Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
vändas. Metodernas modifiering för dylika fall må
bli föremål för en senare utläggning.
Vidare måste varnas för en tillämpning av de
Gauss’ska felfunktionerna (dubbelskalorna i fig. 2) i
sådana fall, där antalet oberoende delbelastningar ej
är tillräckligt stort eller någon av dem är av sådan
beskaffenhet (dominerande i summan), att
karakteristikan för den sammanlagrade totalbelastningens
kvarttimmesvärden ej för de här ifrågakommande,
sällsynt höga värdena ännu tillräckligt väl anslutit
sig till den Gauss’ska gränsformen. En uppfattning
därom, i vad mån detta skett, kan man få genom
att studera resultaten av för olika fall genomförda
sammanlagringsberäkningar.15 I osäkra fall kan man
genom olika kontrollberäkningar16 undvika
åtminstone mycket grova fel.
is Acta Acad. Aboensis, Math. et Phys. IX, 6, s. 49—65.
16 Acta Acad. Aboensis, Math. et Phys. IX, 6, s. 76—79
och 123—125.
Ometalliska press- och sprutmaterial för
elektroindustrien.
Av H. BERLIN.
I Svenska elektroingenjörsföreningen har under
1933 och 1935 vid föredrag av ingenjör Hellman och
Mr. Pattman givits ganska uttömmande
beskrivningar av bakelithartsens och pressmassans
framställning, ävensom av bakelitens egenskaper och dess
användningsområden. Det är omöjligt att undgå att
repetera en del av dessa saker, men avsikten är att
även behandla andra material för liknande ändamål.
En av de större fabrikanterna av bakelitpresspulver
använder det matematiska tecknet för oändlighet i sitt
firmamärke för att symbolisera bakelitens obegränsade
användningsmöjligheter. På samma sätt kunna vi
emellertid konstatera, att vi nu ha en oändlig mängd
av pressmaterial att räkna med. Först och främst
erbjudes tusentals olika bakelitkvaliteter, som
variera i färg, mekanisk och elektrisk hållfasthet,
värmebeständighet osv., men dessutom har
framkommit en lång rad av andra material, så att
tillverkaren har ett synnerligen rikt urval men samtidigt
kanske känner sig en smula villrådig inför denna hastiga
utveckling.
Då det ej är möjligt att inom ramen av ett kort
föredrag behandla alla tänkbara
press-och sprutmaterial för elektroindustrien,
komma vi här att begränsa oss till i
värme formbara, icke spånbildande,
ometalliska press- och sprutmaterial.
Pertinax och vävbakelit, gummi och
ebonit, fiber, celluloid och kasein
komma icke att beröras.
Genom den otaliga mängd av
blandningsprodukter och avarter, som
förekomma, är det svårt att finna en
enhetlig indelningsgrund för materialen
ifråga. För denna framställning kan det
emellertid lämpa sig att uppdela dem i
härdande och icke härdande material..
Under den första gruppen, dvs.
material, som äro formbara i värme, men
som därvid undergå en
härdningsprocess, thermo-setting säga engelsmännen,
falla de två pressmaterialen fenoplaster
och aminoplaster, för att använda de tyska
benämningarna. Bådadera äro syntetiskt framställda
konst-hartser, den förstnämnda fenolformaldehyd, den
sistnämnda urealdehyd, och ha av fabrikanterna givits en
hel del olika fabriksnamn.
Fenoplasterna benämnas ju allmänt bakelit i vårt
land, men i de större länderna har detta namn
inregistrerats som varumärke av uppfinnaren dr
Baekeland’s företag, Bakelite Corporation och dess
avläggare, och därför ha även andra fabriksnamn
kommit till användning, t. e. durez, nestorite,
mouldrite, neorisit, trolitan, isolit osv.
Aminoplasterna, som alltså icke böra kallas bakelit, tillverkas
även under olika fabriksnamn såsom pollopas, beetle,
scarab, plaskon osv.
För de ändamål det här gäller förekommer det
blott i undantagsfall att den rena hartsen användes
utan någon som helst tillsats. I allmänhet får hartsen
göra tjänst som binde- och härdningsmedel
uppblandad med ett eller flera fyllmedel och dessutom oftast
färgtillsats, såvida man ej nöjer sig med naturfärgen,
som för bakelit är gulbrun. Själva hartsens egen-
1 Föredrag- vid elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 22 maj 1937.
Fig. 1.
Kokkärl för framställning av fenolformaldehydharts vid Bakelite
Ltd., Birmingham.
4 sept. 1937
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
