- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

konstruktiv utformning av förgasaren förhindra
isbildning, har försökts av Chandler-Groves (fig. 16).
Trottlarna äro där så utbildade, att de samtidigt
tjänstgöra som luftmunstycken, och gasblandningen
strömmar direkt upp i kompressorn.
Chandler-Gro-ves förgasaren torde emellertid ännu befinna sig på
experimentstadiet, och några praktiska resultat äro
ej kända.

Det bör kanske tilläggas, att motorer med direkt
insprutning av bränslet hava fördelen framför
förgasarmotorer att ej påverkas av nedisning.

C) Nedisningsskydd för propellrar.

Vad soln förut sagts om nedisning av vingarnas
framkant gäller givetvis i än högre grad om
propellerbladen, vilkas hastighet till luften är större. Pä
grund av den roterande rörelsen kunna emellertid ej
samma medel komma till användning, vilka
diskuterats betr. vingarna. På sätt och vis utgör rotationen

1 och för sig en hjälp, i det att vid tillräcklig
periferihastighet isen lossnar från bladet och slungas bort.
Detta sker emellertid oftast ej samtidigt på alla
bladen utan en obalans uppstår, som förorsakar svåra
skakningar hos motorn.

Vid nedväxlade propellrar med varvtal på 1 500
ned till 1 300 varv/min. kan emellertid en stark
isbildning försiggå från navet och långt utåt bladen.
Propellern blir därigenom obalanserad och förlorar
sin dragförmåga. Vid reglerbara propellrar kan isen
dessutom låsa mekanismen för omställningen.

För detta senare synes en s. k. propellerspinner
vara ett effektivt skydd. Denna utgöres av en rund
metallkåpa (fig. 5), som sättes på navets framsida
och skyddar detsamma. Metallkåpan är dessutom
överdragen med en gummihinna, som tjänar såsom
underlag för en speciell olja av ricintyp, som penslas
på före varje flygning, och förhindrar att isen fäster
på kåpan.

Denna metod med gummi och "de-icer"-olja har
även försökts för propellerbladens skaft, men med
sämre resultat. Oljan slungas av centrifugalkraften
fort ut från bladet och stänker ned maskinen i övrigt.

En effektiv anordning av skydd för
propellerbladen är den s. k. "Goodrich Slinger Ring" (fig. 17).
Denna består icke av något annat än en U-formad
ring på baksidan av navet. I denna ring tillföres
genom ett tilloppsrör från en tank i flygplanet en
blandning av 85 % alkohol och 15 % glycerin. Denna
slungas av centrifugalkraften likformigt ut i U-ringen
och sprides från denna genom ett rör till framkanten
av varje propellerblad. Prov hava visat, att ca

2 1/tim. av vätskan åtgå för att hålla en trebladig

Fue! in.

Fig. 16. Chandler-Groves förgasare.

Fig. 17. Goodrich "Slinger Ring", fäst på propellernavets
baksida.

propeller fri från is. Vätskan tillföres antingen
genom lufttryck på behållaren eller bättre genom små
elektriska membranpumpar, som mata fram den
erforderliga mängden.

D) Nedisningens inverkan på radion.

Vad slutligen nedisningens inverkan på radion
beträffar yttrar sig denna i en försvagning av den
utstrålade effekten genom antennen, beroende på
partiell överledning till jord genom isen. Dessutom
ändrar sig antennens kapacitet så, att
antennavstäm-ningen måste justeras för att få sändaren att svänga.

Vid stark nedisning blir belastningen på
antenntråden så stor, att den i allmänhet brister. Av denna
anledning äro släpantenner och antenner, spända ut
till vingspetsarna, olämpliga. Fasta antenner, spända
i flygriktningen, kunna för det mesta uthärda den
mekaniska påfrestningen, men lida genom sin mindre
effektivhöjd stor förlust i utstrålning, och räckvidden
blir mycket begränsad.

Vid fasta antenner anbringas framför isolatorerna
trattformiga skydd, vilka till en viss grad, men ej
helt, kunna avhjälpa olägenheten av nedisning. Vid
släpantenn kan man hjälpa sig provisoriskt genom
att före nedisningens inträdande hala in ett par meter
av antennen och sedan successivt släppa ut
densamma, varvid isbryggan vid ändan av
genomförings-röret bräckes loss. Släpantennen har fördelen att
kunna ersättas inifrån flygplanet, om den gått
förlorad.

Betr. pejling med ram synes nedisningen icke
medföra några nämnvärda störningar på denna.

Slutligen bör till medlen för nedisningens
bekämpande även räknas ett varningsinstrument för
nedisning. Detta är till sin princip synnerligen enkelt och
består endast av två mot luftströmmen riktade
öppningar, en stor och en liten, som stå i förbindelse med
var sin sida av ett tryckmembran. Vid begynnande
nedisning fryser det lilla hålet till först, varvid en
tryckdifferens uppstår, som påverkar membranet.
Detta sluter i sin tur strömmen till en liten lampa
i förarhytten, som varnar piloten för begynnande
nedisning. För samma ändamål kan även
hastighetsmätarens pitotrör mycket väl användas. När
hastighetsmätaren börjar visa sjunkande utslag, inträdei
nedisning, och man kan då slå till uppvärmningen av
pitotröret.

Instrumentet säger emellertid ingenting om hur

17 april 1937

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free