- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

förordningar o. dyl. Man har att välja emellan att
stämma staten, skriva till kungl. maj:t eller
kammarrätten. Detta blir för betungande för de massor av
ärenden och förordningar, som skola hållas reda på.
I civila företag är det styrelsen, som till slut avgör
ärendet.

Ett av de svåraste förhållanden, vi hava att kämpa
med, är bristen på ingenjörskrafter och isynnerhet
mariningenjörer. Jag hänvisar till den kommitté,
där doktor H. Hammar var med. Doktor Hammar
uttalade där sin åsikt, att ingenjörskrafterna borde
ökas. Mariningenjörerna kastas på grund av sitt
fåtal från den ena befattningen till den andra,
varigenom man har en ständig passage. För att i
verkstäder o. d. få personalkännedom måste ju
befälspersonalen vara där några år i sträck. Uppgiften för
ingenjörerna är dessutom att utom sin vanliga gärning
med reparationerna även tjänstgöra som
kontrollanter, alltså göra samma tjänst som rederiernas och
klassernas inspektörer, vilket allt blir mycket
betungande. Den ingenjör t. e., som svarar för tillsynen
av fartygens maskinerier, maskinisternas
kommen-deringar etc. måste flera dagar i veckan vara ute
på sjön och inspektera undervattensbåtar. Andra
ingenjörer hava en arbetsstyrka större än två av de
mindre departementen och måste därtill göra
utredningar av olika slag, för att inte tala om att en del
av ingenjörerna måste göra massor av resor för
inspektioner, så att man genom deri splittrade
tjänstgöringen har mycket liten nytta av dem på varvet
osv. Är någon sjuk eller borta av andra skäl, blir
det nästan olidligt.

Någon reell ökning har icke skett genom 1936
års riksdagsbeslut. Det enda, som skett, är att man
inom kåren antagit de ingenjörer, som Kungl,
marinförvaltningen tvangs att anställa privat för att vi
skulle hava några ingenjörer på de olika
fartygsslagen. Och som orsak för denna nedtryckning av
kåren anges "ekonomiska skäl". Man tänke sig, att
Götaverken eller Eriksbergs varv på grund av
ekonomiska skäl skulle hålla sig med otillräckliga
ingenjörskrafter! Sanningen är den, att om vi skulle
anställa ytterligare 5 mariningenjörer å varvet i
Karlskrona skulle vi, lönerna inräknade, kunna göra stor
besparing å anslagen. Det är en skriande brist på
mariningenjörer även i de högre graderna.

En annan svår fråga är upphandlingen. Om
anbud inkommit, få samtal ej göras med de olika
leverantörerna för att få ned priserna. Äro anbuden för
dyra, måste nya infordras, varigenom man flyttar sig
fram i tiden så långt, att varorna komma för sent.
Här få de privata företagen ett övertag. Det har
förekommit, att Götaverken fått priser på samma
vara ända till 42 % billigare än vi, så att vi måst
beställa från utlandet.

Yi hava ju naturligtvis även fördelar. Så gå vissa
förbättringar ut från anslag, likaså vissa
ingenjörslöner. Dessa detaljer äro dock av tämligen
obetydlig storleksordning, ty vidmakthållande av
maskinparken och verkstäderna sker huvudsakligen från
omkostnaderna, alltså från arbetsanslagen. Den största
fördelen ligger naturligtvis däri, att staten är
ekonomisk garant för rörelsen. Yåra "aktieägare" betala
vi å nybyggnaderna genom att betala tillbaka de
belopp, som bliva över vid byggena. Våra medel å
underhållet skola vi naturligtvis med hänsyn till

materialens tillstånd och riksdagens vilja förbruka
till sista öret.

Slår man nu samman nackdelar och fördelar, så blir
knappast örlogsvarven favoriserade, som mången tror.

Innan jag slutar skulle jag vilja nämna något om
vår bokföring, emedan denna rört upp en hel del
vågor och även varit föremål för diskussion i
Teknologföreningen den 19 febr. 1936.

Problemställningen är följande:

Artilleridepartementet har huvudsakligen en typisk
massfabrikation och har enligt vanlig modern
rationalisering ordnat sin bokföring och sina blanketter
därefter.

Torpeddepartementet har en typisk serietillverk- .
ning och har ordnat sin bokföring för denna på
samma sätt som artilleridepartementet.

Vid båda dessa departements tillverkning kunna
arbetena planeras på fullt vetenskapligt sätt lång tid
i förväg, och ingående efterkalkyl ordnas. Här lönar
det sig att undersöka och statistiskt behandla vad
varje detalj och varje operation bör kosta, ordna
verktyg, osv.

Ingenjördepartementet har en synnerligen blandad
tillverkning såsom reparationer, översyn och
nybyggnad av fartyg, dockningar, målning, gjutning,
tillverkning av kemiska produkter osv. Den
övervägande delen av arbetena äro reparationer. Det typiska
med dessa senare är, att de skola göras på en mycket
kort period, 2—5 veckor, och framför allt däri, att man
inte vet, vad det är att göra, förrän man plockat
sönder materielen. En detaljplanering i förväg är här
alldeles utesluten. Dels vet man ej nog och dels
medgiver icke tiden detta.

Naturligtvis känner man, vad som bör överses å
fartygen år från år, men blott i stora drag. För att få
god överblick redovisa vi i allmänhet successivt
kostnaderna för de olika uppbörderna, såsom
timmermans-, skrov-, maskin- och elektrouppbörderna.
Mobiliseringsingenjören och de arbetschefer, som stå för
dessa uppbörders reparation måste ständigt följa
kostnaderna och arbetena, så att de kunna avgöra,
om verkligen medel finnas att utföra ett föreslaget
arbete, eller om detta eventuellt kan anstå till
kommande år.

Man vill även veta, hur omkostnaderna fördela sig
i verkstäderna för att se huru förbättringarna verka,
och därmed kunna motarbeta slöseriet.
Nytillverk-ningarna och reparationerna äro av så olika slag för
varje gång, att det ej lönar sig att noggrant studera
alla tillverkningskostnader utan endast sådana fall,
som kunna hava betydelse för framtiden. För dessa
senare göres analys.

Detta är ena sidan. Den andra sidan är att man i
möjligaste mån måste fördela arbetena, så att
personalen har sysselsättning hela året, och avskedanden
ej behöva göras. Man måste också se till att anslaget
för underhållet enligt riksdagens avsikt så gott som
till sista öret kommer fartygen till godo.

Vid sidan av de större arbetena förekomma en stor
mängd extra beställningar med fastställda anslag.
På varvet finnes intet -f- ocli — konto. Varje konto
måste därför för sig redovisas till Kungl,
marinförvaltningen. Befarat överskridande av anslaget måste
särskilt anmälas tiil Kungl, marinförvaltningen oc-h
arbetet avbrytas, tills täckande medel erhållits från
exempelvis annat anslag. Överskott ingår automa-

16 jan. 1937

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free