- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Visar samma stjärtparti, sett rakt
bakifrån. Bilden ger en tydlig föreställning
om hur sidorodret utförts för att ur
ström-linjesynpunkt giva effektiv avslutning till
flygkroppen.

mycket korro-

sionsbeständig.
Emellertid kan,
hur tätt
oxid-kornen än ligga,
korrosionsangrepp
ske i
mellanrummen mellan
kornen, varför en
anodoxiderad yta
erfordrar viss
infettning för att
icke angripas.
Man har
emellertid nu funnit att
genom
efterbehandling i varm
kromsyrelösning
en efteroxidation
inträder, så att
tomrummen
mellan oxidkornen
fullständigt igenfyllas av oxid och en homogen,
hård oxidyta med stor motståndskraft mot
korrosion samt mot nötning och repning erhålles. En
så efterbehandlad yta erhåller svagt gröngul färg
och behöver icke skyddas med infettning eller dylikt.
Det förbättrade anodoxideringsförfarandet hade
kommit till allmän användning i Amerika.

Det fribärande monoplanet är dominerande och
synes alltmer tränga ut andra konstruktioner.
Flygplanens prestationer hava härigenom samt genom ett
målmedvetet nedbringande av det skadliga
motståndet kunnat stegras till värden, som jämfört med vad
som för några år sedan kunde uppnås äro märkliga.

Det kraftigaste bidraget till det skadliga
motståndets nedbringande ernås genom landningsställets
infattning. Konstruktionerna äro i en del fall mycket
djärva. F. n. förefinnes i huvudsak tre typer av
infällbara landningsställ, och någon deciderad
ståndpunkt i ena eller andra riktningen kan ännu icke
skönjas.

Fällning åt sidan uppåt ger i allmänhet en mycket
god utfällning av landningsstället in i vingen eller
flygkroppens sida. Fällning framåt uppåt eller

/Tre/

bakåt uppåt, varvid
hjulen fällas in i
inklädnadskåporna
bakom
motorgondolerna. har den
fördelen, att, om
hjulen i infällt läge
sticka något ut
under motorgondolen,
landningsstället kan
i viss mån tjänstgöra
vid nödlandning.

Under min vistelse
i Amerika
inträffade en nödlandning
med ett tvåmotorigt
Martinbombplan med ’
hjulen i infällt läge.
Planet lyftes upp på
så sätt, att olja
pumpades till
landningsställsmekanismen, så
att landningsstället
pressades ut, varefter planet, vars undre kroppsparti
erhållit endast smärre skador, kunde flygledes
återvända till sin station.

En del av de fasta landningsställen äro så enkla att
ytterligare förenkling omöjligen står att vinna.

Vid ett hos Curtis Wright konstruerat
mindre flygplan var landningsstället monterat inom väl
skyddande kåpor, sträckande sig något nedanför
hjulens centrum. Vid den hoptryckning av de
fjädrande delarna, som ägde rum vid rullning och start,
blockerades hjulen i infällt läge, så att flygplanet
startade och flög med i kåporna långt införda eller
inpressade hjul. Vid eller före landningen löstes
blockeringen och hjulen gingo ut så långt, som fjäd
ringen tillät.

De amerikanska landningsställen sakna
genomgående hjulaxel, på grund av att kravet på
landnings-möjlighet i gräsrika trakter förefinnes.
Landningsställen hava i regel stor spårvidd.

Man har provat med extremt strömlinjeformade
hjul med däcksytan synnerligen spetsig, men då det
visade sig, att de skuro ned för mycket och gjorde
illa åt mjuka landningsfält, har man återgått till
normalare typer.

Sporrhjul användes i mycket stor utsträckning, och
gummit å dessa göres elektriskt ledande, så att vid
landning den elektriska laddning, som kan hava
erhållits i flygplanet, snabbt avledes.

Fig. 4. Visar landningsställets konstruktion. Landningsstället fälles i
sidled in mot kroppen och upp i vingarna. Då hjulen äro infällda i
vingunderßidan och Iandningsställsbenet effektivt ansluter sig till
ving-ytan, blir undersidan av vingen mycket jämn och utan
motståndsal-strande delar från landningsstället.

Fig. 6. Visar en av de djärvast tänkbara utformningarna av ett åt
sidan fällbart landningsställ. Det fjädrande benets undre del hindras att
vrida sig, genom att torsionslänkar införts, vilka synas å bilden.
Tor-sionslänkarna hindra icke den undre delen att vid fjädring skjutas in i
den övre hylsan.

26

17 apiul 1937

Fig. 5. Visar principen för
landningsstället. Benet vrider sig kring en axel,
parallell med flygplanets längdaxel.
Rörelsen sker förmedelst kuggsegment och
snäckskruv. Konstruktionen är
synnerligen robust.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free