- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

roende på huru många man, som kommenderas i
skolor, varvsparad osv.

Organisationen är så uppställd, att personalantalet
vid hastiga rustningar och dylikt lätt skall kunna
ökas utan att större förändringar behöva ske å
befälspersonalen.

Jämför man ett örlogsvarv med ett privatvarv,
finner man många olikheter i uppgifterna både för
produktion och personal. Örlogsvarven tjäna nämligen
även som depåer för fartygen. Medan för
artilleri-och torpeddepartementen nytillverkningen sätter sin
prägel å produktionen, blir för övriga departement
underhållsmedlen grunden för verksamheten.

För underhåll av materielen erhåller varvet varje
år särskilda anslag. Till grund för dessa anslag
ligga beräkningar, som uppgjorts ca l1/2 år i förväg.
När i juli medelstilldelningen kommer, uppgöres en
arbetsplan för fartygens översyn och reparation,
ombyggnader, nybyggnader m. m. För de fartyg, som
ingå i kustflottan, har man bestämda
översynsperioder från oktober till april. När fartygen varit på
expedition 3—4 år, måste större reparationer ske,
och dessutom måste efter ca 5 år utföras
undersökningar, som motsvara handelsflottans klassningar,
vilka vi kalla för generalbesiktningar. Alla större
reparationer måste naturligtvis på grund av
stridsberedskapen ske så fort som möjligt. På grund
härav inses, att å varvet alltid måste finnas en del
fartyg, som ej vid varje tidpunkt äro lämpliga att
skickas ut på expedition. Skulle nu politiska
svårigheter med främmande makter uppstå, måste alla å
varvet liggande fartyg klargöras på kortast möjliga
tid. På grund av detta kan man förstå, att våra
örlogsvarv vid dessa enstaka tillfällen kunna få en
kraftig spetsbelastning, som också måste kunna
mötas.

En av de mest betydelsefulla perioderna inträder i
den vägande perioden, innan man funnit anledning
att mobilisera. Under en sådan period, då
kapacitetsökningen huvudsakligast sker genom ökning av
arbetstiden och omgruppering av arbetena, kunna
många av hemmafartygen och kustflottans fartyg
överses och färdigställas, utan att detta väcker
uppmärksamhet på främmande håll.

Har mobilisering inträtt, måste personal, om
möjligt, tagas från privata varv för att påskynda
underhållsarbetena å hemmafartygen. Örlogsvarvets
kapacitet kommer då att svälla ut till det 4- à 5-dubbla
medelst skift och ökning av arbetstid. När sedan den
första bråda perioden är över, beror det på
krigshändelserna, vad som sedan sker. Det är knappast
troligt, att örlogsvarven kunna få någon hjälp av
privata industrien under vad jag kallar den vägande
perioden, då de civila företagen vanligen äro bundna
av kontrakt att färdigställa handelsfartyg och annat,
vare sig det gäller nybyggnad eller reparation.
Handelsfartygen spela ju även i krig mycket stor
roll och få ej försummas. Det är alltså på sig självt
varvet måste lita, då det gäller första rustningen till
krig. Varvet måste då hava anläggningar och en
arbetsstyrka, som står i proportion till
fartygsmate-rielen för att kunna möta en sådan rustning.

Varvet har även årligen återkommande periodiska
toppbelastningar. Kustflottan är ute hela sommaren
och fartygens översynsperioder måste därför läggas
i slutet av december till mars och april. Översyns-

arbetena måste göras på kort tid, 3—5 veckor för
varje fartyg. Man får därav en periodiskt
återkommande toppbelastning under tiden december till
april.

Då det icke i Karlskrona som i de större
städerna går att få folk, när man vill och sedan lägga
av dem — här finnes nämligen ingen större
industri — måste man hava ackumulerande arbeten att
fylla ut med.

Var och en, som haft med varvsrörelse att göra,
vet, att det finnes en viss personalstorlek, som varje
anläggning bör hava för att ekonomiskt kunna bära
sig. Finnes det för litet arbete, uppammar detta
bristande intensitet hos personalen, och dessutom
bliva omkostnaderna per arbetsenhet för stora. Förr
i världen var man i allmänhet benägen att tro, att
arbetarnas bristande flit endast berodde på lättja
och trilska. Nu torde man nog i allmänhet inse,
att bristande intensitet hos arbetare vanligen beror
på dålig ledning eller brist på arbete. En
arbetare, som märker, att det är ont om arbete får en
naturlig benägenhet att "draga" på sitt arbete. Ser
han åter att det är "brådska i luften", kommer hans
naturliga instinkt att söka tjäna så mycket som
möjligt, att påskynda arbetet. De arbeten, som
stimulera mest till kraftansträngningar äro
nybyggnadsarbetena. Yid dessa kan resultatet överblickas och
bedömas bättre än vid översynsarbeten. Det blir
tävlan med privata varv och det ger en uppryckning
åt personalen, vilket i synnerlig hög grad kommer
underhållsarbetena till godo. Jag har under min
långa tid vid flottan haft många tillfällen att
iakttaga detta, och det är sannerligen viktigt att
underhållsarbetena ske ekonomiskt.

De extra arbetena hava alltså till uppgift:

1) att giva varvet slagkraft vid större rustningar
och mobilisering,

2) att utjämna belastningskurvorna,

3) att förbilliga arbetena.

Jag pläderar inte här för att örlogsvarven skola gå
i vägen för de privata varven, men jag vill-
framhålla, att det är viktigt just för försvarets skull, att
örlogsvarven hållas i form, så att priserna bli rimliga,
och att de kunna vara slagfärdiga vid krigstillfälle.
Jag har nämnt detta, då en mängd personer både
utom och inom flottan mest synas vara benägna för
att tro örlogsvarven vara försörjningsinrättningar.
Vi hade perioder under 1800-tal’et, då det var så.
Fartyg byggdes på 7, 12, 14, 25, ja ända till 45 år.
En direktör på ett örlogsvarv bör nog göra som en
civil direktör, nämligen söka att i tid skaffa arbete.
Flottan måste också tänka på staden Karlskrona, som
den är intimt förbunden med.

Örlogsvarven hava i jämförelse med civila varv en
del svårigheter att kämpa emot, men även fördelar.

Så äro formerna tyngre inom statsförvaltningen,
varvet anlagt för en större rörelse än som i
vardagslag bedrives, en del av personalen är
ambulerande, och slutligen har upphandlingsväsendet föga
affärsmässiga former.

För att hjälpa upp förvaltningssvårigheten har
mycket gjorts och göres alltjämt, men det måste ju
alltid inom staten vara fastare former än i
privatlivet. Hela statsförvaltningen lider ju av, att det
inte finnes någon man kan fråga om tolkning av

4

16 jan. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free