Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
bära en fördel med s. k. frihjul, men numera torde
väl frihjulet ha kommit tämligen ur ropet. Det är
emellertid relativt enkelt att, om fortsatta praktiska
prov skulle framtvinga önskemålet, åstadkomma en
automatisk sammankoppling av spärrhylsan med den
inkommande hylsaxelns kugghjul och därigenom
möjliggöra en bromsning med motorn under alla
förhållanden.
De primära elementen, vilka samtidigt utgjort de
nya och oprövade detaljerna i denna växellåda, hava
varit föremål för ingående systematiska teoretiska
och praktiska undersökningar. Sålunda har genom
långvariga prov förslitning och livslängd hos
spärrmekanismen och den elastiska kopplingen vid olika
material och värmebehandling undersökts med
resultat, som måste betecknas som synnerligen
tillfredsställande. Den hydrauliska slaglängdsregleringen
har ingående undersökts till sin funktion såväl med
avseende på läckning som med hänsyn till
apparatens automatiska verkan. De karakteristiska
egenskaperna och verkningsgraden framgå i huvudsak av
kurvorna i fig. 9 och 10, vilka äro resultaten av
undersökningar utförda i Chalmerska institutets
maskinlaboratorium med en i mindre skala byggd
apparat, avsedd för ett maximalt uttaget moment av
1 500 kgcm. Det må beaktas, att verkningsgraden
är bestämd på en första försöksapparat, vilken på
grund av de ändringar, som undan för undan
vidtagits naturligtvis icke kan betraktas som
utslagsgivande för det maximalt uppnåeliga. Om hänsyn
tages till att experimentapparaten var försedd med
glidlager, så är redan nu verkningsgraden fullt
tillfredsställande och kommer givetvis vid en ny
apparat, vid vilken erfarenheten från den första tages i
12
Fig. 10. Verkningsgradskurva för
experimentväxel vid ett konstant utväxlingsförhållande,
1,5/1, och ett inkommande konstant varvtal —
= 1 350 v/min.
beaktande, och vid vilken vevstakar och spärrhylsa
lagras i rull- eller nållager, att stiga till ett värde av
ca 90 %. Det ligger ju i sakens natur att när
apparaten bygges i större skala läckningen kommer att
spela en proportionsvis mindre roll.
Då de i konstruktionen ingående detaljerna lämpa
sig väl för massfabrikation, synas även de
ekonomiska betingelserna föreligga för den praktiska
till-lämpningen av denna intressanta lösning av ett
aktuellt mekaniskt problem.
Autogen härdning.
Av ingenjör CARL-ERIK PRYTZ.
1. Allmänt över förfarandet.
Användandet av acetylen-syrgaslågan för
ythärd-ning av stål är sedan länge bekant, och proceduren
utfördes sålunda, att man upphettade den
ifrågavarande ytan med en tillräckligt stark svetsbrännare
samt omedelbart avkylde genom neddoppning i
vatten. Metoden användes bl. a. för härdning av
kuggarna på kugghjul. Resultatet kunde emellertid icke
anses tillfredsställande, då härdytans uppvärmning
oftast blev ojämn, beroende på större eller mindre
skicklighet vid brännarförningen. Följden var stora
skillnader i härdningsgrad och djup med åtföljande
kastningar och spänningar i materialet. Ett
rationellt utnyttjande av metoden hindrades även
därigenom, att man icke kunde framställa tillräckligt
kraftigt verkande brännare samt icke insåg
nödvändigheten av att använda syrgas och acetylen under
samma tryck (liktrycksförfarandet). Dessutom var
man icke riktigt på det klara med denna
härdnings-metods natur. Det antogs allmänt, att det rörde sig
om en cementering av ytskiktet, dvs. att det fria kolet
i acetylenlågan delvis skulle intränga i materialet
och således orsaka omvandlingen. Även nu för tiden
är denna åsikt tämligen utbredd. I verkligheten rör
det sig här om en ren avkylningshärdning.
Materialet behöver således endast upphettas till
önskat djup, obetydligt över Ac3-punkten samt i
anslutning härtill omedelbart avkylas. Då endast ytan
upphettats och kärnan förblivit kall, kan härdskiktet
utan svårighet nedkylas snabbare än den kritiska
av-kylningshastigheten och strukturen överföras i
mar-tensit i stället för kolstålens ferrit-perlitstruktur. Man
får således ett hårt martensitiskt ytskikt, som så
småningom över mellanformerna troostit och sorbit
övergår till ursprungsstrukturen.
Upphettningen till över omvandlingspunkten måste
ske mycket snabbt, så att värmen ej får tid att avflyta
från ytskiktet till materialets inre, i vilket fall följden
blir antingen för djup härdning eller ingen härdning
alis. Detta i sin tur förutsätter brännare med mycket
stor kapacitet, vilkas tillverkning fordrar betydande
sakkunskap och framför allt erfarenhet. Det är här
icke blott frågan om den riktiga fördelningen av
värmen å härdytan utan även härdningens form och djup
18 sept. 1937
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
