- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

r/M/y

70,

Fig. 16. Uttagningen av energi under ett normalår
från statsblockets olika kraftstationer vid en
års-belastning av 3 200 MkWh.

mars och juni, huru kraftproduktionen under en
vecka fördelas på de olika kraftverken. Kraften
från Älvkarleby och Näs i Dalälven är endast i
mindre grad årsreglerad, Norrfors och
Motalaströms-verken äro icke alis årsreglerade, medan däremot
kraften från Porjus är väl och från Göta älv
idealiskt årsreglerad. Veckoreglering finnes vid alla
anläggningar utom vid Norrfors och Stadsforsen. Sillre
användes tidvis som pumpverk. Dygnsreglering
användes vid alla kraftverk utom vid Stadsforsen, som
emellertid vid behov användes även för
toppkraftge-nerering. Ängkraften i Västerås får under år med
normal vattenföring endast användning för
kortvariga toppar och som reserv.

Undersökes kraftbalansen med den vattenföring,
som funnits under olika år fr. o. m. år 1911, så blir
resultatet, att det vid lämplig reglering endast
uppkommer brist under 5 av 24 år, nämligen för den
vattenföring, som förefunnits åren 14—15, 15—16, 21—■
22, 22—23 och 33—34, då bristen skulle varit 200,
75, 75, 250 resp. 175 MkWh/år, för vilka sålunda
ångkraft behöver användas, om ali verksamhet skall
upprätthållas utan avkoppling. Den genomsnittliga
användningen av ångkraft förutom mindre mängd av
toppenergi skulle i detta skede vara endast 1 %.
Utom nämnda 3 200 MkWh skulle ca 125 MkWh i
medeltal per år levereras för ånggenerering,
motsvarande 4 % av den högvärdiga energien, ca 30
MkWh gå förlorade huvudsakligen under
sommarens söndagar och nätter, motsvarande 1 % av den
liögvärdiga energien, och vattenkraft motsvarande ca
175 MkWh släppas förbi vid Götaälvsverken som
oanvändbart högflodsvatten, motsvarande 6 % av den
högvärdiga energien. De anförda siffrorna äro
naturligtvis i någon mån approximativa.

Att vattenkraften kan i så hög grad utnyttjas med
ringa tillsats av ångkraft, trots att kraften delvis
tages från mycket ofullständigt reglerade
vattenkraft-anläggningar, beror på de rikliga
regleringsmöjligheterna, främst vid Götaälvsverken men även vid
Porjusverket; vid Götaälvsverken blir det som
bekant möjligt att i stor omfattning hålla inne kraft
under vattenrika år för användning under senare
vattenfattiga år.

Vid denna hushållsplan erbjuda de vattenföringar,
som tidigare ansetts mest kritiska, nämligen från

åren 1914—1915 och 1933—1934, inga särskilda
svårigheter.

Visserligen kommer ångkraftbehovet att något
växa under senare stadier, emedan de sammanlagda
regleringsmöjligheterna bli mera begränsade relativt
kraftförbrukningen. Ännu vid en kraftavsättning av
5,0 miljarder kWh per år synes emellertid
ångenergi-behovet bli mycket lågt, för såvitt statsblockets
kraft-resurser användas enbart för dess nuvarande
avsättningsområden och dess regleringsmagasin sålunda
icke i större omfattning användas för förädling av
främmande vattenkraft. Detta är en stor styrka med
hänsyn till de påfrestningar kraftföretagen kunna få
vidkännas vid ett nytt krig med åtföljande
svårigheter i avseende på kolimporten. Viktigt är dessutom,
att detta utvecklingsprogram låter sig genomföras
med ekonomiskt gynnsamt resultat.

Energiutbytet mellan statsblocket och andra
kraftföretag av samma storleksordning.

Jag utgår här ifrån, att en hel del anläggningar
med en egen kraftproduktion av högst 100 MkWh/år
komma att liksom
hittills ömsom inmata till,
ömsom uttaga kraft från
stateblocket. Vidare
förutsätter jag, att det
skapas möjlighet att vid
behov utbyta kraft i större
skala, än nu mellan
statsanläggningarna och de
stora bruksföretagen . i
Mellansverige samt med
Krångede, Stockholm och
Sydkraft. Detta bör
kunna ske med ringa
kostnad. Det är däremot
svårt att förutsäga, i vad
mån det kommer att
finnas behov av större
kraftutbyte. Det
förefaller som om kraftutbytet
skulle om några år bli
rätt begränsat med den
tendens, som för
närvarande föreligger, att
varje företag eller grupp
av företag ganska
rikligt utbygger egen
vattenkraft.

Vad speciellt beträffar
Krångede och de med
Krångede samarbetande
företagen, så komma
dessa att i likhet med
statsblocket sträcka sig
genom mycket skilda
breddgrader. De
förfoga icke över lika
goda
vattenreglerings-möjligheter som
stats-blocket, men stora
ångkraftanläggningar och en
värdefull marknad för
överskottskraft till
Danmark.

Fig. 17. Belastningen
och de olika kraftverkens
produktion under en
vecka ett normalår vid
statsblocket vid en
års-belastning av 3 200 MkWh.
G — Göta älvsverken. Ma
= Malfors. Mo = Motala.
No = Norrfors. Nä = Näs,
Nykvarn, Borensberg,
m. m. P = Porjus. Si =
Sillre. St = Stadsforsen.
V = Västerås
ångkraftverk. Ä = Älvkarleby.

126

7 aug. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free