Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
stycke. Det erhållna brottarbetet omräknades till
brottarbete på en sektion motsvarande 30 X 30 mm
resp. 22 mm (J). Fyrkantstavarnas dimensioner
varierade nämligen mellan 29.8 och 31,0 mm och
rundstavarnas mellan 22,0 och 23,0 mm.
Resultaten framgå av tabell 2. Varje värde är ett
medeltal av 6 utförda bestämningar, hänförande sig
till 3 provstänger från vardera gjutningsdagen. ST:s
och MG:s fordringar framgå även av tabellen.
Undersökningar på dr ag hållfasthet.
Ur böjningsproven från ST-undersökningen
svarvades 16 mm dragprovstycken med cylindriskt liv
ocli ur MG:s provstänger från undersökning av
böjningshållfastheten 12,5 mm prov enligt tabell IV i
normerna. Det förelåg emellertid även profilerade
drag-provstycken enligt MG, tabell II. vilka likaledes
bearbetades enligt tabell III till 13,5 resp. 22 mm
provstycken. Alla dessa tre dragprovstycken enligt MG
ha sålunda i stället för cylindriskt liv ett sådant med
en cirkelbåge till generatris.
För dragproven tillverkades förlängningsstycken
av stål enligt en uppsats i Teknisk tidskrift,
Bergsvetenskap, 1925: "Inspänningsanordning för
dragprovstycken". Dragprovstyckena avsträcktes enligt
MG:s bestämmelser under betryggande lång tid. Detta
gäller likaledes för belastningsökningarna vid
utförandet av böjningsproven.
Resultaten framgå av tabell 3, och varje värde är
liksom vid föregående undersökning ett medelvärde
av 6 olika prov.
Diskussion av provstyckena.
Som framgått av provningsresultaten ha högst
variabla värden erhållits på samma kvalitet och vid
samma prov beroende dels på sektionen av det gjutna
provstycket och dels på den mekaniska utformningen
av dragprovstyckena.
Det är givet, att om man vill få reda på, vad en
gjuten pjäs har för hållfasthetsvärden i den mest
ansträngda sektionen, bör den motsvara gjutnings- och
stelningsförhållandena hos provstaven. Svenska
teknologföreningen har endast en provstav, kommittén
har flera för att användas vid provning av gods av
olika godstjocklek. Man kan emellertid fråga sig,
om det är rätt med olika provstycken. Det är ju
dock icke meningen, att man för varje sådan
provning skall utföra ett forskningsarbete, utan man skall
förvissa sig om, att järnet ifråga har en viss önskad
kvalitet. Att det sedan icke blir samma
hållfasthetsvärden på proven, scm om man toge ut prov ur själva
det gjutna föremålet, kan väl icke sägas ha någon
betydelse, annat än i forskningshänseende. Först och
främst är det ju ytterligt svårt att avpassa proven
så, att de verkligen få samma gjutnings- och
av-svalningsförhållanden som den mest påkända
sektionen i det gods, som gjutes. Det räcker helt
säkert icke med att lia endast ungefär samma
sektion. De väldiga järnmassorna vid en stor pjäs
påverka denna sektion på ett helt annat sätt än vid
samma sektion på en mindre pjäs, och förhållandena
i själva provstaven bli ytterligare annorlunda. Kan
man icke hellre fordra, att konstruktören har eller
skaffar sig erfarenhet på vilka kvaliteter järn han
behöver använda, för att hans konstruktion skall bli
betryggande stark? Här kommer givetvis forskningen
in, och jag vill visst icke påstå, att den på långa håll
blivit slutförd. Jag vill bara framhålla, att jag tycker
det är olämpligt, att det skall uppställas
gjutjärns-normer eller överhuvudtaget normer att användas i
praktiken, vilka egentligen höra hemma inom
forskningen. Mitt förslag går ut på att behålla Svenska
teknologföreningens tankegång att använda ett enda
provstycke, lika för vad gods, som än gjutes, och att
ur detta enda provstycke uttaga nödvändiga, andra
provstycken.
För att kunna använda detta enda, gjutna
provstycke för de mekaniska proven, måste man
emellertid lia ännu ett provstycke för att undersöka, att icke
det under provning varande järnet stelnar kanthårt
och sålunda icke är tillåtet ur bearbetningssynpunkt,
på grund av sprickfara etc. Ett sådant provstycke
utformas lämpligen som en trappa med olika tjocka
steg, börjande t. e. med 5 och slutande med 30 mm.
Stegen böra vara så långa, att någon del av dom
stelnar tämligen oberoende av det nästföljande. På
denna trappa böra så sättas vissa fordringar
beträffande kanthårdhet, hårdhet i hörnet etc. på de
olika stegen. Vid bedömningen härav skall man
kunna nöja sig med filprov och sönderslagning för
att se brottet. Ett dylikt enkelt prov säger en hel
del, men jag har icke funnit, att det tagits upp i
någon av de normer, som jag haft tillfälle att taga
del av. Det kan dessutom lämpligen användas för
mikroskopisk undersökning.
De föreliggande provstyckena skola nu underkastas
en närmare granskning.
Om vi då först betrakta böjningsproven är det
givetvis en fördel att som MG använda runda, gjutna
stavar i stället för sådana med kvadratisk sektion.
Hörnen på den fyrkantiga sektionen verka i viss grad
försämrande på resultaten. Denna inverkan
accentueras, ifall vinklarna icke överallt äro räta. Det blir
Tabell 3.
Kvalitet
SKF MG Enl.
Gjuten provstav
Svarv,
stavens
diam. mm
Draghållfasthet, kg/mm*
Fordr.
Medel
Min.
Max.
N A ST 1 100 X 30 X 30 16 12 13,2 12.2 13.7
„ „ MG 380 X 22 (f) 12.5 - 19,4 18,6 20,2
MG 10 X (23.5 — 15 — 23,5) <‡> 13;s — 23.2 22,9 23,8
MG 48 X (37 — 24 — 37) $ 22 16,’6 15.6 17,3
V C ST 1 100 X 30 X 30 16 — 22,2 21,5 22,9
„ „ MG 380 X 22 (j) 12.5 20,5 29,6 29,2 30,2
„ „ MG 40 X (23,5—15 — 23.5) O 13,5 24 31,8 30,8 32,1
„ „ MG 48 X (37 — 24 — 37) 0 22 20,5 27,9 26,9 28,6
Anm. Samtliga brottytor synades och voro utan blåsor eller andra för blotta ögat iakttagbara felaktigheter.
44
17 aphil 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
