Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
formel spänningens och strömmens maximivärden ^
icke behöva inträffa samtidigt (se tabellen). m
Strömfrontens varaktighet f.IS V/ Reff är max. efter /.i sek.
0 166,7 ohm ( = Z) 0
0,1 154,5 v 0,1
0,2 143 0,2
0,3 134 5? 0,3
0.4 126 »J 0,4
0,5 119 0,5
0,6 113 v 0,6
0,7 107,5 0,7
0,8 105,6 J5 1,8
1 103,1 51 2
1,5 102,7 5? 2,5
2 101,5 3
00 100 V 00
Som man ser, kan man redan vid en frontlängd
motsvarande 1 jj,s anse impulsmotståndet för den 50 m
långa marklinan i vårt beräkningsexempel vara
praktiskt taget lika med det ohmska
avledningsmot-ståndet.
Praktiska slutsatser.
Sedan nu huvuddragen av beräkningsmetoden
framlagts och illustrerats med ett beräkningsexempel, är
det lämpligt att innan vi gå vidare söka fixera våra
förutsättningar så att de något så när överensstämma
med vår nuvarande kännedom om
åskurladdningar-nas natur. Därvid gäller främst att välja.
1) Strömimpulsens amplitud och frontens
varaktighet (vågformen antages enligt fig. 5).
2) Avledningsmotståndet i marken.
Beträffande den första frågan kan anföras följande:
Strömstyrkevariationerna i en blixt ha av Norinder
Fig. 6. Spänningen i inmatningsänden på en marklina vid
en strömimpuls på 1 kA med 0,8 ({s front. Marklinans längd
50 m och avledningsmotstånd 100 ohm (= 5 ohm/km).
Vågens fortplantningshastighet 0,1 km/^s = % av
ljushastigheten.
uppmätts till högst 30 kA/^s. Strömmen i en stolpe
är alltid mindre, och därför torde
strömstyrkevariationen vid blixtnedslag i en stolpe sällan överskrida
25 kA/[is. Maximiströmmen torde sällan överskrida
50 à 60 kA. Yid blixtnedslag med denna
maximal-amplitud, alltså det farligaste fallet, kan man därför
50
räkna med en frontlängd på minst ca —— — 2 s.
di O
I vårt beräkningsexempel ovan med 50 m marklina
är då impulsmotståndet hos marklinan mycket nära
lika med det rent ohmska avledningsmotståndet.
Beträffande den andra frågan kan sägas följande:
I ett av Bewley angivet fall (El. Eng., Aug. 1934,
sid. 1166) var avledningsmotståndet på en i relativt
dåligt ledande mark förlagd marklina ca 4,2 ohm/km.
Yid Vattenfallsstyrelsen har under senaste tiden
motståndsmätningar med brygga företagits med 35
mm2 Cu-marklinor nedgrävda i mark av olika
beskaffenhet. Resultatet sammanfattas i nedanstående
tabell. Norinder har visat (se Elektroteknik,
aug. 1937), att vid högre impulsströmmar
motståndet sjunker till i runt tal hälften av det
med mätbrygga mätta värdet, vilket senare
alltså bör halveras, innan det insattes i våra
formler.
Fig. 3. Spänningen i inmatningsänden på en marklina vid en
rektangulär strömimpuls på 1 kA. Marklinans ohmska
avledningsmotstånd 5 ohm/km. Marklinans vågmotstånd 167 ohm. Vågens
fortplantningshastighet utefter marklinan 0,1 km/^S’= % av
ljushastigheten.
Trakt Terrängens och markens
beskaffenhet Marklinans totala längd km Motstånd Sp.
avledningsmotstånd vid impuls ca ohm/km
mätt med brygga ohm vid
impuls ca ohm
Nässjö Skog, pinnmo 0,500 0,600 10 8 5 4 2,5 2,4
Skog, pinnmo 0,200 16 8 1,6
■id Skog, sand 0,200 95 47,5 9,5
V m Skog, berg o.
2 pinnmo 0,200 118 59 11,8
o Skog, berg o. 12,4
t/3 c pinnmo 0,210 118 59
O Skog, berg o. 97 9,7
pinnmo 0,200 48,5
cä Skog, berg o.
►g; pinnmo 0,235 115 57,5 13,5
Skog, berg o. 2,3
pinnmo 0.200 23 11,5
Fig. 4.
Fig. 5.
Som man ser växlar specifika
avledningsmotståndet för impuls mycket med
markbeskaffenheten. Givetvis spelar även den tillfälliga
fuktigheten i marken en roll. Ovanstående värden
äro blott avsedda att ge ett begrepp om den
7 aug. 1937
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
