Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
nets längd är 180 m. Yid ett blixtnedslag i stolpe a
har man rätt att räkna 140 m på ömse sidor om
denna stolpe som "nyttig" marklina (fig. 8). Eftersom
enligt ovan totalt erfordras 600 m ’"nyttig" marklina,
behöva de återstående 3 från stolpen utgående
strålarna blott ha en sammanlagd längd av 600 — 2 • 140
eller 320 m, dvs. ca 107 m per stråle. Per stolpe
liar man emellertid då en nedlagd marklinelängd av
blott 180 + 320 = 500 m i stället för 600 m, och man
spar 100 m marklina per stolpe.
Av ovanstående framgår, att man bör använda
genomgående marklina, så snart markens motstånd är
så högt, att den största nyttiga längden (bestämd
ur kurvorna fig.. 7) hos en marklinestråle överstiger
1
/so
_MO.’_.
Fig. 8.
spännets halva längd. Vid 180 m spann är detta
fallet, när specifika avledningsmotståndet är 7,5
ohm/km eller mer.
Medel att öka en marklinas avledningsmotstånd.
Av det föregående framgår ju, att det i många fall
måste vara ekonomiskt fördelaktigt att kunna minska
en marklinas specifika avledning. Jag skall blott
nämna några metoder, som kunna ifrågakomma.
1) Marklederna inbäddas i ett lager av väl ledande
material, exempelvis fuktig lera, där sådan finnes att
tillgå.
2) Markledarnas yta förstoras. Om man
exempelvis använder kopparband i stället för rundlina,
förstoras beröringsytan mellan ledaren och jord, och
motståndet sjunker. Per ytenhet är dock motståndet
något större för ett band än för en rund pelare. Det
kan visas, att genom en sådan ändring av ledarens
form kapaciteten ökas i samma proportion som
av-ledningen, medan självinduktionen och
vågmotståndet ändras i omvänd proportion till avledningen. I
formeln sid. 190 förblir y oförändrad och endast Z
ändras, och detta är den enda ändringen man behöver
göra i beräkningarna. Kurvorna i fig. 7 för den
största nyttiga marklinelängden förblir oförändrade,
men kurvorna för ohmtalet sänkas i proportion till
det minskade specifika avledningsmotståndet.
3) Två marklinor nedläggas i varje grav och
parallellkopplas. I kostnaden för markledningen utgör
kostnaden för grävande av graven en väsentlig
andel. Det torde därför i en del fall vara ekonomiskt
fördelaktigt att i varje grav lägga två marklinor, så
långt från varandra som möjligt. Gräves graven
exempelvis 30 cm bred, kunna linorna också komma
på ungefär detta avstånd från varandra. Fall 3 är
teoretiskt sett blott ett specialfall av fall 2. Vid 30
cm avstånd mellan linorna reduceras
spänningsav-ledningsmotståndet och vågmotståndet med ca 30 %.
Appendix.
Marklinan betraktas som en kort kraftledning, på
vilken vandringsvågor, alstrade av blixtströmmen, löpa.
Ledningskonstanterna betecknas
r ohm/km,
g mho/km,
fortplantningähastigheten v =
och vågmotståndet
Vi
motstånd
avledning
självinduktion l henry/km,
kapacitet c farad/km.
Eftersom marklinan är omgiven av ett medium, jord,
vars dielektricitetskonstant är väsentligt större än 1,
blir c väsentligt större än för en luftledning. Därför
blir också
1
V’7c
T
som båda äro proportionella med -, mindre än för en
V C
luftledning och enligt amerikanska mätningar i runt tal
!/s av luftledningens värden. Vi räkna därför med
. fi 500 „„„ ,
z = y- = - - = 167 ohm
och v = -i- = 100 000 km/sek.
V le
Multipliceras uttrycken få vi
- = 167 • 100 000 •.’ c = ^^ = 0,06 • 10~6 farad/km.
c 16,7 ’
Dividera vi åter det första uttrycket med det andra få
150
100 000
0,0015 henry/km.
Matematisk utveckling.
= — (<? + p c) ■ v
= -(r+pl)-I
= (r + pl) (g + Pc) V = n2 V
= (r + pl) (g + p c) I = ri21
d
(2)
(3)
(4)
Här är
(5)
n = \IJr + pl)(g + pc)
enbart en funktion av p, dvs. av tiden. Integreras ekv.
4 med avseende på x får man
Problem 1.
I = Kie+nx + K2-
y c*)
(6)
Fig.
I ena änden (vid stolpen, x = 0) inmatas en
ström-impuls med känd tidsfunktion I (£).
I andra änden, x — L, slutar linan fritt, alltså utan
särskild jordning. Integrationskonstanterna bestämmas
då av villkoren
När.aj = 0 1 = 1 (t)
„ x = L 1 = 0
Härav får man
(K, + K2 = I (t)
\K1enL +K2- e~nL = 0
1 1
Ki
1—e
2nL
„2 nL
K2
1 — e
/ 1
I (t) = •
I (.t) =
— e
s2 y
2 y
I (t)
2nL w l—eiy
e2 y
I (t)
.-.I=\––––TT- e-nx\ I (t)
Il — 1— J
7 aug. 1937
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
