- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

snabbt nedisningen fortsätter eller eventullt om den
upphör, vilket är av stor vikt, särskilt vid
nattflygning.

Det skulle lätt kunna förbättras på så sätt, att man
gjorde en serie hål av olika storlek och kopplade
dem till var sitt membran, vilkas andra sida
förbindes med ett elektriskt uppvärmt pitotrör. Genom
att iakttaga tidsperioderna mellan lampornas
tandning, skulle man få ett gott begrepp om nedisningens
snabbhet. Antalet tända lampor skulle dessutom giva
en relativ uppfattning om nedisningens tjocklek.

Det framgår av ovanstående kortfattade
redogörelse, att sätten för nedisningens bekämpande äro
många och att skilda medel komma till användning
i olika fall. De medel, som för närvarande stå till
buds, hava i hög grad minskat faran för nedisningen,
men kunna å andra sidan ej på långt när anses
hava uppnått något definitivt tillfredsställande
utvecklingsstadium, och bjuda ingen garanti mot de
verkligt svåra men lyckligtvis relativt sällsynta
fallen.

Varje vinter medför emellertid nya lärdomar och
nya förbättringar, och vi vore ju inte flygingenjörer,
om vi skulle misströsta om lösningen av även detta
svåra problem.

I denna framställning har utgångspunkten varit
att nedisningen är något nödvändigt ont, som måste
existera. Liksom man emellertid ej väjt för tanken
att undanskaffa dimma eller framkalla regn, får man
icke helt bortse från möjligheten att undanrödja
förutsättningarna för nedisning i flygplanets väg.
Tanken, som har till upphovsman chefspiloten vid A.-b.

Aerotransport, ingenjör Lindner, kan synas alltför
djärv, men vid närmare eftertanke finner man, att
den har många logiska aspekter. Vid de svåraste
fallen av nedisning, på vilkas bekämpande vi
egentligen koncentrera oss, förekommer vattnet i form av
underkylda droppar. Underkylningen är som bekant
ett labilt fysikaliskt tillstånd, dvs. det erfordras en
oändligt liten energimängd för att vattnet skall
bringas att frysa; man kan likna den vid en
såpbubbla, som vid allra minsta beröring brister. Denna
droppe har säkerligen också en viss
resonansfrekvens, mot vilken den svarar genom att komma i
dallringar, vilka äro tillräckliga att bringa den till
frysning. Man skulle med andra ord kunna föreställa
sig att genom utsändande av ljudvågor framför
flygplanet av tillräcklig styrka och lämplig frekvens,
kunna skjuta sig en gata fram genom molnen.

Ännu en lika genial som enkel metod har
framkastats av luftfartsinspektören, ingenjör ångström.
Han säger som så: Om nu denna is sätter sig så
oskiljaktigt fast på sitt underlag — gott! låt den göra det
och tag i stället bort underlaget, så förlorar isen sitt
fäste och faller av. Eller omsatt i praktiken: Vingens
framkant förses med flera lager av papper eller
cello-fan. Under varje blad av cellofan är inlagt ett snöre
längs hela kanten. Sedan isen har fått bilda sig i
lugn och ro en stund, drager man helt enkelt i snöret,
detta skär upp kanten på det översta cellofanskiktet,,
som fladdrar bort för alla vindar med is och allt.

Som synes öppna sig ännu många möjligheter, och
vi få hoppas, att det blir en svensk ingenjör, som en
gång kommer med den verkliga lösningen.

(Forts. fr. sid. 44.)

Några typer av avgaspannor.

I det. följande skall redogöras för en del andra
typer av avgaspannor. Givetvis kunna ej alla de i
marknaden förekommande typerna medtagas, utan
jag inskränker mig till att omnämna några av de
mest kända typerna.

Fig. 14 visar sektionen av några olika
typer av Cochrans fabrikat. Fig. 15
och 16 visa skärningen av en La Mont
panna samt en installation av denna
panna i ett fartyg. Anläggningen är för
sedd med en pump, som cirkulerar
vattnet genom den avgaseldade delen, vilket
från denna föres till en särskild
behållare, där ångan utvecklas. En
transmissionskoefficient på 122 kcal/m2l°C tim.
har uppnåtts med denna panntyp. Några
typer av Clarkson pannor återfinnas å
fig. 17, och fig. 18 visar en anläggning,
där vattnet medelst en pump cirkuleras
genom en relativt högt belägen
avgas-eldad panna eller ekonomiser, och där

oirrER Shell —.

Inner Shell

Centre Core

Thimble Ti be

själva ångbildningen sker i
en lågt liggande panna, som
är försedd med oljeeldning.
Ett enkelt och effektivt sätt

Fig. 17. Panntyper av Clarksons konstruktion med detalj av "thimble tubes".

Utnyttjandet av avgaserna från fartygs motorer.

Några synpunkter och rön.

Av ingenjör SVEN LUNDBERG, Göteborg.

52

18 sept. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free