Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
dimensionerade och således bliva tunga, vilket vid
höga spärrfrekvenser medför besvärande
tröghetskrafter av menligt inflytande på spärrarnas funktion.
Vid lämpligt material och riktig värmebehandling ha
dessa bandspärrar visat en liten avnötning och en
tillfredsställande livslängd. Det kan anföras att vid
ett av experimenten spärrarna voro i drift 38 timmar
vid en genomsnittligt överförd effekt av 8,3 hkr och
ett inkommande vevaxelvarv av 1 350 varv/min. För
bedömning av det relativa värdet av detta
laboratorieprov i förhållande till påkänningarna vid
praktisk drift kan det vara av intresse att referera ur ett
föredrag inför Society of Automotive Engineers i
Amerika av A. W. Frehse från Chevrolet Motor Co.
följande: "För att erhålla laboratorievärden
överensstämmande med förslitningen i praktisk drift tog en
viss firma tillbaka femtio växellådor med kända
servicerekord och bestämde omsorgsfullt slitaget av de
vitala delarna. Laboratorieförsök gjordes sedan med
femtio nya växellådor. Man fann att en timmes
dynamometerprov å andra växeln under fullt moment
och med motsvarande hastighet motsvarade 480
svenska mils vanlig bilkörning. Vidare fann man, att 33
timmar på samma växel gav ungefär 16 000 mils
tillfredsställande personvagnsliv. På lägsta växeln och
på backväxeln var motsvarande dynamometertid 5
resp. 2 timmar."
En av de väsentligaste detaljerna hos denna
växel-konstruktion är den hydrauliska
slaglängdsregle-ringen, vars princip framgår av fig. 6. Excentern
har utbildats med en hålighet så stor, att den ej
fylles av den genom densamma gående drivande
axeln. Det bildas sålunda inuti excentern två kamrar,
en tryckkammare (28) och en dämpningskammare
(29). Var för sig bilda dessa ett slutet rum genom
att mot excenterns ändytor äro placerade plana
tätande brickor. Vid det visade utförandet komma de på
samma excenter sittande vevstakarna att efter
varandra påverka spärrarna under en tid, som
motsvarar ett halvt vevaxelvarv. Under det resterande
halva varvet äro vevstakarna obelastade frånsett
tillkommande dynamiska krafter, vilka fylla en bestämd
funktion. Sprutas nu olja in i tryckkammaren genom
den streckade kanalen (35) under den del av varvet
då vevstakarna äro statiskt obelastade, vrider sig
excentern säj att vevstakarnas slaglängd ökas. När
vevaxeln vridit sig så, att vevstakarna kommit i ett
kraftöverförande läge, har också den mitt emellan
excentrarna belägna fasta sliden stängt oljetilloppet,
och reaktionskrafterna förorsaka en tryckstegring hos
oljan i tryckkammaren. Oljan strömmar därför med
en hastighet, som växer med reaktionskrafterna,
genom en kalibrerad kanal (33) över till
dämpningskammaren. Resultatet blir att excentern vrides
tillbaka och vevstakarnas slaglängd minskas. I
verkligheten rör sig denna slaglängdsförändring om några
tiondels millimeter. Vid fortfarighetstillstånd är
slag-längdsökningen under insprutningsperioden lika med
slaglängdsminskningen under arbetsperioden. Ökar
nu vägmotståndet, så ökar också vid vevstakarnas
arbetsperiod reaktionstrycket å excentern, varför en
större mängd olja pressas genom kanalen till
dämpningskammaren än vad som under närmast
kommande insprutningsperiod kommer in i
tryckkammaren. Excentern vrider sig nu så, att den kalibrerade
kanalens tvärsektion minskar för att kompensera det
g j ^sl—-
Fig. 6. Slaglängdsregleringen.
ökade oljetrycket. Vevstakarnas slaglängd har
således blivit mindre och den utgående axelns hastighet
sjunker tills ånyo ett fortfarighetstillstånd inträder.
Vid en minskning av vägmotståndet blir förhållandet
det motsatta.
Allt efter som mängden olja i tryckkammaren
ändras, intager således excentern olika lägen i
förhållande till vevaxeln. Lägesförändringen blir större ju
större reaktionskraften resp. motståndet från den
drivna axeln blir. Idealet vore nått, om
excenter-radien alltid kunde ändras så, att produkten av radie
och vevstakskraft bleve oförändrad. Att
ifrågavarande anordning nära motsvarar de ideella
förhållandena framgår av kurvorna i fig. 7. Av dessa
synes, att utgående effekten är praktiskt taget
konstant oberoende av utväxlingsförhållandet.
Den ovan beskrivna funktionen underlättas därav,
att de dynamiska vevstakskrafterna sträva att öppna
tryckkammaren under insprutningsperioden. Oljan
kan därför stå under relativt lågt tryck, och den
erforderliga oljepumpen kan göras enkel, billig och utan
större fordringar beträffande noggrannheten. Vid ett
tryck av mellan 5 och 8 atö har den undersökta
experimentapparaten krävt en oljemängd av 6—9
lit./min.
Av det föregående framgår, att det avgivna
momentet på önskat sätt reglerar utväxlingsförhållandet.
Nu är det emellertid även möjligt att påverka
utväx-lingen genom att ändra trycket på regleringsoljan.
Härvid kommer uppenbarligen en ökning av trycket
att medföra en ökning av slaglängden, vilket är
liktydigt med en minskning av utväxlingen och således
en ökning av det erforderliga inkommande momentet
(se fig. 7). Man har alltså härigenom en möjlighet
att införa ytterligare en oberoende variabel i växelns
funktion. Denna förändring av erforderligt
inkommande moment kan antingen åstadkommas för hand
genom den förut omnämnda på instrumentbrädan be-
18 sept. 1937
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
