Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tagna ståndpunkt, angiva skillnaden mellan min och
hans ståndpunkt. Beträffande min ståndpunkt så är den
att om man har kemiskt rent järn — vilket icke
existerar — med en även i fysikaliskt avseende fullt jämn
yta — vilket icke heller existerar — och fri från rost
(vilket är svårt nog att åstadkomma) så skulle det ej
rosta mer än vad som kan bero på ett i alla praktiska
fall negligerbart "rent kemiskt angrepp". Dr B:s
påstående är att ett dylikt järn skulle rosta med ungefär
samma hastighet som ett järn med "inneslutningar".
Detta vederlägges av våra utförliga undersökningar. Det
hela är ett sofisteri utan reellt innehåll, som ytterligare
karakteriseras av klausulen om "passiveringsfenomen".
Dr B:s slutord: "Ur denna meningsskiljaktighet
härröra sedan de flesta övriga divergerande åsikterna"
sakna därför mening även om man förutsätter att dr B.
tagit tillbaka alla sina andra av mig kritiserade
"åsikter".
Mången torde tycka att detta inlägg är onödigt långt
och det tycker egentligen jag med. Men det beror dels
på dr B: s svävande uttryckssätt, hans misstolkningar av
mina yttranden överallt där det synts honom möjligt
och hans varierande ståndpunkter, dels på att det bjuder
mig emot att blott förklara att det och det är felaktigt
utan att giva skäl härför. Wilh. Palmær.
Härmed förklaras diskussionen i detta ämne avslutad.
Red.
LIT T ER AT UR
"Färg", av Trygove Johanssott. I serien
"Hantverkets bok" har utkommit, som supplement till
"Måleri", en volym med den korta titeln "Färg"
författad av Tryggve Johansson. Liksom övriga delar av
denna bokserie har "Färg" en förnämlig utstyrsel och
är försedd med goda illustrationer av vilka 5 stycken
utgöras av planscher i flerfärgstryck. Antalet övriga
figurer uppgår till 133, vilket är praktiskt taget lika
med bokens sidoantal.
Författaren redogör först för det "naturliga
färgsystemet" och i samband därmed behandlas bl. a.
begreppen färgton, mättnad och ljushet, som
bestämma färgernas läge i systemet. Där lämnas även ett
utkast till en rationell färgnomenklatur. Som
framhålles befinner sig nomenklaturen inom färgområdet
i ett bedrövligt skick. En rationalisering är därför
synnerligen önskvärd och behövlig. Utkastets förslag
äro därför värda att i hög grad beaktas. Det kan
emellertid ifrågasättas om benämningar som t. e.
"blåaktigt blåröda", "rödaktigt blåröda" etc. kunna
betecknas som lyckligt valda, att de böra
standardiseras. Äro icke de kortare namnen rödblä och
blåröda användbara?
I boken lämnas vidare en intressant framställning
av de fysiologiska och psykologiska betingelserna för
färguppfattningen. Därefter behandlas färgmätning
byggd på additiv färgblandning i färgsnurran,
trikro-matisk kolorimetri i anslutning till CIE-systemet
(Commission Internationale de l’Eclairage-systemet)
samt färgernas spektrala egenskaper i anslutning till
nämnda system varvid även redogöres för subtraktiva
färgblandningar. Ostwalds färgbestämningsmetod
omnämnes endast i korthet såsom en metod, vilken icke
kan rekommenderas på grund av de nackdelar, som
vidlåder densamma. Slutligen följa tre avsnitt av
kanske mera direkt praktisk betydelse om målning
och färgning, färg och form samt färgbilder. Här
finnas även en avdelning av färgämnenas
äkthetsegenskaper. Det omfattande normeringsarbete för
bestämning av äkthetsegenskaperna hos färg på
textilprodukter och de normer härför, som utarbetats,
omnämnas icke, kanske beroende på att boken närmast
ansluter sig till målning, även om framställningen har
mera allmän karaktär.
Boken innehåller huvudsakligen en teoretisk
behandling av färgläran. Den nödvändiga matematiska
behandlingen är i möjligaste grad enkel och torde i
stort sett vara lättfattlig för den, som äger åtminstone
elementära kunskaper i ekvationslära och analytisk
geometri. Särskilt värdefulla vid självstudium äro
de rätt talrika exemplen med tillämpningar på
härledda satser. En del apparater och anordningar för
färgmätning omnämnas, t. e. färgsnurran, Ostwalds
gråskala, standardljuskälla, spektrofotometer etc. Av
praktiska färgmätningsmetoder är det dock endast
användningen av färgsnurran och gräskalan, som
behandlas utförligare, varjämte anvisningar lämnas tör
beräkning av färgernas trikromatiska koordinater ur
deras remissionskurvor.
Bokens framställning av tärgläran visar, att stora
svårigheter möta, då det är fråga om att exakt och pä
ett praktiskt sätt inordna färgerna i ett givet system.
Vetenskapen om färgerna är emellertid, som
framhålles i bokens förord, stadd i snabb utveckling. På
svenska språket har tidigare saknats en utförligare
redogörelse för färgkunskapens nuvarande ståndpunkt.
Genom Johanssons arbete har denna brist i väsentlig
grad undanröjts och i "Färg" kan en klar och relativt
lättillgänglig uppfattning erhållas om färgernas
systematik och dithörande områden enligt den
hitillsva-rande forskningens resultat. 8. K—r.
Deutsche Austausch-Werkstoffe, av H. Bürgfx. 4: o,
154 sid., 84 fig. Julius Springer, Berlin, 1937. Pris
6: 60 RM — 25 %.
Föreliggande arbete redogör i översiktlig och
kortfattad form, man skulle vilja säga kompendieform, för
egenskaperna hos en del metalliska och syntetiska
konstruktionsmaterial för tillverkning av maskindelar,
som i Tyskland kunna tänkas ersätta sådana material,
som icke kunna anskaffas inom landet. Dessa
"Austausch-Werkstoffe" äro framförallt
lättmetall-lege-ringar och konstmassor.
Huvudvikten i framställningen är lagd vid
materialens egenskaper med hänsyn till deras formgivning
genom gjutning, pressning eller bearbetning med
skärverktyg. Boken borde alltså i första hand intressera
ingenjörer inom de mekaniska eller elektriska facken,
men har dock åtskilligt av intresse även för den
ke-miske ingenjören, som visserligen icke konstruerar
eller tillverkar maskindelar men som i sin gärning
och i det dagliga livet ständigt använder alster av
nämnda kollegers arbete inom experimentlaboratorier
och verkstäder.
Förutom en god överblick över de olika
formgivningsmetoderna lämnas även korta redogörelser för
industristandardiseringens läge i hithörande
materialfrågor.
Även korrosions- och korrosionsskyddsproblem
behandlas.
Kapitlet om konstmassor (Kunst- und Press-stoffe)
visar på ett överraskande sätt, hur många
beröringspunkter det finns mellan lättmetall-legeringar och
konstmassor med hänsyn till den mekaniska
formgivningen trots den kemiska olikheten.
Även konstmassors beständighet gentemot yttre
kemisk inverkan behandlas — dock ganska kortfattad,
då deras användning inom kemisk industri faller
utanför ramen för denna framställning.
Om bokens innehåll alltså möjligen faller något
utanför den kemiske ingenjörens intressesfär, kan det
dock rekommenderas till ett närmare studium, då det
skildrar ett område, där mycket händer i dessa dagar
och där kemister utfört ett banbrytande arbete.
K.-I. 8.
88
11 dec. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
