- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
161

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

För synkroniseringskontroll har tills vidare
följande metod använts för stationerna i Norrland: före
sändningens början på kvällarna — på dagarna har
asynkronismen ingen betydelse — utsändes av en av
stationerna en bärvågsfrekvens, som mottages av de
båda andra. Genom koppling av den mottagna
frekvensen till dessas styrsändare erhålles vid
skillnad i frekvens ett visst antal svävningar. Genom
kondensatorreglering på styrsändaren sker därefter
inställning så, att svävningen blir noll, dvs.
syn-kronism råder. Därefter regleras normalt frekvensen
icke vidare under kvällens lopp. Denna trådlösa
synkronisering, som givetvis är att betrakta som ett
provisorium, är synnerligen bekväm och har till
resultat, att stationerna normalt uppvisa endast helt
ringa frekvensavvikelser inbördes. Samtliga inom
synkrongruppen varande stationer ha sålunda
samma frekvens inom mindre än 1 : 1000 000 när.
Enligt särskilda mätningar gjorda för ett par veckor
sedan erhölls följande värden efter 6 timmars drift:

kl. 17,00 samtliga
stationer ____ 1 402 000 resp. 1 402 001

„ 23,00 Hudiksvall . . 1 402 001 „ 1 402 002
Umeå ...... 1402 000 „ 1402 000

Örnsköldsvik 1 402 001

1 402 000

dvs. en uppmätt avvikelse på en per/sek. Det är dock
att märka, såsom jag förut nämnt, att våra nu
tillgängliga mätgrejor icke medge större mätnoggrannhet
än 1 : 10—1varför överensstämmelsen kan vara
långt bättre.

Den ursprungliga avsikten med dessa nu
färdigställda stationer var att de skulle utgöra en första
början till ett senare, större system. I första hand
skulle deras uppgift vara att ha en räckvidd, som
täckte stadssamhället med närmsta landsbygd. För
1 kW stationerna ha dagräckvidder nåtts upp till 50
km och mer. Nattetid åter har räckvidden
inskränkts dels genom den egna fadingzonens närhet,
dels genom reflexion av strålningen från de övriga
samkörda stationerna. Undersökningar härom har
givit vid handen, att de beräkningar, som gjordes
vid anläggningarnas projekterande, stämma mycket
väl överens med de praktiska resultaten:
egen-fadingzon och reflekterad vågstrålningszon falla
sålunda i stort sett samman. Ytterst litet skulle vara
att ytterligare vinna genom ökad effekt eller
effektivare strålningssystem, särskilt som bebyggelsen i
de trakter, varom här är fråga, är synnerligen gles.

Av vad jag anfört framgår, att vi i Sverige på
ett tidigt stadium samlat teknisk erfarenhet rörande
problemet om radiostationers synkrondrift. Jag har
då ändå icke nämnt alla undersökningar, varom vi
föranstaltat: exempelvis omfattande försök i
samarbete med Standard Electric med synkrondrift av 10
kW-stationerna i Göteborg och Hörby, vilka gjordes
vid sidan av den ordinarie rundradiodriften m. fi.

I en artikel 19271 framlade jag vissa riktlinjer för
lösningen av problemet om den vidare utvecklingen
och utbyggnaden av Sveriges rundradionät. Ett fåtal
stationer skulle därvid bliva, vad jag kallade
huvud-stationer, samt alla de övriga sekundärstationer.
Detta är inte blott möjligt utan synnerligen
lämpligt i ett land som Sverige, vare sig ett enda eller

Tekn. tidskr., Elektroteknik 1927, sid. 32.

dubbelprogram utsändes. En därvidlag särskilt viktig
faktor är stationernas förläggning och normala
lyss-ningsområden. Det går givetvis icke att lösa
problemet utan ganska vittomfattande omplaceringar av de
nuvarande våglängderna — spörsmål, som jag icke
skall ingå på i detta sammanhang.

Synkrondrift utomlands.

Förutsättes, att tvenne rundradiostationer drivas
med en och samma exakta frekvens, kommer i
området mellan stationerna stående våginterferens att
uppstå. Att man emellertid i praktiken erhåller
vandrande interferensvågor — även vid
styrfrekvensens överföring över ledning — beror på att
synkronismen icke är perfekt, utan att variationer av ett
eller annat slag alstras hos den styrfrekvensen
genererande apparaturen, överföringslinjerna eller
frekvensmultiplikationerna.

De mest fullständiga undersökningarna rörande
dessa spörsmål torde hava utförts i Tyskland. Man
började där längs precis samma linjer, vartill förf.
på sin tid tog initiativ hos oss. En
huvudstyr-generator användes vid primärstationen,
bestående av en temperaturreglerad stämgaffelutrustning.
Denna frekvens fördubblas i olika steg antingen
medelst rörkretsar eller transformatorer med
järnkärna till den önskade bärvågsfrekvensen, varefter
densamma matar huvudsändaren. Stämgaffelns
grundton överföres vidare över ledning till en eller
flera sekundärstationer, där samma
frekvenstrans-formering äger rum för matning av
sekundärstationen. Systemet ter sig enkelt i teorien, men det
mankerar i praktiken, därest icke särskilda
regleringsåtgärder vidtagas.

Orsakerna till asynkronismen har angivits av
Hahnemann, som påvisat desamma vara en
samverkan av frekvensförloppet hos den primära
frekvensgeneratorn med dess multiplikator, styrtiden
och frekvensomformningen vid den sekundära
stationen. Med styrtid avses den tid, som förflyter
från det ögonblick, då den vid huvudsändaren
varande styrgeneratorn avger styrfrekvensen till linjen,
till det ögonblick, då samma frekvens efter att
ha passerat frekvensmultiplikatorn vid
sekundärstationen utsändes som bärvågsfrekvens hos denna.
På förloppet kunna många faktorer inverka:
överföringshastigheten i kabeln, om sådan användes,
eller eljest varje elektrisk ändring i systemet —
variationer i spänningar hos överdrag,
mellanför-stärkare, fas- och frekvensmodulering hos
sändarna etc. — ändringar, vilka kunna medföra en om
ock ytterst ringa fasvridning hos styrfrekvensen.
Vad detta innebär, illustreras enklast av ett
numeriskt exempel. Antages, att stämgaffelns grundton
är 2 000 samt bärvågsfrekvensen 600 X 2 000 =
= 1 200 kc/sek., behövs blott en fasvridning av 1,5°
för att asynkronismen efter multiplieringen skall
uppgå till 600 X 1,5° = 900°. Avhjälpandet av sådana
störningar i överföringen av styrfrekvensen sker
medelst kompensationsanordningar vid stationerna.

Under tidigare år användes i Tyskland uteslutande
stämgaffelanordningar som primära
frekvensgeneratorer. På allra sista tiden har man övergått till
kvartskristaller. I stället för frekvensmultipliering
måste följaktligen nedtransformering ske av
kristallfrekvensen vid huvudsändaren till den för över-

2 okt. 1937

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free