och 50 bilder per sek. med "interlaced scanning",
vilket erfordrar ett frekvensområde av omkr. 2,5 MHz.
Den tekniska kommittén gjorde allvarliga försök att
förmå de bägge bolagen till en kompromiss, men
lyckades ej, varför man beslöt att bägge systemen
alternativt skulle provas.
För televisionssändningar har B. P. O. anvisat
frekvensområdet 40,5—52,5 MHz, och utsändningarna
enligt de bägge systemen äga nu rum med en frekvens
av 4 5 MHz för bilderna och 41,5 MHz för ljudet.
Sändareeffekten är 17 kW (toppeffekt) för bilderna och
3 kW (vid 90 % modulation enligt
Köpenhamnsbestämmelserna) för ljudet.
En annan fråga av stor betydelse var att bestämma
plats för televisionssändaren. Av väsentlig betydelse
för televisionsöverföringen är att sändareantennen
kommer på stor höjd över den omgivande terrängen.
Senare undersökningar ha visat, att de korta
väglängder, som användas för television, visserligen ha
större räckvidd än den optiska, men betydelsen av en
högt belägen antenn är fortfarande stor. Kommittén
beslöt efter diverse försök att förlägga
sändarestationen till Alexandra Palace, beläget ca 10 km norr om
Londons centrum. Genom ombyggnad av en äldre
byggnad, vars ena torn försågs med en hög mast, har
man kunnat placera bild- och ljudantennerna på en
höjd av ca 90 m över den omgivande terrängen.
Bildantennen består av 8 kring tornet symmetriskt
anordnade delantenner med reflektorer. Under
bildantennen är ljudantennen, av samma typ som
bildantennen, placerad. De bägge antennerna äro vertikala
dipoler, som matas vid mitten medelst matarkablar.
Föredragshållaren övergick därefter till att
redogöra för de väsentliga olikheterna mellan Baird och
Marconi-EMI:s sändaresystem. Baird har gjort
försök med en bildsändare, försedd med en Nipkowskiva,
genom vilken en intensiv ljustråle får passera och
belysa det föremål, som skall utsändas. Även
mellan-filmförfarandet har använts och lämnat bättre
resultat än den första metoden. Tidsförseningen i
utsändningen uppgår till 60 sek., under vilken tid filmen
hinner framkallas och iordningställas. Slutligen har
Baird även använt Farnsworth’s elektronkamera och
elektronmultiplikator.
Marconi-EMI använder som bildsändare Zworykins
ikonoskop, som speciellt förbättrats i England. I
Marconi-EMI:s system har man stor frihet att
förflytta kameran och kan sålunda taga såväl när- som
fjärrbilder. Ikonoskopet kan även med fördel
användas för upptagning av utomhusbilder.
Med hjälp av skioptikonbilder redogjorde
föredragshållaren därefter för den radiotekniska
utformningen av bild- och ljudsändarna, varvid han särskilt
uppehöll sig vid Marconi-EMI :s system, som nu pä
grund av sina överlägsna egenskaper uteslutande
användes i London. Även om mänga undersökningar
återstå, innan man kan taga nästa steg för utveckling
av televisionen, kunde Mr. Macnamara konstatera, att
resultaten i många avseenden överträffat
förväntningarna. Räckvidden för utsändningen är 40—4 5
km och störningarna i mottagarna äro icke
besvärande inom en cirkel med en radie av 10 km.
Utanför detta område uppträda störningar, särskilt från
automobilmotorernas tändsystem, men de äro icke av
svårare natur, vilket beror på, att man använder
vertikala dipoler som antenner samt att husen, vid vilka
antennerna vanligen fästas, i Londons perifera delar
ligga rätt långt frän körbanorna i gatorna. I mark-
5 juni 1937
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
