Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
jag tvivlar pä, att denna möjlighet blivit använd utom
i ytterst fä fall. Hur som helst är det givetvis mycket
enklare att icke behöva fundera över. vilket gjutet
provstycke, som skall väljas, utan ha detta klart för
en viss kvalitet, och sä genom provningen undersöka,
om detta provstycke håller de uppställda
fordringarna. En rad av tillfälligheter undvikas härigenom.
Avgörandet lägges så att säga från början i
konstruktörens händer, och är han omdömesgill väljer han den
för konstruktionen lämpligaste kvaliteten.
Jag vill emellertid ännu en gäng understryka
nödvändigheten av ett systematiskt forskningsarbete,
innan fördelarna av vad jag föreslagit verkligen helt
kunna komma till sin rätt. I detta ingår då bl. a.
uppställandet av just sådana kurvor, som en av talarna
demonstrerade, vilka ge sambandet mellan
godstjocklek och hållfasthetsegenskaper hos olika kvaliteter.
För dessa kurvor böra emellertid också utforskas
erforderliga korrektioner för inverkan av omgivande
gjutgodsmassor på de i kurvorna upptagna
godstjocklekarna.
2. Böjproven skola icke svarvas.
Här voro talarna icke alla av samma åsikt;
åtminstone en talare understödde mitt förslag att svarva
bort gjuthuden, Bedömandet av denna fråga
sammanhänger med, om man verkligen skall gå in för
den av mig föreslagna principen, kvalitetsprovning.
Går man in för denna, är saken klar. Då skola
böjproven svarvas, enär man då icke har något intresse
av gjuthudens inflytande men i stället ernår fördelen
av mindre spridning på provningsresultaten. Vid t. e.
mikroskopering av trapprovet bör däremot gjuthuden
icke avlägsnas, utan sektioner tagas genom även
denna. Ett nonchalerande av själva gjutgodsets yta
på grund av att gjuthuden bortsvarvas hos böjproven
kan ju icke tänkas bli fallet. Det är ju ingenting,
som hindrar, att man ägnar ytan av det separat gjutna
provstycket mycket större omsorg än själva
gjutgodset. Någon garanti för att få god yta pä
gjutgodset, genom att gjuthuden bibehålles för
provstycket, finns sålunda icke.
Diskussionsinlägg från bergsingenjör B. Steffenburg.
Då nu gjutjärnsnormerna behövligt nog upptagits
till diskussion för revision borde om möjligt denna
även omfatta en ny inställning till normer överhuvud.
Med detta sista yttrande avser jag, att normerna skola
få en sådan utformning, att de samtidigt kort och
koncist giva den i allmänhet på materialvalets område
ganska famlande konstruktören en god översikt över
de förhållanden, som inträffa vid det färdiggjutna
föremålet, om det eller det materialet väljes. Många
normbitna invända säkert dä, att sådant skall ej stå
i normer utan hör hemma i läroböcker. Disponent
Nilsson framhöll dock från sin långa erfarenhet som
konsulterande, hur stor okunnighet oftast råder i
gjuteritekniska frågor av materialvalskaraktär. Med
andra ord: gjutjärnsnormerna skulle skrivas som en
sorts ABC-bok i materialval. Disponent Nilsson, som
redan nedlagt sä mycket arbete på detta normförslag,
håller säkert med mig att på detta sätt uppsatta
normer skulle bli till större gagn än den nu traditionella
typen av normer med endast döda siffror. Dr
Kjerrman nämnde, att han mycket anlitat mikroskopet för
att studera bl. a. grafitutbildningen. Jag föreslår, att i
normerna även typiska mikrostrukturer införas, dä
grafitutbildningen är av så fundamental betydelse.
Det av dr Kjerrman så livligt förespråkade
"trapp-provet", som jag även själv utnyttjat, utgör just en
lämplig råprovform för uttagande av ev. erforderliga
mikroskopprover. Slutligen skulle jag utom den
lämpligt dimensionerade provstavsserien av rundstavar
ytterligare vilja föreslå ett prov för utrönande av det
npänninystillstånd, som uppkommer i en färdig
konstruktion med stora differenser i godstjocklekar. Detta
sista prov kan givetvis utformas på en mångfald sätt
för att just aktualisera ett speciellt svårt fall. Men
även ett standardformstycke med tvära övergängar
mellan grovt och klent gods borde bli till stor nytta
för att utröna gjutjärnets lämplighet.
Föredragshållarens svar på ovanstående inlägg.
Jag har med intresse tagit del av bergsingenjör
Steffenburgs skriftliga diskussionsinlägg. Detta
täcker till alla delar mina egna åsikter utom
beträffande ". . . den lämpligt dimensionerade
provstavsserien av rundstavar . . ." Av detta yttrande tycker
jag mig nämligen förstå, att bergsingenjör
Steffenburg icke ansluter sig till min åsikt, att för varje
kvalitet endast en gjuten rundstav är erforderlig. Någon
ytterligare motivering för mina synpunkter i denna
fråga anser jag emellertid icke här behövlig.
Det av bergsingenjör Steffenburg föreslagna
provstycket för utrönande av spänningstillståndet anser
jag mycket intressant. Detta gäller speciellt för det
av mig föreslagna forskningsarbetet. Det blir nog
svårare att överföra ett sådant prov i rutinarbetet.
Spricker nämligen såväl det speciella provstycket som
gjutgodset självt, så har man ju icke särskilt stor
glädje av, att provet spruckit. Håller däremot
gjutgodset, under det att provet spricker, så föreställer
jag mig, att det är en mycket pinsam situation för
den stackars inspektör, som skall kassera och
eventuellt i sin närvaro låta demolera ett felfritt
gjutgods, därför att ett separat gjutet provstycke brustit.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll den 12 mars 1937 tillsammans med avdelningen
för Kemi och bergsvetenskap ordinarie sammanträde
under ordförandeskap av professor Gustaf Bring.
Kvällens föredragshållare var fil. dr Nils Pihlblad,
vilken med sitt intressanta föredrag, "Om material
och arbetsmetoder vid målning inom industrien",
orienterade de fåkunniga angående mål och medel vid
behandling av ytor, utsatta för väder och vind.
Inledningsvis anförde talaren, att redan valet av material,
t. e. koppar eller rostfritt stål resp. en ytbehandling
i form av galvanisering, förtenning etc. av
mindervärdiga material, vore framkomliga vägar vid sidan
av de möjligheter, som en korrekt genomförd
målning erbjöde. Målningens ändamål vore att
frambringa ett skydd mot sol och väder, men även att göra
materialet motståndskraftigt mot rent mekanisk
nötning och slutligen att giva föremålen en mindre
substantiell egenskap, som talaren sammanfattade i ordet
ögonfröjd. De material, som målningen avsåge att
skydda vore framförallt trä och järn, vilka båda
utsatta för syre och vatten tämligen hastigt förstördes.
Talaren framhöll, att det ej är likgiltigt vilka
material, som komma till användning och åberopade
amerikanska försök med trä, vilka visat att en olja enbart
givit sämre resultat än ett pigmenterat
målnings-material (t. e. linolja och zinkvitt). Vikten av ett
tillräckligt antal strykningar poängterades även;
försök hade visat, att en yta struken 4 gånger uppvisade
blott fjärdedelen så stor vattenabsorption pr ytenhet
som en yta efter 3 strykningar. — Talaren omnämnde
det energiska arbete, som i U. S. A., Tyskland och
Österrike nedlagts på frambringandet av nya material
av formaldehydhartser.
Bom.
48
17 aphil 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
