Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tiskt till Kungl, marinförvaltningen. Härigenom och
ej genom verkstadsbokföringen måste varvets
bokföring bliva tung.
Det är’då klart, att ingenjörerna av dessa orsaker
måste hava ett snabbt och periodiskt återkommande
medel, genom vilket kostnaderna för vissa grupper
och detaljer lätt kunna överblickas. Ett lämpligt
sådant, som det behöves i Karlskrona finnes icke i
det centraliserade system, som kommit till
användning å Stockholms örlogsvarv, där verkstadsbokföring
i egentlig mening saknas.
Det är på grund av alla dessa orsaker, som
bokföringen å Karlskrona varv är ordnad på det sätt, som
nu är fallet, vilket på den utomstående verkar något
förbryllande, då motsvarighet saknas i privata
företag.
Byggnads- och ekipagedepartementenas arbeten
hava ungefär samma karaktär som
ingenjörsdepartementets.
Departementens kostnader sammanföras centralt i
varvskontoret på titlarna, varigenom man har
centraliserad bokföring till hälften.
Att nu slå ihop bokföringen på artilleri- och
torped-departementen med ingenjördepartementet och
övriga departement till samma form och samma
blanketter, då den har så olika karaktär, stöter
naturligtvis på svårigheter. Endera få de förra för litet eller
övriga för mycket.
I Teknisk tidskrift har direktör Schmidt uttryckt
sitt ogillande av, att inte Karlskrona varv har
samma bokföring och samma blanketter som Stockholms
varv. Är detta nu så egendomligt? Stockholms
örlogsvarv är betydligt mindre än Karlskrona varv och
så gott som uteslutande ett reparationsvarv, och man
organiserar inte ens i civila livet små företag på
samma sätt som stora. I Karlskrona äro somliga
avdelningars arbete betydligt olika andras. Man kunde
lika gärna förvåna sig över, att ej Götaverken har
samma organisation och samma blanketter som
exempelvis Finspongs metallverk, som ju har ett minutiöst
verkstadsbokföringssystem. Varför skola då ej
torped- och artilleridepartementen i Karlskrona få hava
detsamma, när även de funnit, att det är lämpligt för
produktionen, utan behöva blandas ihop med
ingenjördepartementet, som har helt andra
produktionsföremål?
Det är långt ifrån svårare för varvschefen i
Karlskrona att bedöma ekonomien än för varvschefen i
Stockholm. Det är i stället bättre, ty i Karlskrona
hava departementscheferna en ordentlig
verkstadsbokföring, som visar dem, huru ekonomien står och som
lämnar medel att motarbeta slöseri. Bokföringen i
Karlskrona är rationellare och sparar .därför mera
för staten vid produktionen. Produktionen använder
verkstadsbokföring av samma skäl, som man lägger
ut en kostnad för att köpa arbetsbesparande
maskiner, nämligen för att spara för det hela. Ingenjör
Schmidt påstår, att de stora världsföretagen med
kontor och fabriker över hela världen tillämpa samma
blanketter och samma bokföring. Detta kan ej vara
sant annat än i stora drag, om de hava så olika
produktionsföremål som Karlskrona varv. Inte ens vid
Kockums verkstad har man för gjuteriet samma
blanketter som för maskinverkstäderna. Och gäller det
i stora drag så hava Stockholms och Karlskrona varv
detsamma.
Det är inte sant att det går 1 tjänsteman på var
31/, arbetare. Våra siffror visa 1 :4,65 och på
ingenjördepartementet väsentligt lägre. Här äro då som
tjänstemän räknade alla kontorsvakter, poliser,
för-rådsutlämnare osv. Jag vill nu omtala, att när vi
för en del år sedan gjorde undersökning om detta,
befanns det, att Stockholmsvarvet hade mellan 40—
60 % mer s. k. tjänstemän per arbetare än
Karlskronavarvet, sedan Stockholms örlogsvarv borttagit
sin verkstadsbokföring.
Men är nu detta kriterium på något sätt
övertygande? Jag roade mig med att undersöka en
världskoncerns personal på viss plats och kom till
en tjänsteman på ca 21/2 arbetare. Jag har sett på
andra varv, att proportionen är något annorlunda än
hos oss, men är en dylik död siffra, utkastad i luften,
av något värde? Man kan jämföra med Götaverken,
Motala verkstad och Lindholmen och säga, att där
har man så och så många tjänstemän per arbetare,
men det har visat sig att bärkraften hos dessa olika
företag, trots tämligen likartad proportion av
tjänstemän är betydligt olika och även arbetets kvalitet.
Man måste väl taga hänsyn till, under vilka för
hållanden ett företag arbetar, annars kan man lätt
ledas till felslut. Siffror äro siffror och visa ej allt.
Örlogsvarvet i Karlskrona måste nämligen för sin
säregna karaktär hålla sig med bland annat: egen
brandkår; egen poliskår à 83 000 kr. om året; eget
bogserbåtsföretag; abnorma mobiliseringsförråd; stora
inventarieförråd; varvet måste förvara fartygen,
sköta om maskin- och hantverkskommenderingar
osv.
En mängd av dessa saker tillkomma på vanliga
varv rederierna, klasserna etc., varigenom
örlogsvarvet i verkligheten motsvaras av flera olika företag,
sammanslagna under en ledning. Att det skall kräva
stor tjänstemannapersonal för en organisation, som
är en stomme för utvidgning i krig, är ej heller så
underbart, men säger inte samtidigt att det, som är,
är illa skött bara för att bokföringen icke är
centraliserad till 100 %. Jag kan icke fatta, varför
dir. Schmidt i sina yttranden uppställer Stockholms
örlogsvarvs icke industriella bokföring som norm för
ett industriellt verk. På Stockholms örlogsvarv är
ju icke heller varvs- och rederirörelsen åtskilda, som
herr Schmidt vill komma till. Om verkligen
separering av örlogsvarv och depå kommer till stånd, bliva
förhållandena annorlunda, men centraliseringen av
bokföringen ökas då högst till 65 % mot nu 50 %.
Här har det organiserats i bokföring ideligen sedan
1912. Örlogsvarven måste dock som andra tekniska
institutioner hava ro för sin verksamhet och inte vart
6:e år utsättas för omorganisation. Den senaste
organisationen infördes 1927 och blev färdig 1928. Redan
1934 är man färdig med omorganisationer.
Vi hava ännu ej slutat vår bokföringsfråga, men vi
vilja lösa den så, att vi få en förbättring.
Huvudsaken är visst ej centralisation eller decentralisation.
Det viktigaste är, att den är förnuftig och effektiv
samt ansluter sig till verksamheten. Vi tro oss hava
funnit ett gott sätt att ordna vår bokföring, så att alla
förnuftiga människor bliva belåtna, ja till och med så,
att inga stackars kontorister behöva kastas ut att
försörjas av fattighusen.
Det talas så mycket i vår tid om centralisering
genom ingående bestämmelser och reglementen. Långt
6
16 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
