Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekmskTidskrift
Sammanfattning.
Den utförda undersökningen hade till syfte att
klarlägga, huruvida det vid svaga strömstyrkor
medelst en mätbrygga eller en megger uppmätta
motståndet på jordkontakter hade någon motsvarighet,
när kontakterna utsattes för strömstyrkor av helt
annan storleksordning, såsom exempelvis vid direkta
åskslag eller vid av sådana orsakade överspänningar
på kraftledningar. För undersökningen utvaldes
några av de mera typiska jordarter, i vilka
jordkontakter nedläggas, exempelvis leror och lerblandad
matjord. Även motståndet för sand och pinnmo
undersöktes, då man i vissa fall icke kan undgå
jordanslutning även i sådant material. Ifråga om
fuk-tikhetshalt hos jordproven begränsades
undersökningen till s. k. naturlig fuktighet, dvs. sådan, som
förekommer i respektive jordarter vid vanlig
förläggning av jordkontakter.
Som huvudresultat av undersökningen framgick,
att motståndet vid impulser med hög strömstyrka var
avsevärt lägre än motståndet vid de svaga
strömmar, vilka kommo till användning vid uppmätning
med mätbrygga eller megger. Nedsättningen i
motstånd kunde för olika jordarter uppgå till värden
växlande mellan 21 och 59 %. Mätningarna visade,
att växelströmsmotståndet påtagligt sjönk med
stigande strömstyrka.
Denna egenskap hos de undersökta jordarterna
framträdde i ännu högre grad ifråga om
impulsmotståndet, vilket särskilt för korniga material visade
en utpräglat sjunkande tendens med stigande
strömstyrka. De fysikaliska orsaker, som betinga denna
framträdande egenskap, äro ännu icke fullt klarlagda
och äro föremål för en speciell undersökning.
Den påvisade motståndsnedsättningen vid
impulsströmmar synes oss vara av särskild betydelse med
hänsyn till sina praktiska konsekvenser.
För en skyddsjordning, exempelvis av en
kraft-ledningsstolpe vid direkt åskslag, innebär en
nedsättning av motståndet till hälften, att man kan räkna
med avsevärt minskad risk för överslag mellan
stolpen och en från densamma isolerad ledning.
Detsamma gäller i viss mån
för en jordlina, som direkt
träffas av blixten. Det
är emellertid vissa
egenskaper hos impulserna,
som i detta sammanhang
framträda som
betydelsefulla. Detta gäller icke
minst, huru
jordkontakterna förhålla sig ute i det
fria, när de utsättas för
strömimpulser av samma
storleksordning som vid
direkta blixtslag. Denna
vida omständigare del
av
undersökningsuppgiften har, som redan
antytts, ännu icke avslutats.
Till sist framföres
härmed på institutets för
högspänningsforskning vägnar ett tack dels till de
svenska
brandförsäkringsföretag, vilka lämnat an-
slag till denna undersökning och dels till A.-b.
Sieverts kabelverk, vilket företag ställt ett antal
kondensatorer till vårt förfogande.
NOTISER
Telefonförbindelse med 1 OOO 000 p/s bandbredd.
American Telephone & Telegraph Co. har mellan
New York och Philadelphia installerat en provkabel
av koncentrisk typ, som möjliggör samtidig utväxling
av 240 tvåvägstelefonförbindelser inom ett
frekvensband av 1 000 000 p/s.
Kabeln innehåller två koaxialledningar, där den
inre ledaren utgöres av en 0,9 mm koppartråd,
isolerad med isolantinskivor med 2 cm intervall, medan
den yttre ledaren består av nio kopparband, vilka
bilda ett 0,5 mm tjockt rör med en ytterdiameter av
ca 7 mm; ytterledaren sammanhålles av en dubbel
järnbandlindning. Dessutom innehåller kabeln 4 par
1,8 mm pappersisolerad tråd, och det hela omslutes av
en blymantel med 22 mm yttre diameter.
Koaxialled-ningen har vid 1 000 000 p/s en dämpning av 0,42
neper/km.
Längs förbindelsen äro överdrag insatta på 17 km
avstånd från varandra. Inklusive ändöverdragen
erfordras alltså tio tvåvägsöverdrag för att täcka den
150 km långa sträckan mellan New York och
Philadelphia. Två av mellanöverdragen äro monterade i
befintliga överdragsstationer (Princeton och Newark),
medan de övriga sex äro monterade på obevakade
ställen, därav fyra i kabelbrunnar och två ovan jord.
De obevakade överdragsstationerna erhålla sin
strömmatning från närmaste bevakade station över
koaxial-ledningen. överdragen överföra ett frekvensband av
60—1 024 kp/s och innehålla trestegsförstärkare med
negativ återkoppling på de två sista stegen.
Förstärkningen är direkt anpassad efter
ledningsdämpnings-kurvan och uppgår till nära 7 neper;
dämpningsändringar på grund av temperaturvariationer
kompenseras automatiskt genom nivåregulatorer, monterade
vid vartannat eller vart tredje överdrag.
överhör-ningsdämpningen mellan de två koaxialledningarna är
15 neper vid 60 000 p/s och 18,4 neper vid 200 000 p/s.
Ändstationerna i New York och Philadelphia äro av-
New York
k Hz
Mr 12
Princeton
Newark New York
Philadelphia
ti Hz
116
3 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
