Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vi
ri(r i
2 Ti
r2
■■V, =
2 + r2
eller, skrivet på annat sätt
T/ T
h
-h
r
2 rt + r2 ’
2 rx -I— r2 ’
i?
1
1
ri
2 r.
r2 1 *
2ri + r2
(^i + ?"2)
2 ^ -†- r2
(10 a)
•/2 (10 b)
Dessa ekvationer äro identiska med
transformatorekvationerna, om man sätter
ri ()\ + r2)
2 + r2
fil a)
2 r, + r2
2 -i- r2
= y.-M
(11b)
(11 e)
Av (11 a) och (11 c) följer
-k
Li
£2
r 1 M
(11 a) och (11 b) 1 4- 2 = med r = "
t ]/^L,
Härav och av (11 a) finner man lätt
och
ri — (1
•t )-l1
I dessa uttryck har man att göra med vektorer,
även om fasvinkeln är liten. Man måste ta hänsyn
till fasvinklarna, varvid (4) iakttages. Reellt
omsättningstal erhålla vi blott, då vi tilldela båda sidor
samma förlustvinkel. Därför uppdela vi det ohmska
motståndet på den sida, där förlustvinkeln är störst, i
två delar och hänföra ej längre den del, som blir över
efter symmetrering, till det ekvivalenta schemat i och
- (l-z)L à
O|- f rønnp-T
K v,
*4
Ut rf.
■ *i-K,(f+ rf,)
Fig-. 8. Ekvivalens av ,-r-typ (symmetrisk).
Omsättningstalet är alltså reellt. För övrigt,
följer, då R^coL
rx = jmLl ■ (1 — j c?x)(l -f r-\-j ■ d0 ■ t) =
ja>L1 • (1 -j- t) -(- • -j~ -
dj
Vidare följer att
d,
di
1+7 -
är den kopplande impedansen i seriegrenen.
Grenen i fråga är ingen ren reaktans utan har en
ohmsk komposant. Därför kan en kapacitiv
koppling visserligen avsevärt försvaga en induktiv dylik
men aldrig helt upphäva den. I praktiken undviker
man att låta kopplingar på ett sådant sätt motarbeta
varandra, och vi behöva därför ej ta hänsyn till
kopplingsimpedansens ohmska komposant.
Överhuvudtaget passar ekvivalensen bäst för lös koppling.
Vi få sålunda fig. 8.
B. Exempel på ekvivalensernas användning.
En metods ändamålsenlighet framgår bäst av
behandlade exempel på dess användning. Här följer
därför ett antal uppgifter ur hög- och lågfrekvenstek
niken, vid vilka ekvivalenserna kunna med fördel
tillgripas. Räkningen genomföres av utrymmesskäl blott
så långt, att ekvivalensernas tillämpning klart
framgår liksom dess slutförande.
1. En ampermeter, som kopplas över en
högfrekvens-transf ormator.
Fig. 9 a visar en högfrekvensamperemeter med
motståndet R, som är ansluten till en högfrekvensledning
genom en transformator utan järn. Vi använda
ekvivalensen i fig. 6 och få på detta sätt fig. 9 b. Där
ligger en parallellkoppling av en spole och ett ohmskt
motstånd i serie med Rt och qL}. Dessa senare ha
ingen betydelse på strömmätningen, emedan de äro
Ursprunglig" krets.
Ekvivalent krets.
Fig. 9 a och b. Amperemeter ansluten
över högfrekvenstransformator.
för sig. Vi antaga helt godtyckligt, att dt är den
mindre förlustvinkeln. Vi få därför
—id 2
Lj = Äj -)- jcoL1 — jcoLi ■ e
L2 = Rz -j- jco L2 = jcoL2 ■ e
M — jæM0 • e~~’å
varav följer, att
t = (1 -J- j ■ d0) ■ t med d0 — dy — <5 och
-V
il
w
kopplade i serie med instrumentet. Uppgiften att
beräkna instrumentets utslag som funktion av
strömmen i ledningen och frekvensen har alltså helt enkelt
återförts till en shuntning, som man lätt kan behandla
vidare.
2. Låg frekvenstransformatorn.
Fig. 10 a visar en lågfrekvenstransformator med
järnkärna, inkopplad i anodkretsen till en triöd.
Ekvivalensen i fia-. 5 och den bekanta rörekvationen
108
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
