Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLL: Karlskrona örlogsvarv och dess verksamhet, av marindirektör A. Grünberg. — Varv och verkstäder.
— Litteratur. — Notiser. — Meddelande.
Karlskrona örlogsvarv och dess verksamhet".
Av marindirektör A. GRÖNBERG, Karlskrona.1
TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST
FLYGTEKNIK
Redaktör.- NILS J. LJUNGZELL
UTGIVEN AV j\lLNbr\A Te^NOLOOfORENirNGHlN.
I Sverige hava vi som bekant två örlogsvarv, ett i
Stockholm och ett i Karlskrona. Dessa båda varv
höra till de äldsta inom vårt land, som ännu finnas
kvar i full verksamhet. Skiftande hava deras öden
varit genom tiderna, och de hava haft sina hög- och
lågperioder, beroende på olika utrikes och inrikes
politiska förhållanden. Under olika tider har man
velat gynna det ena på det andras bekostnad. Ett
slag yrkade man på, att Karlskrona station och varv
skulle minskas och Stockholms ökas, och nu i senare
tidsperioder har man velat förvandla Stockholms
station till enbart en depå. Det har även i dessa
bombskräckens tider förekommit de, som velat nästan
helt nedlägga båda, emedan man ansett dem för
sårbara. En granskning av förhållandena har visat, att
Karlskrona varv med luftskydd knappast torde vara
mer sårbart än flygfält med hangarer.
Örlogsvarven finnas dock alltjämt kvar, och väl
är det. De behövas i militärt, strategiskt och
ekonomiskt hänseende. På ostkusten finnas ju ej så
många varv av större storleksordning. Flottan och
dess fartyg måste hava något, som motsvarar ett
hem, där materielen i lugn och ro kan överses, där
experiment och konstruktioner av hemlig natur
kunna utföras, där maskin- och hantverkspersonalen
kan övas teoretiskt och praktiskt, där
befälspersonalen skall skolas, där möjligheter att komplettera
förråden finnas osv. utan att allt detta väcker för
mycken uppmärksamhet utåt.
Jag vill nämna några korta data ur
Karlskrona-varvets historia.
Redan på Erik XIV:s tid hade man börjat
söka efter en lämplig örlogshamn i södra Sverige.
Stockholms örlogshamn var nämligen mycket svår
att komma, in i och ut ur, särskilt vintertiden på
grund av isbeläggningen. Ävenledes synas vissa
svårigheter förefunnits för provianteringen. Det var
också lång väg för fartygen att från Stockholm
komma i kontakt med den då farlige fienden
Danmark. Planerna togo fastare form under Karl X
Gustafs regering, då först Karlshamn föreslogs som
flottbas, ehuru det snart visade sig, att hamnen var
för trång för skeppens manövrering. De, som ivrade
för den nuvarande, voro Johan Gyllenstierna och
Hans Wachtmeister, vilka fått höra talas om, att vid
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens avd.
för Skeppsbyggnadskonst sammanträde i Karlskrona den
30 oktober 1936.
Trossö och utanför Lyckeby skulle finnas god
ankarplats. Där var dels en djup bassäng, där fartygen
hade flera in- och utlopp för alla vindar, och dels
var bassängen så bred, att fartygen ej behövde befara
att nås av landbatterier, om en fiende skulle sätta
sig fast på holmarna runt omkring.
År 1679 förlades flottan i november till den nya
hamnen, och samma år den 5 december resolverade
Karl XI att på Trossö skulle byggas en stad,
Carls-crona, och en örlogsstation. Erik Dahlbergh fick i
uppdrag att anlägga befästningar.
Till en örlogsstation hör ett varv. Det första
anlades 1680 vid Vämö vid den nuvarande
kyrkogårdsviken, och här satte man genast i gång att
bygga fartyg. Tiden 1681—1692 byggdes 6 skepp
om 60—80 kanoner och om 1 200—1 600 ton. Det
första hette "Bleking" och sjösattes 1682. Sedan
flyttades varvet till södra Trossö, dvs. där nu
torpedbåtsslipen ligger. Det första skepp, som
byggdes här, var "Pommern", med 56 kanoner och ca
1000 tons deplacement. Det sjösattes 1692. Redan
1694 sjösattes ett fartyg härifrån med 108 kanoner
och deplacement av ca 2 500 ton, nämligen "Kung
Carl". Detta var flottans största fartyg intill 1856,
då skeppet "Stockholm" överträffade det med ett
par hundra ton. Åren 1692—1708 sjösattes här ej
mindre än 19 skepp om 108—54 kanoner, 17
fregatter, en mängd snawbriggar, gallioter och
lastfartyg.
Varvet växte ut, ty till fartygen höra ju rigg och
tackling, tågvirke, smiden etc. samt möjligheter för
deras ombordtagande. Redan i början anlades den
stora skeppsbron och Lindholmsbron, den senare
byggd på sänkta skepp. Man utvidgade sig åt
Lindholmen. Där anlades 1697 repslagarebanan för
tågvirke. Artilleriavdelningen låg först å Stumholmen
men flyttades sedermera till sin nuvarande plats,
sedan vattnen igenfyllts.
Var rörelsen livlig i slutet av 1600-talet och början
på 1700-talet, så var varvet efter freden i Nystad
1721 tämligen förfallet av brist på medel, och en
större verksamhet kom först till stånd efter krigen
1741—43 och 56—62, emedan man då behövde
transportfartyg. Dock kan från denna tid antecknas
bygget av Lindholnisdockan 1724, vilken på sin tid
väckte ett oerhört uppseende och ansågs som ett av
världens underverk.
Med dockans förläggning till Lindholmen drog sig
18 dec. 1937. häfte 12 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
