Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
yttrar: "över huvud taget har man beträffande Zn och
Al endast haft anledning antaga att oxidhinnorna verka
som ett skyddsmedel — varemot dr B. nu i stället gör
dem i huvudsak ansvariga för en fortskridande korrosion!
Och hur vill dr B. förklara att järn är mycket mera
utsatt för korrosion än de mera positiva metallerna
zink och aluminium?" Enligt dr B:s uppfattning borde
ju vid den röstning, som inträffar då sprickor uppstå i
ett lager av målarfärg, som anbragts på en järnyta för
att skydda den mot röstning, målarfärgen lika gärna
kunna tjänstgöra som katod!
Sedan kommer jag till frågan om dr B:s yttrande i
januarihäftet angående Evans försök beträffande "ojämn
luftning": "Man finner alltså det paradoxala
förhållandet, att ehuru korrosionen vanligen befordras av syre
uppstår det minsta angreppet där syretillförseln är
rikligast", om vilket jag i junihäftet uttalade att det
var så tämligen ett citat — ehuru något otydligt — ur
ett arbete av mig. Sedan dr B. i sitt svar i samma häfte
meddelat, att han ej anser att det funnits någon
anledning att nämna mitt arbete som källa utan att han
föredragit att lämna "Evans egen förklaring" — ehuru dr
B:s ord icke innebära någon som helst förklaring, utan
blott konstaterandet av ett paradoxalt förhållande.
Sedan jag i julihäftet sökt få fram huruvida han hittat på
yttrandet själv eller varifrån han fått det åberopar han
nu icke längre Elvans, utan bekänner att det är ett
nästan ordagrant citat av ett uttalande av Montgomerie
och Lewis 1932, varur det sedan upptagits i ett arbete av
Bengough och Wormwell (1933). Dessa arbeten har jag
förut icke läst, varför jag i alla händelser icke gjort
mig skyldig till något plagiat. Nu vet man i alla fall
varifrån dr B. fått sitt yttrande. Han fäster sig
emellertid fortfarande icke alis vid att en förklaring här saknas.
Den kvantitativa förklaringen har givits av mig på
tidigare anförda ställen (avd. Kemi 1937, sid. 18; Korrosion
u. Metallschutz 1936). Jag hoppas att dr B. förstår att
det är fråga om syrekoncentrationselement, att
resultatet är en enkel konsekvens av lokalelementteorien och
att det icke kan förklaras medelst åsikten om "ett rent
kemiskt angrepp" eller av diffusionsteorien och att det
således är ett starkt stöd för lokalelementteorien (jfr
nyss citerade ställe i avd. Kemi 1937).
Efter detta kommer dr B. med nya rostningsförsök
utöver det som han anfört i junihäftet, vilket jag
kritiserat i julihäftet. Han påstår att jag mot detta försök
"endast invänt att man ej kan draga slutsatser av enbart
ett försök utfört under kort tid". Han kommer nu
med inalles 5 parallellförsök på den löjligt korta
försökstiden 24 tim. och 2 parallellförsök på 210 tim., under
det jag uttalat att 8 parallellförsök behövas och mycket
längre tid. Dr B. synes alldeles hava förbisett att
rost-ningshastigheten, såsom jag framhållit, efter
induktions-tiden starkt faller med tiden — något som alldeles
strider mot dr B:s åsikt att oxidhinnorna skulle vara det
väsentliga och samtidigt visar att rostens skyddande
förmåga är dess övervägande effekt. Förekomsten av en
induktionstid är ju även det tydligaste möjliga bevis på
de främmande ämnenas betydelse. Min viktigaste
anmärkning (jfr julihäftet, s. 57, spalt 1), nämligen att
hans i junihäftet meddelade försök står i fullständig
strid med resultaten av försök 7 i hans uppsats i
januarihäftet, vilket således även gäller hans nu
meddelade nya försök, förbigår han däremot med tystnad.
(Detta gällde till 30 sept. Jfr nedan.) Förklaringen
ligger ju möjligen däri att i dr B:s försök enligt
junihäftet provstyckena varit så djupt nedsänkta att det
blir syrets diffusion som spelar huvudrollen, så som jag
framhållit i frågan om inverkan av lösningens elektriska
ledningsförmåga. Men så bör man i så fall tydligen
ej anordna försöken om man vill utreda frågan om
ka-todmaterialet.
Vidare har dr B. utfört försök sålunda att han ned-
sänkt ett gjutjärnsprov och armcojärnprov i lösningar av
saltsyra och koksalt. Proven ha varit sammankopplade
via en milliampèremeter. Dr B. erhåller en svag ström
genom milliampèremetern, varvid armcojärnet blir anod
i det ena fallet och katod i det andra. Den som sysslat
med elektrokemiska mätningar vet huru litet dylika
mätningar i närvaro av luft och frånvaro av metallsalter
från början äro värda och här skall ej spillas många ord
på försöken. Dr B. skriver "enl. prof. P:s åsikt.
Gjutjärnet kommer att korrodera relativt hastigt via
lokalelement, där järnet är anod och grafiten katod.
Dessutom kommer en svag ström att gå genom lösningen
från anodytan osv." Detta senare har jag aldrig uttalat.
Vad dr B:s egen åsikt beträffar, inträffar det
märkliga att han skriver att gjutjärnets passiva tillstånd
nedbrytes hastigare än armcojärnets tack vare de talrika
inneslutningarna. Detta är ju vad man kallar svammel,
vars innehåll för övrigt är oväntat från det hållet, ty om
det vore riktigt så skulle det också visa att gjutjärnet
skulle rosta hastigare. ’Så talar han om "passiva
tillstånd (= det tillstånd då gjutjärnet är helt överdraget
med det i luften bildade oxidskiktet)" och om detsamma
för armcojärnet. Men om ett sådant tillstånd existerade
resp. kunde åstadkommas, så kan ju ingen fortsatt
röstning inträda!
Dr B. och jag hava, såsom framgår även av
ovanstående inlägg, tagit kännedom om varandras inlägg i
successiva utformningar — vilken förmån dr B. sist
fått begagna sig av — varvid bl. a. dr B. funnit sig
föranlåten att borttaga ett par felaktigheter av mera
grov beskaffenhet. Då dr B. den 30 sept. fick del av
mitt med hänsyn härtill omredigerade yttrande, så
blev han ock delaktig av min erinran om att mitt i
julihäftet gjorda påpekande av att hans i junihäftet
meddelade rostningsförsök liksom det nya står i
fullständig strid med resultaten av försök 7 i hans uppsats
i januarihäftet. Dr B. uppmärksammade så detta
ledsamma förhållande och den 1 okt. hade han "lavet"
ovanstående "förklaring" till denna brist på överensstämmelse.
Denna "förklaring" är, som väl var och en inser, ett rent
sofisteri. Ingen begriplig grund angives varför passivering
(i detta fall överdragning med ett rostskikt) skall inträffa
lättare i det ena än i det andra fallet och om detta
verkligen inträffade på det sätt, som dr B. påstår, så
borde det rimligen verka i motsatt riktning mot
vad han behöver. Så opereras med hinnornas
egenskap att ibland bliva utsatta för genombrott och
ibland lappas ihop igen. Någon orsak härtill kan
dr B. icke ånge utan de beskedliga hinnorna få
finna sig i att genombrytas och hoplappas av okända
makter vid de tillfällen, då det passar dr B. (Jfr mitt
yttrande i junihäftet om dessa hinnors "verkligt
uppseendeväckande egenskaper"). En möjlig förklaring har jag
ovan antytt. Jag vill ock hjälpa dr B. litet med att
tala om att "genombrott" och "lagning" av hinnor
verkligen kunna iakttagas — dr B. synes föredraga att
förutsätta, att dessa fenomen hos de helst osynliga
hinnorna ej kunna iakttagas med något av våra sinnen. Under
våra omfattande rostningsförsök har det åtskilliga
gånger hänt, att en bit rost fallit av här eller där på
provstyckets yta. Den sålunda blottade järnytan angripes
då kraftigare och rostningshastigheten stiger — tills
dess att "hinnan" lappats, dvs. rostöverdraget återställts
igen, då rostningshastigheten ånyo’ sjunker. Och
varför sysslar dr B. endast med tunna, helst osynliga
"hinnor"? Rostansvällningar och hela rostlager av 1 cm
tjocklek och mer förekomma ju — det första mycket
vanligt i de praktiska fallen.
Slutligen en anmärkning till fotografierna. Med ett
förstoringsglas är det lätt att övertyga sig om att
angreppet i båda fallen är likartat, bortsett från den
skillnad som rostöverdraget åstadkommit i det ena fallet.
Jag får därför tacka för ett ytterligare stöd.
86
11 dec. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
